They are perfect

4

"100 situps och 50 push-ups från och med...nu"

50...51...57...68...73...75...82...94...97...99...100
Bara armhävningarna kvar....

Idag har vi bara fys på idrotten vilket betyder bara styrka och lite kondition vilket betyder sjukt med träningsverk imorgon!

•••
"Aj!!"
Inte ens min mjuka säng kan ta bort värken i min mage, rumpa och mina ben.
Den varma duschen som jag tog när jag kom hem igår kväll räddade nog lite men det gör fortfarande förfärligt ont!

Mamma har redan gått till jobbet och pappa brukar aldrig komma in och väcka mig, det är väl lika bra att ställa sig upp och börja denna dagen. Jag går fram till min garderob på ett sätt som liknar sättet en pingvin rör sig och sträcker försiktigt ut min arm. Jag drar ljudligt in ett andetag mellan mina tänder så det bildar ett väs-liknande ljud.

Jag sätter försiktigt upp mitt långa hår i en messy bun, sätter på mig ett par ljusblå jeans och en vit t-shirt. Jag orkar verkligen inte duscha denna morgonen och jag duschade faktiskt igår kväll.

Försiktigt stapplar jag mig ner för trappan och ner till det stora ljusa köket. Vid köksbordet sitter pappa ensam med sitt morgonkaffe och en skål müsli framför sig. Han höjer blicken från morgontidningen när han hör mig komma och ler lite mot mig.
"Vad gör du uppe så tidigt?"
Jag höjer på ena ögonbrynet och kollar undrande på den den gamla gubben som sitter framför mig. Han är bara 45...Han kan väl inte redan vara senil?

Min mobil vibrerar till i bakfickan på mina jeans och kollar på skärmen som lyses upp av en påminnelse...
En påminnelse som lyder "STUDIEDAG" jag måste lagt in den precis när vi fick reda på det. Jag känner mig själv så bra så att jag till och med vet att jag skulle glömma min lediga dag.

"Det visade sig att jag är ledig idag" säger jag nöjt för att svara på pappas fråga som fortfarande hänger i luften. Han ler finurligt och höjer på ena ögonbrynet. Det är lite våran sak att höja på ögonbrynet.
"Stephanie, du glömde väl inte att du hade studiedag idag va?"
Varför måste han alltid fråga så mycket?
"Pff! Nej såklart inte pappa"  han ler lite och reser sig upp från stolen med sin smutsiga talrik i ena handen, sin tomma kaffekopp i andra och tidningen under armen. När han ställt in allting i diskmaskinen går han fram till mig och pussar mig på kinden. "Hejdå sockertopp, väck inte din syster nu, du vet hur hon blir" han bort mot hallen och försvinner bakom hörnet.

Jag är redan uppe och det är ingen idé att gå och lägga sig igen. Jag måste vänta minst tre timmar tills det är okej att ringa och väcka Sophie. Det finns väl inget annat att göra än att fixa en riktig hotel frukost med pannkakor, fruktsallad och massa annat gott.

---

Hoppas att ni gillade det!!

Love u

5 röster och 5 kommentarer för ett nytt kapitel