JUST RUMORS M&M

13

KOMMENTERA FRÅGOR TILL EN Q&A

Veckorna flög fram. Jag och Marcus hade fått ihop en dans som vi skulle vara med och tävla med mot alla andra.

Vi gjorde dansen en sista gång innan det var dags för att visa upp den inför hela skolan. Vi stod i en sliten sal och solens ljus lyste starkt in genom ena fönstret. Tre steg fram, hoppa, bli fångad i Marcus starka händer, hållas upp i luften, kastas och sedan landa på marken. Tio takter av dans till och sedan snurr in i Marcus farm där hans armar lindades runt mig. Våra ansikten var fem centimeter ifrån varandra. Hans ögon mötte mina och han sänkte sedan blicken mot mina läppar. Han lutade sig sakta fram och det kändes som att allt gick i slow motion. När det endas skiljde några millimeter mellan våra läppar och jag kunde känna hans andetag tätt mot min hud öppnades hastigt dörren. Jag kastade mig snabbt ifrån honom och kollade till höger där jag mötte Martinus blick. Han kollade känslolöst på oss och pressade ur sig ett enkelt "ni ska dansa nu" innan han gick därifrån. Jag kollade osäkert mot Marcus som stod bredvid mig och han skakade bort den tveksamma blicken.
"Nu kör vi" sa han peppande innan han joggade efter mig mot scenen.

Dansen var snabbt över. Applåder bröt ut i salen när vi var klara och vi bugade lätt innan vi sprang av. När vi var av scenen skrek vi båda av lycka, allt hade suttit, alla lyft blev perfekta och varenda steg satt som det skulle. Jag kastade mig in i hans famn och han lyfte upp mig.

"Ni ser ut som ett gift par" kommentaren kom från människan som jag tidigare älskat av hela mitt hjärta, personen som nu blängde irriterat på oss.
"Ge dig Martinus" Marcus släppte mig och kollade irriterat på sin bror.
"Håll bara käften Marcus"
"Varför är du arg?" Suckade jag irriterat och han gick närmare mig innan han endast stod någon decimeter ifrån mig.
"För att min idiot till bror snor min flickvän" sa han och andades vid min nacke, vilket han mycket väl visste fick mig att rysa.
"Jag är fan inte din flickvän" sa jag irriterat och puttade bort han från mig.
"Kom igen, ge mig en ny chans" suckade han och kollade bedjande på mig.
"Men vad fan tror du Martinus, du betedde dig som skit mot mig! Jag var fucking blind och du knuffade mig och betedde dig som en riktig idiot"
"Men jag visste ju fan inte ens att det var du!"
"Och vad spelar det för roll?! Jag saknade dig, men jag saknade fan inte den störda unge som du är nu" sa jag irriterat och vände på mig för att lämna bröderna som bara förvirrad mitt liv bakom mig.

Har verkligen ingen inspiration, förlåt:( slängde ihop ett snabbt och tråkigt kapitel bara för att uppdatera och för att ni är bäst.

KOMMENTERA FRÅGOR TILL EN Q&A! Ni kan ställa frågor till karaktärerna men även till mig om ni skulle vilja det!

Hoppas ni mår bra, ly
-Linnéa