They are perfect

23

"Nej!! jag kan inte fatta att hon bara går" Sophie kastar iväg ett popcorn mot tv skärmen och lutar sig sedan tillbaka mot de stora kuddarna igen.

"Hallå, hur kan man bara gå ifrån Zac Efron?" ett litet skratt slipper ur mig och jag kollar mot Sophie. Det är ganska kul att se henne kolla på sin favorit film, High school musical 2.

"Vad?" hon kollar mot mig med munnen helt full med popcorn.
'ding dong'

Vi båda kollar mot varandra och skrattar innan Sophie reser sig från sängen och går för att öppna ytterdörren. Jag pausar filmen, det skulle inte behövas egentligen eftersom att både jag och Sophie kan hela filmen utantill,  en hon skulle blivit så sur om jag inte gjorde det.

"Stephie, kom lite" Sophies röst ekar i väggarna, hon låter lite undrande på rösten. Jag joggar ner för trappan men stannar tvärt när jag ser vem som står i dörröppningen. Mina steg rör sig sakta mot den vita ytterdörren och med blicken sänkt kommer jag fram.

"Hej Jack" det uppstår en pinsam tystnad mellan oss tre innan Sophie öppnade sin mun för att bryt tystnaden. "Ehh jag går upp, måste på toa" hon pekar mot trappan och backa mot den innan hon vänder och joggar upp mot övervåningen.

"Jag borde inte ha kommit hit" Jack kliar sig lite i nacken och börjar vända sig om.

"Vad ville du?" jag hör själv att jag inte låter helt stadig på rösten men det skiter jag i, han kan inte bara kyssa mig för att sedan lämna mig ensam kvar och senare dyka upp vid min ytterdörr som att ingenting har hänt.

"Jag ville bara se hur du mådde" han kollar mig i ögonen, dem där vackra ögonen.

"jag mår bra, varför bryr du dig ens?" jag vet att jag låter spydig, men det får han ta.

"För att, För att jag älskar dig Stephanie" jag rycker till vid hans ord "och innan du säger något vill jag bara förklara mig för igår, jag var dum i huvudet som lämnade dig ensam kvar utan att säga något, jag blev så rädd för mina känslor för dig och att du inte känner likadant. Men jag orkar inte mer längre, vill bara att du ska veta hur jag känner" han kliar sig ännu en gång i nacken.

"men" jag hackar lite på rösten. Han tar ett steg mot mig, ett steg till och ett till, böjer sig ner lite och lutar sin panna mot min. Elektriciteten mellan våra läppar irriterar oss båda. Det är som en tävling emellan oss, vem orkar hålla sig? Det tar någon sekund i ren tystnad, det ända som hörs är våra andetag. Jack böjer sig sakta mot mina läppar, nästan som att han frågar om det är okej. Sedan kraschar våra läppar ihop. Som två magneter som dras till varandra eller ett pussel med endast två bitar. Det börjar lugnt, några kyssar. Men för varje kyss blir det intensivare, hungrigare. Detta är någonting som vi båda har längtat efter långt inne i själen.

Jag för mina händer genom Jacks lena hår och ett leende sprider sig över mina läppar. Det är detta jag har velat  hela tiden, varje gång jag har längtat efter något men inte vetat vad, det var Jack hela tiden.

Han trycker mig baklänges och trycker upp mig mot väggen i hallen, kyssarna är intensiva och hårda men i varje kyss är det än känsla, en längta, en försiktighet och en stor kraft av kärlek.

...

Heeeej, det var sååå länge sedan nu känns det som även fast det bara har varit 9 dagar...

Men vad tyckte ni om dagens kapitel?

hoppas att ni gillade det!

puuuuss