They are perfect

11

"shit"

Helt plötsligt känns det som att jag inte har drucket en enda droppe alkohol och verkligheten sköljs över mig.

Jag grabbar snabbt tag i den stupfulla tjejen bakom mig och trycker in henne i killens famn innan jag snabbt vänder mig om och tränger mig fram bland människorna.

Min blick är spikad på den vita ytterdörren i hallen, jag måste härifrån och det är pronto!

Dörren öppnas och den kyliga nattluften slås mot mig och blandas med den vidriga doften av alkohol. Egentligen borde jag kanske leta upp Sophie men jag vill inte stanna en enda sekund mer i detta huset och jag orkar heller inte med alla frågor som hon skulle dränka mig i, det får jag ta hand om imorgon istället.

Jag springer ut på gatan och mot det hållet där jag tror att mitt hus ligger.

Mina fötter ger upp under mig och jag faller mot marken. "Fan också" väser jag fram mellan mina sammanbitna tänder, hastigt knäpper jag upp knäppet bakom hälen som håller klackskon på plats och håller dem istället i handen och försöker försiktigt att ställa mig upp. 

Hur fan kunde jag vara så dum, så dum att låta en främling kyssa mig utan att först se efter vem det egentligen är som ska kleta sina äckliga läppar mot mina. Det som är ännu värre med främlingen som kysste mig är att han inte alls är en främling. Han är en kille som jag har pratat och skrattat med många gånger. Han även min så kallade 'bekant'. Ja det var ingen annan än Jack som jag hade kysst på festen. Ännu en sak som är värre än att han kysste mig är att det är människor från min klass runt om oss, jag får verkligen hoppas på att alla var så fulla så att det inte bryr sig om två personer som strular mitt i folkmassan. Om Jack mins någonting alls från denna kvällen på måndag så kommer han tro att det var den där andra tjejen som han kysste och inte mig.

Min hjärna är överlycklig och lättad över att han inte vet att det var mig han kysste, men jag kan inte undgå känslan i magen som uppstod när hans mjuka läppar rörde sig i takt med mina. Det som är sorgligast av allt är att jag aldrig kommer kunna säga detta till någon!

Gud vad krångligt är...

•••
Ooooo!
Ni gissade rätt, hur skulle ni reagerat om detta hände er? Skulle ni gjort som Stephanie eller på något annat sätt?

Men Gud vad krångligt Stephanie har nu, börjar hennes hjärta kanske komma ikapp hjärnan? Vem vet, ha ha det vet jag :)))

Nästa mål:
15 röster 15 kommentarer

Jag vet att ni klarar det ;)