They are perfect

30

"Wooooohh"
Jag står mitt bland alla galna tonåringar och stolta föräldrar, på läktaren.
Det sprakar till i högtalarna och coach röst hörs.

"Ännu ett mål skjutet av Jack, ställningen står nu 4-3 till West high"

Det sprakar ännu en gång och sedan hörs bara ropen igen.
Det var länge sedan jag stod på läktaren och kollade på en match, är mer van med att vara i matchen.
Sophie har dock tvingat med mig, det hade visst varit 'döds viktigt'.
Så nu står jag här, ganska långt ner på en trång läktare och hejar på laget där min...pojkvän (?) spelar.
Jag vet ärligt talat inte vad vi är längre.
Ingen av oss har gjort slut, men vi har inte heller pratat sedan incidenten i matsalen.

***

Jag trycks framåt, matchen är slut och alla vill ut på samma gång.
Jag kan inte fatta att såhär många personer får plats på en sådan här liten läktare och inte heller att såhär många människor vill komma och kolla på ett skollag.
Matchen slutade bra iallafall, lite knivigt i slutet dock då motståndarna ledde men det slutade med 8-7 till oss.

Jag ska precis sätta ner min fot på asfalten och gå bort mot busshållplatsen när det sprakar till i högtalarna igen och lugn musik börjar sippra ut.
Blickarna på människorna är något förvånade men sedan vänds alla blickar till mig, eller rättare sagt bakom mig.
Långsamt vänder jag mig och möts av två backar med varsin vit pion i handen.
Pion är min absoluta favorit blomma och har alltid varit, osäkert tar jag emot blommorna och fortsätter fram i 'gången' av alla fotbollspelare.
Alla räcker mig varsin pion samtidigt som de gungar med i den lugna låten som fortfarande spelar i högtalarna.
Tillslut blir jag stående mitt på plan med endast Taylor och Mike framför mig.
De båda ler ett finurligt leende och även dem ger mig varsin pion, innan de sakta går ifrån varandra för att istället ersättas av Jack.

Hans ögon är lysande men jag kan se att han är nervös.
Jack drar fram sin ena arm som varit dåld bakom hans rygg och drar fram en gigantisk bukett med olika sorter av pioner.
När jag tar emot buketten med minst 50 pioner i står jag bokstavligt talat med blommor upp till armbågarna.
Först de 40 pionerna från de dansande fotbollsspelarna som jag endast vet namnet på några få och sedan 50 stycken av denna fantastiska personen som står här framför mig.

"Steph, Stephie, Stephanie, Älskling...kärt barn har många namn"

Jacks lena röst överröstar musiken i högtalarna och jag känner att nu är det något på gång.

"Ända sedan dagen jag såg dig första gången för sju år sedan har jag varit stört förälskad i dig, men feg som jag var höll jag inne känslorna för att inte förstöra vår vänskap"

Hans bruna ögon kollar djupt in i mina.

"Den kvällen på den festen var solen dröm, du kysste mig..dock förstördes den lika snabbt när du sprang iväg i panik"

Jag får genast skuldkänslor när jag tänker tillbaka på den kvällen, hur jag hade supit mig så full så jag inte ens fick någon mer drink från baren.

"Jag hade supit ner mig för att våga komma fram till dig och våga dansa med dig"

"Sedan nästa skoldag låtsades du som att inget hade hänt, eftersom att jag inte ville förstöra något och jag märkte tydligt att du inte kände samma för mig om kyssen så låtsades jag som att jag inte visste att det var du"

"Jag var så ledsen över att du inte ville ha mig, så jag bestämde mig för att börja dejta Rachel"

Jag bryter min blick från Jack för en sekund, jag får sådana skuldkänslor.

"Jag vill inte att du ska få skuldkänslor Stephanie, för den dagen du väl tog upp modet för att berätta om det...betedde jag mig som en jävla idiot"

Jag nickade lätt, han hade ju betett sig förfärligt.

"Jag vet än idag inte varför jag bara gick iväg efter kyssen bakom skola, antar att det bara blev för mycket...kyssen var om möjligt bättre i nyktert tillstånd och jag kan inte ens beskriva känslan som ett zoo, för det var så mycket mer..det var kärlek"

En enkel tår börjar rinna ner för min kind och jag låter den rinna sakta och sedan falla ner för att landa på plastgräset.

"När vi blev tillsammans var det min absoluta favorit och tur dag, har aldrig varit så glad i hela mitt liv"

"Jag hade alltså fått tjejen som jag hade drömt om i sju års tid"

Jag kan inte hålla tillbaka längre och känner hur alla tårarna rinner helt ohejdat ner och smetar ut hela min maskara.

"Stephanie, jag älskar dig..jag älskar att du får en liten rynka precis mellan ögonbrynen när du blir sur, jag älskar dina söta små smilgropar när du ler och jag älskar att du älskar mig"

Jag hör hur några på läktaren skrattar och jag släpper ut ett försiktigt fniss.

"Stephie, jag tänker inte fria till dig..inte än iallafall men vill du ge mig den stora äran att gå med mig till balen"

Utan ett ord tar jag de få stegen som är mellan oss och hoppar upp i hans famn.
Mina armar kramar hårt om hand nacke och mina ben lindar sig smidigt om hans midja.
Jag kollar djupt in i Jacks choklad bruna ögon och nickar sakta.

"Jag vill hemskt gärna följa med dig till balen"

Jacks läppar spricker upp i ett stort leende och jag pressar mina läppar mot dem.
Gud vad jag har saknat honom, jag har saknat varje del utav honom.
De tråkiga skämten, hans starka armar och det oemotståndlig läpparna.
Jag bryter kyssen och böjer mig fram mot hans öra.

"Hur ska du någonsin kunna toppa detta för frieriet"

Ett gulligt skratt lämnar Jacks läppar.

"Jag hittar nog på något"

Sedan pressar han sina läppar mot mina igen och jag går in som i en djup trans.
Jag kan höra människors applåder och röster runt omkring oss, men allt jag bryr mig om just nu är att jag är här, i Jacks famn och att det känns som att vi är de enda människorna på denna jord.

•••

Sista kapitlet...endast epilogen kvar...
Hoppas att ni gillade den och om ni vill kan ni gärna kika in
"20 ways to win a girls heart"
Men tänker att jag skriver mer av ett "hejdå" i epilogen...
Hoppas ni gillade kapitlet

Pussss