Perfect strangers (Feliks Parik)

Del 1

Scenen är mycket mindre än vad jag har föreställt mig, men förväntningarna oändligt mycket större. Här ska jag stå och sjunga. Sjunga inför hela svenska folket! Eller ja åtminstone dem som väljer att se på programmet, men ändå.

Helt galet. Helt sjukt! Min puls ökar och min bröstkorg höjs och sänks i allt snabbare takt.

Hjärtattack is on the way typ.

Men jag skakar på huvudet och sansar mig. Skärpning Sabina! Gör inte bort dig inför dina medtävlande.

Alla andra känns så lugna. Så harmoniska. Visst är de taggade och lika ivriga som jag på att få ställa sig upp och börja repa så fort som möjligt. Men jag mår nästan illa. Jag har aldrig stått på scen. Bara en gång. Eller scen och scen, det var ett linoliumgolv med föräldrarna sittandes i en ring runtomkring. Jag var sju år och sjöng solo i klassens 'alfabets-musikal-uppvisning'. Jag minns inte hur det kändes, men jag kommer ihåg att jag hade bokstaven F. F som i Feliks.

En rätt snygg bokstav nu när jag tänker efter. Kanske svårt att definiera vad som gör en bokstav snygg, men den klingar ganska fint. Åtminstone i namnet Feliks.

Men snälla, försök att tänka på något annat än Feliks! Vad som helst!?

Det går inget vidare...

Han står bakom mig medan Kajsa, producenten, går igenom regler och förberedelser inför den kommande idol-resan. Det stressar mig att jag står framför honom. Just nu kan han se allt jag gör. Varenda liten rörelse, och det gör mig retligt nervös.

Men slappna av. Vad får dig att tro att Feliks skulle stå och titta på dig?

Well...

Längre hinner jag inte tänka innan allt blir svart.

"Lugn allihopa, ljuset är snart fixat!" Ropar en röst från bakre delen av scenen.

Nu är jag nästan säker på att Feliks kollar på mig. Kanske alla till och med. Varför? För att jag i morse bestämt valde att jag skulle ha på mig en knallorange t-shirt, och med lamporna släckta så upptäcker jag att hela min övre kroppsdel lyser upp mörkret som en lagom upp-pimpad morot.

Snyggt jobbat ljusteknikern. Tack för denna fina lilla stund i rampljuset...

Med en bländande styrka kommer lyset tillbaka. Jag gör allt för att inte grymta till av de starka strålarna som träffar min hornhinna, men kan inte låta bli att grimarsera.

Oskar flinar retsamt åt min antagligen ganska fula min. Jag rynkar på näsan och försöker ge honom en sur blick, men misslyckas fartalt när jag ser honom stå och fnissa åt mig. Så istället spricker mitt ansikte upp i ett leende och jag ger honom en lätt, vänskaplig knuff i sidan.

Jag diggar Oskar. Vi är lika gamla och har samma humor. Inget måste för att vara vänner, men det går inte att neka till att det underlättar. Undrar vad Feliks har för humor? Jag har ju knappt vågat titta på honom sen jag kom hit.

Men varför bryr du dig ens?

Svar: Han är skitsöt, urgullig och galet charmig. Inte mot mig, men sen är jag ju inte ensam tjej här i gänget heller. Jag är typ den enda som inte har hunnit, eller snarare inte vågat, prata med honom än. Åh! Jag måste sluta vara så feg.

Det hela började med att jag tyckte han verkade glida på ett bananskal till slutaudition bara för att juryn ansåg att han såg så bra ut (och antagligen resten av svenska befolkningens fjortonåriga fangirls). Men jag upptäckte rätt snart att han var ju grym på scenen. Och mot all min vilja kunde inte heller jag inte låta bli att tycka att han var förbaskat snygg.

Så om jag var starstrucked när jag såg honom första gången här i Stockholm? Jag trodde jag skulle vända om och ta första bästa tåg tillbaka till Värmland. Mitt hjärta kunde ju inte kontrollera sitt voltande när jag för första, och hittills enda, gången mötte hans underbara blick. Blå som ett hav av förgätmigej-blommor och lysande som lamporna i NEP studios i Spånga. Studion där jag råkar befinna mig idag.

Efter den första genomgången och allt informationsintagande gällande morgondagen så bär det av mot hotellet. Vi får våra rum och kan äntligen baxa in våra tungt packade väskor. Jag får dela rum med Nicole och till grannar får vi Oskar (känns bra) och Feliks (känns helt och alldeles för ofattbart läskigt och panikartat!), men jag låtsats vara cool som en filbunke när jag gör mig hemmastadd i det rymliga tvåmanna-rummet.

Inte en chans att jag kommer kunna undvika Feliks nu. Missförstå mig inte. Jag önskar inget hellre än att jag ska råka gå in i honom, snubbla över hans fötter, eller varför inte bara falla rakt in i hans till synes starka och muskulösa famn. Så går det ju till i nästan alla filmer och böcker, så varför skulle det inte kunna ske i verkligheten?

Men jag inser att det inte kommer att hända. Istället försöker jag peppa upp mig inför den första delfinalen på fredag. Fokus Sabina, fokus.

---------------------------------------------

När natten närmar sig och Nicole redan sover ber jag en tyst bön.

Snälla, låt mig gå vidare på fredag. Bara en enda gång. Jag vill få vara med så länge jag kan och är jättetacksam över att bara ha kommit hit, men jag ber ändå av hela mitt hjärta att jag ska klara mig den här första veckan.

Och om det inte är för mycket begärt så skänk mig kraft att våga prata med Feliks. Men det är inget måste, bara ett stort, awesome plus. Går det att ordna? För det skulle vara underbart.

Därefter låter jag kinden sjunka ner i kudden. Känner mig nästan avundsjuk på Nicole som redan har en bra relation till Feliks. Hur bar hon sig åt? Vad pratar de om?

Spela roll, om du vill lära känna Feliks måste du vara dig själv.

Mig själv? Jo tjena, jag vet knappt själv vem och hur jag är till hundra procent. Fast, vem gör det egentligen?

Då får du väl testa med att sänka din gard en aning?

Never. Finns inte på kartan. Här släpps ingen in på några djupare detaljer. Livet formar dig och gör dig till den du blir. Och på fredag ska jag bli tv-publikens nya ansikte i idolgänget. Tagga igång nu Sabina! Och glöm inte att fokusera.

*

Hejsan hoppsan! Det här var första delen av "Perfect strangers", min första längre publicerade fanfiction (har varit för feg för att publicera andra hehe), men nu har jag bestämt mig för att genomföra det här.

Kommer släppa nya delar varje dag fram tills på fredag (därefter får ni nya släpptider) och jag är galet taggad! Hoppas ni vill följa med i den här berättelsen om Sabina, Feliks och hela idolgänget.

Nu kör vi! <3