JUST RUMORS M&M

5

Med trötta steg gick jag in i skolan. Amanda hade håller mig vaken hela natten med historier om hur det vart där hemma och vilka som var ihop och inte. Efter ett x antal timmar var jag äntligen fri från hennes prat och hade omslutits av mörker. Juste, det är alltid mörkt runt mig. Jag somnade helt enkelt. Trots detta hade hon beslutit sig för att väcka mig extra tidigt bara för att hon vill "fixa mig". Enligt henne betydde detta att göra sig extra fin. Hon lockade mitt hår som hon ständigt tjatat om hur fint det var. Hon sminkade mig och valde extra fina kläder. Exakt vad jag har på mig är svårt att veta men någon urringad blus är det iallafall.

Jag gick fram till mitt skåp, klickade i min vanliga kod och la sedan in mina saker. Jag tog ut min dator, vilket var det enda jag behövde då det inte var speciellt lätt för mig att varken skriva eller läsa. Jag hade något program som läste upp allt och jag antar att det fungerade helt okej. Genom att lystna på ljud och försöka känna av min omgivning så var jag framme vid rätt sal. Jag kände noga på bänken utanför för att veta om den var tom eller inte. I början hade detta vart ett problem. Jag satte mig rakt i ens kille en gång och han sa någon sexistisk mening som gjorde att jag skämdes ihjäl. Pinsamt? Nej, absolut inte, varför skulle det?

Mitt uppe i mina tankar så ställde sig någon framför mig.
"Jag är ledsen för vad jag sagt innan, kan vi börja om på nytt?" Sa en charmig röst framför mig och jag pillade lite på nagelbanden för att se så oberörd ut som möjligt. Även om han är en idiot så är det svårt att ignorera dom små känslorna för honom som fortfarande ligger och gnager inom mig. Men han har nu börjat på ruta ett igen. Vi är tillbaka på dagen då konserten var och känslorna skulle inte påverka mitt val som jag sedan var beredd att göra. Jag ska inte välja fel väg ännu en gång. Jag ska inte välja Martinus väg.

"Ytliga jävel" sa jag argt och jag hörde hur hans andetag kackade till lite. Det är sådana detaljer som man som blind vänjer sig vid. Jag kan inte längre se ansiktsuttryck eller se hur som rör sig. Jag måste kontrollera varenda liten skillnad i deras röst, hur ljud låter runt mig och dom små luftströmmarna som nuddar min hud.

"Vad menar du?" Frågar han förvånat och jag andades irriterat in.
"Du fattar absolut ingenting va?" Frågade jag och höjde nu rösten en aning mot honom. Hur kan han inte se vem jag är? Hur kan han inte höra att det är jag?
"Fatta vad?"
"Har du absolut ingen aning om vem... Ne, vet du vad? Skit i! Så fort jag fixar mig det minsta lilla så kommer du och är helt plötsligt ledsen för hur du betett dig, väx upp" sa jag innan jag plockade upp min dator som låg bredvid mig och reste mig upp för att gå av från bänken. Jag stoppades av en hand på bröstet och jag kollade upp mot där jag trodde att hans ögon var.
"Martinus" sa han flörtigt.
"Hejdå Martinus" sa jag och betonade hans namn lite extra. Innan jag slog bort hans hand som låg på mig.
"Vad heter du?"
"Miley" sa jag snabbt, första bästa namn och joggade så snabbt och kontrollerat jag kunde bort från honom och mot klassrumsdörren som jag hörde öppnas.

----

"När ska du berätta för honom om vem du är?" Frågade Amanda från andra sidan av mitt rum. Jag satte mig ner på min säng och jag hörde hur hon ställde sig upp från skrivbordsstolen och satte sig bredvid mig.
"Aldrig tror jag"
"Bra, han är inte värd dig" sa hon innan vårt samtal avbröts av att hennes mobil plingade till. Jag hörde hur hon knappade in sin fyrsiffriga kod.
"Vem var det?"
"Martinus" sa hon tyst. Jag kollade chockat åt sidan där hon satt. Vad fan vill han henne?
"Vad skrev han?"
"Han har frågat efter dig innan, vart du bor och så men jag honom bara att dra. Nu skrev han att han så gärna ville träffa dig och att han saknade dig så sjuuuuuykt mycket" sa hon argt och jag skrattade lite åt hur fjantig han var.
"Han är så sjuk i huvudet den killen" svarade jag innan jag irriterat skakade på huvudet och tvingade mig själv att radera han ur mina tankar och istället ägna mig åt någon som bryr sig om mig. Amanda.

Drygt o tråkigt kapitel... men längre var det iallafall, alltid något haha:) hoppas ni har en bra vecka, jag själv har mycket prov o läxor redan så vet tyvärr inte när nästa kapitel kommer
:(  jaja, tack alla som läser, ni är bäst! Kram

-Linnéa