They are perfect

18

"Såja Steph, öppna dörren" jag sätter min hand mot det kalla järnhandtaget men tvekar med att trycka ner det och där med möta verkligheten.

Det är speciellt i dessa ögonblicken som jag önskar att jag kunde trolla för att nu vill jag bara hem och gråta i min mjuka säng inne i mitt egna rum.

"Kom igen Stephie öppna dörren" Sophie böjer sig fram och lägger sin hand på min och hjälper mig med att trycka ner handtaget.

Ljudet från alla elever möter mina öron och jag vänder mig mot Sophie som bara ler uppmuntrande med sina vita tänder.

•••

Jag går med hand i hand med Sophie bort mot mitt skåp men stannar upp 5 meter ifrån och orsakar då också så att hon dras tillbaka till mig och nästan snubblar över sina egna fötter.

Ett litet skrik slipper ur hennes nymålade rosa läppar och ger mig en sur blick.

"Vad är det nu?" jag slänger  min blick mot mitt skåp för att förmedla mitt budskap med Sophie. Hon verkar förstå för hon kollar tillbaka på mig och ger mig en lite grimas.

För borta vid mitt skåp står inga andra än Jack och Rachel. De står lutade mot skåpet bredvid mitt och bokstavligt talat äter upp varandra.

"Kom igen nu Stephanie, gå bara rakt fram och ta dina böcker. Jag är precis bakom dig hela tiden" hon ler stöttande och jag tar mitt första steg bort mot mitt skåp.

'ghm' jag harklar mig lite när jag väl är framme vid skåpet som nu är helt ockuperat av dem två.

"ursäkta  mig, ni är lite i vägen" jag knackar Jack på axeln för att försöka få kontakt med dem.

"Hallå?" Jack ger mig en sur blick men puttar sedan snabbt bort Rachel från honom och ler stort mot mig. "Hej Steph, hur mår du?" jag kollar bak mot Sophie som bara ger mig ett stort leende och vänder mig sedan till mitt skåp och öppnar det. "Jag mår bra" jag kollar fortfarande in i skåpet för jag vill verkligen inte att han ska se att jag ljuger...

"Är du säker på det Steph, du vet att du kan prata med  mig om du behöver" jag ger ifrån mig ett litet skratt, prata med honom hah aldrig i livet.
Jag slänger hårt igen mitt skåp med och håller fast litteratur böckerna med vänster arm.

"Men jag har andra jag hellre pratar med, personer som ser igenom lögnare" det sista viskar jag i hans öra, sedan vänder jag mig mot Rachel och vinkar lätt mot henne. Jag vänder mig mot Sophie och drar med henne mot litteratur salen. Sophie kollar på mig med en förvånad blick, hon måste ha hört vad jag sagt och jag ska inte ljuga, jag är förvånad själv.

Men den lilla söta Stephanie dog samtidigt som Jack la sina läppar mot Rachels. Nu är det bara jag kvar...

•••

Förlåt för dålig uppdatering, fick influensan så har inte kunnat uppdatera men nu mår jag bättre...

Även förlåt för ett inte så jätte bra skrivet kapitel, tänkte egentligen inte publicera detta men kände att det får funka :)

Hur mår ni föresten?

Nästa kapitel

15 Röster och 20 kommentarer

Pusssss