JUST RUMORS M&M

1

Tre år efter olyckan

Med darriga steg gick jag ut ur klassrummet. Jag var så arg så att jag skakade, men vad ska jag göra? Slå personen? Nej. Grattis du skämde precis ut dig för hela skolan genom att försöka starta ett bråk men slog åt fel håll, tack. Jag gick den vanliga vägen, 50 steg framåt, 7 åt höger, sväng höger och 32 steg till innan jag var framme vid disken där man tar mat.

"Hej Mikaela, hur mycket vill du ha?" Frågade mattanten Sara som jag i mitt ständiga mörker föreställde som en tant på 2 m, lila hår och grön ögonskugga.
"Inte så mycket, jag är inte så hungrig" svarade jag när jag känt den äckliga fiskdoften. Till fisk brukar det dessutom vara potatismos och skolans är ungefär som tio år gammalt lim med gräs i. Gott.

"Varsågod" sa Sara innan jag sträckte fram mina händer för att ta tag i tallriken. Jag vände mig snabbt om och sökte bland ljuden efter min bästis James röst. Okej, min enda vän. När jag kom som blind till skolan var det omöjligt att vara dansare på den nivån och fick istället börja i ekonomi på samma skola. Folk skrattar ofta åt mig, speciellt när jag har min blindkäpp och dom tycker bara att det är allmänt roligt när jag går in i saker eller trillar.

Mitt uppe i mina tankar så kände jag hur min tallrik träffade någon och vänds mot den. Antagligen kastades all mat mot personen och jag är för en gång skull glad över att inte kunna se vad som är framför mig.
"Se dig för! Jävla idiot" jag stelnade till. "Förlåt" viskade jag tyst för att han inte skulle känna igen rösten. Till utseendet tror jag inte att jag är lik för fem öre. Min hår var antagligen färgat vinrött, jag vet inte riktigt. Det kan lika gärna vara skrikrosa eller grönt men det är den färgen mina föräldrar säger att det är iallafall och jag hoppas att jag kan lita på dom. En sak jag vet är iallafall att håret är längre, ungefär till rumpan. Smink använder jag inte längre och jag kunde känna på mina ansiktsdrag att jag såg mognare ut. Brösten och rumpan som tidigare knappt synts hade växt med tiden jag blev äldre. Det enda som var samma var min längd, inge en centimeter längre.

"Du pratar lika dåligt som du ser" muttrade personen framför mig och jag hörde hur han borstade på sina kläder innan han med arga steg gick därifrån.

Hej!! Förta kapitlet av uppföljaren, jag är riktigt taggad! Lite drygt just nu men det händer mer sen:) Kommentera och rösta gärna! Ha en bra fortsättning på lovet, ly

-Linnéa