They are perfect

10

Musiken dunkar i mina öron och hela huset gungar. Jag börjar allt mer att känna av alkoholen som cirkulerar i mitt blod och allt är bara rörigt i min hjärna.

Sophie tappade jag bort redan i början av kvällen och det enda som har kunnat hålla mig sällskap är min röd mugg med någon häxblandning i. Jag sveper snabbt innehållet ur muggen och gör en äcklad grimas. Jag ställer mig upp på mina ostabila klackar och vinglar bort mot barbordet där någon kille har lagt på sig jobbet att vara barmixer. Ostabilt stapplar förbi ett pingis bord där några människor spelar beerpong och ett gäng som sitter i ett hörn, som säkert gör några andra drinklekar. Jag knör mig förbi några fulla människor och kommer till sist fram till barbordet.

"Det blir ingen mer alkohol för dig nu tjejen" jag kollar upp mot killen i baren och ger honom ett litet leende. Han höjer på ena ögonbrynet och flinar tillbaks. Han menar allvar, jag som trodde att han bara skämtade...

"Men...jag har knappt druckit någonting!!" jag vinglar till och är väldigt nära att tappa balansen. Killen skrattar och höjer på sitt dumma ögonbryn ännu en gång. "Nejdå, absolut inte".  Medan han skrattar så mycket åt mina försök att stå rätt utan att ramla och tippa över, svär jag tyst åt mig själv, varför kan inte min kropp vara stabil iallafall i sådana här tillfällen?

"Mike" nu är det min tur att höja på ögonbrynet. Varför säger han ett killnamn till mig?

"Jag heter inte Mike, jag heter Stephanie" det rycker lite i hans ena mungipa, nästan som att han försöker hålla in ännu ett skrattanfall.

"heh..nej det hoppas jag verkligen inte, för jag heter Mike" hela mitt ansikte blir helt varmt och jag har nog aldrig vart så glad över att det var mörkt innan. Jag skulle hellre dött än att Mike skulle se att mitt ansikte var rött som en tomat...

"jaha...det visste jag väl...eller inte att du hette Mike...men...ehmm" jag vänder mig snabbt om och skyndar mig mot hjorden av människor i mitten av vardagsrummet. ett par händer lägger sig på mina höfter och en mörk röst mullrar i mitt öra. "Jag har kollat på dig hela kvällen, du ska bara veta hur bra du ser ut".

Hans andedräkt stinker alkohol, men av någon konstig anledning bryr jag mig inte om det och min egna kan nog inte vara så mycket bättre! Vi rör oss tillsammans i takt till musiken, hela tiden med hans händer på mina höfter. Musiken tystnar och byts ut mot en lugnare, han vänder mig om och lutar sig närmre mig.

Killens läppar kraschar mot mina och de rör sig som i synk. Hans läppar är mjuka och varma, vem bryr sig om att det smakar alkohol. Detta känns bara så bra!

Jag drar ifrån och kollar upp mot killen för första gången...

"Shit!!!!

•••
Hoppas att ni gillade det kapitlet och guuuud vad snabbt ni klarade förra kapitlets utmaning!!
Även ett stort, STORT tack till 1K reades <3

Vem tror ni att det är som Stephanie kysste???

10 röster och 10 kommentarer