3

658 26 8
                                    

Fritidsklubb för blinda ungdomar
Läste jag med hjälp av koden utanför dörren till klubben som jag spenderat mycket tid på under alla år. Jag öppnade dörren och ställde av mig skorna vid väggen till höger om mig och trevade sedan med hjälp av min blindstav fram i korridoren.
"Vem är det?!" Hörde jag Sam, en blind kille ropa.
"Bara jag"
"Heeeeej Mikaela" ropade han tillbaka och även några fler hejade. Jag gick in i rummet dom satt i och letade efter en tom stol. När jag äntligen hittat en så satte jag mig på den med en duns och började pilla med mitt långa hår.
"Hur mår du idag då?" Frågade Anna, en glad tjej in min ålder.
"Sådär, du vet vem Martinus är va?" Frågade jag.
"Din kille i Sverige?"
"Ja, han är här och vet inte vem jag är och beter sig bara som en stor idiot" frustade jag argt.
"Skit i honom, han verkar inte vara värd dig" sa Anna och slog mig löst på armen.
"Hittat någon ny då?" Frågade hon och jag skakade som vanligt på huvudet innan jag insåg att hon inte kan se mig.
"Nej, vem skulle vilja ha mig?" Sa jag tyst.
"Jaaag" ropade Sam på andra sidan rummet. Vi har alltid skämtat om att vi är ett par. Det är absolut inga känslor inblandade utan vi har bara precis samma humor.
"Juste, förlåt älskling"

---

Dagen efter vaknade jag av att min familj kom in i mitt rum och sjöng. Fuck, jag fyller år idag. När dom var klara så tackade jag och dom kom en efter en och kramade mig. När jag kramar alla så kastades helt plötsligt en kropp mot mig och kramade mig.
"Grattis Mikaela!!" Ropade Amanda och jag skrek till av lycka. Vi hade inte träffats på ett halvår det räcker för att saknaden av henne ska bli stor. Vi hade hunnit träffa varandra kanske fem gånger sen jag flyttat och vi är minst lika tajta.
"Jag har saknat sig så!!" Skrek jag och vill aldrig släppa taget om hennes kropp.

När alla paket var öppnade så gick mamma och pappa ut för att lämna oss själv.
"Duuuu..." började Amanda och jag hörde på henne att hon var nervös över att säga det hon skulle berätta för mig.
"Martinus la ut ett inlägg om dig idag" sa hon och jag stelnade till. Jag hade berättat för henne om hur han vart i skolan och hon hade blivit skitarg direkt.
"Vad skrev han?"
"Han skrev typ grattis på födelsedagen, saknar dig! Men han skrev inga namn eller så men jag antar att det är du" sa hon och jag suckade irriterat.
"Vad är hans fucking problem, ska verka så snäll på internet men är en total idiot i verkligheten"
"I know babe"

Tråkigt kapitel men blir bättre snart:) Nästa kommer nog runt måndag!

Jag har börjat lite med min sms-bok som många verkade vilja ha och jag troooor att det kan blir bra! Har två idéer så får se vilken jag kör på!

Tack för alla fina kommentarer på förra kapitlet och jag hade blivit jätteglad om ni även kommenterade detta! Kram

-Linnéa

JUST RUMORS M&MWhere stories live. Discover now