They are perfect

9

"Beep" "Beep" "Beep"

Jag sträcker ut min arm rakt ut i den iskalla morgonluften och försöker febrilt att stänga av den där väckarklockan. När jag äntligen prickat rätt, drar jag snabbt tillbaka min arm in i tryggheten av mitt varma täcke. Min arm hade redan börjat knottra sig av de få sekunderna som den var utanför täcket och jag känner inte den minsta frestelse av att stiga upp ur min mjuka, varma säng.
Jag har ändå ingenting planerat idag.
Jag skulle egentligen träffa min kusin idag, men hon fick tyvärr influensan i förrgår så varför ska jag egentligen ens gå upp ur sängen?

Min mage kurrar till och tillsist kan inte ens min mjuka, varma säng hålla mig kvar längre. Om jag inte äter snart känns det som ätt jag ärligt talat kommer att spy!

Jag trippar försiktigt på tå mot min garderob och grabbar tag om ett par marinblå mjukisbyxor och ett svart linne. Väl påklädd tassar jag ut från min dörr och ner för trappan.
Jag hör ljudet från tvn ute i vardagsrummet och känner doften från blommorna ute i trädgården, mamma måste ha öppnat altandörren.

Jag ställer en kastrull på spisen och häller i 2 1/4 dl mjölk. Undertiden jag låter mjölken värmas skär jag försiktigt upp 2 kiwi och 1 banan. Mannagrynen häller jag sedan in i mjölken och rör om tills den är färdig. Den rykande gröten rinner sakta ner i min vita skål och jag toppar med kiwi, banan, hallon och sist -och öven minst- lite riven kokos.
Jag sitter ensam vid köksbordet och äter min gröt. Jag skrollar sakta igenom instagram och gillar några bilder. Vissa föreställer mina vänner eller deras vänner och andra är bilder på mat eller blommor av något slag. Jag väcks ur min nästintill dvala när det klingar på dörren. Ingen verkar vara villig att öppna och jag hör en röst från ovanvåningen
-antagligen Sandra- som hetsar mig att göra det. Jag suckar djupt och skjuter ut min stol så att det skrapar i golvet.
Med tunga steg går jag mot dörren och precis när jag ska öppna, klingar den där idioten ännu en gång.
"Jävla idiot, du behöver inte klinga så många gånger" jag kollar upp från mina fötter och min blick möts utav två personers undrande blickar. Det är en tjej och en kille, säkert helt dumma i huvudet eftersom att de är Sandras vänner!
"Är Sandra hemma?" Killen skruvar på sig lite och kliar sig i nacken, han ser verkligen nervös ut över något. "Var det inte hon som bjöd hit er. Vilken dålig fråga" jag himlar med ögonen och flyttar mig ur dörr öppningen.
"Hon är där uppe" mumlar jag och går sedan tillbaka till köket för att äta upp min gröt.

•••

Hoppas att ni gillade detta kapitlet.
Tack så mycket för alla fina kommentarer <3

Nästa kapitel blev jag ganska nöjd med så det kommer upp om:

10 kommentarer och 10 röster

Puss