JUST RUMORS M&M

9, Glöm honom

Vi fortsatte dagen med att dansa och allt gick bra. Samuel tappade mig faktiskt inte. Hahah, konstigt nog. Anna hade velat att jag skulle vara ännu närmre Marcus och Martinus så tillslut så skulle jag ta på dom ibland. Okej, det lät väldigt fel men det var sjukt pinsamt iallafall. När klockan var fem så plockade vi ihop våra saker och jag tog upp min mobil. Ett sms från Anton.

Anton 15:23
Tyvärr Mikaela,  jag kan inte tro dig. Så många rykten det går om er och hörde av Samuel att Marcus och Martinus var artisterna ni dansade för. Alla rykten kan inte var falska. Vad vi än hade, det är över. Du är en hemsk människa, trodde jag kunde lite på dig. Hoppas du och din nya lilla leksak har det bra. Fuck u.

Jag kände mig död. Hela jag stelnade till och tårar började bildas i mina ögon. Jag bet mig hårt i tungan och blinkade frenetiskt. Tårarna försvann och jag vände mig om mot dom andra som att inget hade hänt. Ett påklistrat leende satt på mina läppar när jag lyssnade på vad alla andra sa.
"Ni får gå nu" Anna log mot oss och jag tog tag i Amandas arm och drog ut henne ur studion. Jag gick runt hörnet på byggnaden och satte mig på en bänk längst med väggen. Det bildades nya tårar och denna gången gick dom inte att stoppa. Dom forsade ner för mina kinder och Amanda satte sig oroat bredvid mig.
"Vad var hänt gumman?" Hon drog in mig i en kram och jag visade henne telefonen och hon tog snabbt emot den. Hon läste på den och vände sig sedan om till mig.
"Shit, jag är så ledsen! Men han är inte värd dig Mikaela" hon drog in mig i ännu en kram och jag hörde steg bredvid oss. Jag kollade försiktigt upp och såg Samuel stå där.
"Herregud, vad har hänt?!" Han kollade skräckslaget på mig.
"Fråga din fucking bror" väste Amanda åt honom.
"Ooh, jag är ledsen vad som än hänt" han lämnade oss ifred och Amanda gav tillbaka min mobil.
"Svara något kaxigt tillbaka"

17:21
Jag ångrar att jag någonsin gillat dig. Att du tror på desperata fans före mig. Hade du känt mig så hade du vetat att jag aldrig någonsin skulle göra så mot någon och sedan även ljuga om det. Moget av dig att reagera som en fem-åring. Hoppas du har ett bra liv och att vi aldrig ses igen. Lär dig av din lillebror, det kan du behöva/Mikaela.

Jag visade smset för Amanda och hon nickade. Jag klickade på skicka knappen och meddelandet åkte direkt iväg. Jag torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder och reste mig sedan upp.
"Nu glömmer vi honom"

Kort kapitel men ganska tidigt iaf, känner mig duktig;)

Har prov på svensk språkhistoria imorgon, fattar ni vad tråkigt? Liksom berätta om urnordiskan? Kul...

Btw, ä sjuuukt glad att många kommenterade förra kapitlet, så tack! Men snälla kommentera inte "mer". Visst, sure, ifall du inte orkar skriva något annat för lixom, vem är inte lat ibland? Och jag blir 1000 gngr gladare för det än ingenting men jag blir även 1000 gngr gladare än det om ni kommenterar typ "bra skrivet" ! Jaja, ly!

Nästa kapitel kommer förhoppningsvis ganska snart! Ha det bra, Linnéa!!