They are perfect

14

"Men vem är egentligen så dum så att den springer iväg från dig" Sophie verkar nästan upprörd över det som Taylor nyss sa.

"Vad tror du Steph?" Alla tre vänder sig mot mig och jag känner hur mitt hjärta börjar pumpa snabbare. Om jag inte aktar mina ord så kommer jag att bli påkommen. Jag kollar mot Sophie och vänder sedan blicken mot Jack. "Vem vet, hon kanske bara var rädd" säger jag med en stadig röst. En sådan stadig röst så jag blir nästan stolt över mig själv. Alla tre höjer på ögonbrynen och kollar undrande på mig men det är bara Jack som svarar.
"Och varför skulle hon vara rädd?" Jag suckar djupt. Det känns som att jag börjar komma ut på hal is nu och jag gillar det inte alls!
Innan jag hinner säga något som skulle gräva gropen som jag står i ännu djupare ringer skolklockan som tur är till min räddning.

Jag ursäktar mig hastigt och går snabbt mot min nästa lektion som råkar vara svenska.

-

"Jag fattar bara inte hur hon bara kunde springa iväg sådär..." Jag kravlar ur mina jeans och kastar iväg dem i riktigt mot tvättkorgen medan jag lyssnar lite halvdant på vad Sophie pratar om. Jag lägger dock in lite ''mm..' och 'aha' på några ställen för att göra det trovärdigt att jag lyssnar på varenda ord som hon säger.
"Jag har dock hört några rykten om att det är Rachel som ky"
"VA?!" Direkt när jag öppnat min stora trut ångrar jag mig att jag reagerade på just det sättet.
"Ja, du vet Rachel. Långt blont hår breda höfter yttepytte liten midja" Sophie visar Rachels kroppsform med sina händer och kollar på mig som att jag var tokig.
"Såklart jag vet vem Rachel är, men är du säker på att det var henne han kysste då?"

Såklart jag vet vem Rachel är! Hon är den populäraste tjejen på hela skolan, ursäkta mig låt mig säga att hon är den populäraste tjejen i hela staden! Alla killar dreglar över hennes gigantiska höfter och den lilla midjan som inte skulle passa på någon annan.
Det var även Rachel som mobbade mig i middle school och de första två åren på high school, sedan försökte bli bästa vän med mig när jag blev kapten över tjejernas fotbollslag och därmed 'blev någon'.

"Det är ju inte helt omöjligt iallafall och de skulle ju vara söta tillsammans" jag suckar djupt och sätter mig bredvid Sophie på sägen. Kanske borde jag berätta för henne att det var jag som kysste Jack...

"Jag önskar att det var du som hade kysst Jack och inte Rachel, du skulle iallafall inte springa iväg som en skygg hund..."

Om du bara visste Sophie, om du bara visste....

---

Hoppas att ni gillade detta kapitlet och jag måste bara ta detta tillfälle till akt att tacka er sååå mycket för 2k reads!!!!

Vad tycker ni om boken än så länge?

Och hur skulle ni göra om ni var i Stephanies placering?

Till nästa kapitel

10 röster och 10 kommentarer

Pusssssss