They are perfect

22

Jag måste verkligen byta mina rullgardiner, ännu en gång vaknar jag av att solljuset lyser mig rätt in i ögonen. Jag sträcker ut mig över mina skrynkliga, vita lakan, gäspar och vänder mig sedan så att jag ligger på sidan och kan kolla ut över mitt halvljusa rum. Kinden känns lite blöt och jag stöttar mig mot mina armbågar för att se mot min kudde. Jag ser en stor blöt fläck på min gråa kudde och tar upp min hand för att torka mig om munnen, ingenting.

Då kom minnena från gårdagen tillbaka. Alla tårarna som hade fallit från mina chokladbruna ögon. Alla ord jag har skrikit ner i min kudde och alla gånger jag önskade att någon av mina föräldrar bara hade kunnat komma in i mitt rum och frågat hur jag mådde.

Jag vet mycket väl att jag överdramatiserar ALLT, men det kan inte bara vara jag som tycker att Jack uppförde sig konstigt igår. Jag grät inte för att jag var ledsen eller besviken, okej jag var besviken, men ändå! Jag hade antagligen bara romantiserat hela tillfället och sedan fick jag en käftsmäll av det som kallas verkligheten.

Jag hade pratat med Sophie igår kväll tydligen hade vi båda somnat för min mobil ligger fortfarande bredvid mig i sängen och jag hör små ljud komma från den. Snabbt bestämmer jag mig för att skrämma henne och tar då min mobil e ena handen och skriker högt. Ett skrik hörs i andra änden av luren och några svordomar kan man höra om man spetsar sina öron. Jag kan bara tänka mig Sophie sitta i sin säng i sitt stora rum medan hon kollar runt i rummet och jag skrattar lågt åt bilden som kom upp.

"Sophie det är jag" jag skrattar och himlar med ögonen.

"Steph?" hon låter så förvirrad och nyvaken så mitt skratt blir bara högre.

"Mobilen Soph" skrattar jag fram

"Jaahaa, hej steph" jag hör hur hon gäspar stort.

"Vi somnade antagligen igår kväll" hon fnissar lite när hon hör vad jag sagt.

"Du pratar typ i sömnen" hennes fniss blir högre och övergår till skratt.

"ha ha ha, jaja måste göra mig i ordning nu, vi börjar om 1 timme" hon slutar snabbt att skratta och luren blir tyst innan hennes röst hörs.

"Det ska du inte alls, jag han anmält dig frånvaro och jag kommer till dig om 30min" det b lev en paus på några få sekunder innan det blir ljud igen.

"Ok, 50 min kanske"

"Men va?? vi kan ju inte bara skolka!" vi ska ha svenska prov om 2 veckor och vi får anteckningar varje lektion.

"Synd, för du är redan anmäld" jag hör hennes flin genom telefonen och en hög suck slipper ur min mun.

...

Ett kapitel, jippie! har vart sjuk (är fortfarande)

och har även pluggat jätte mycket till svenska, matte och musik prov.

förlåt för ett ganska dåligt kapitel btw, det hände inte så mycket meeen, iaf bättre än inget :)

nästa kapitel

20 röster 20 kommentarer

puuuuus