Perfect strangers (Feliks Parik)

Del 9

Sabinas P.O.V.

Efter Gregs superframträdande, och efter en spänd väntan på resultatet så sitter vi där igen allihopa. Med den jobbiga tryckande känslan i halsen och knuten i magen. Allt man vill är att få höra sitt namn. Ett ord. Ett namn. Så mycket kraft och så många känslor i ett, enda, ord.

Feliks P.O.V.

Inte bra. Helt okej, men inte hundra. Varför måste hon vara här? Min annars så självsäkra sång bara försvinner. Jag känner mig nollställd. Jag tvekar. Jag tvivlar.

Det kan bli mitt fall. Bara för att hon sitter där. Hon var också nervös, jag såg det. Ändå kör hon i princip felfritt och totalt självsäkert. Hon bara går upp och levererar. Själv går jag upp och hoppas på att hon ska godkänna det. Varför? Varför? Varför?!

Nej, det är så klart inte hennes fel bokstavligen. Men... det är bara så jobbigt. Känns så energikrävande. Kanske lika bra att ge upp...?

Nä. Nu är det dags att skärpa sig Feliks! Visa henne att du kan. För jag vet att du kan! Hon ska få se. Se att jag också kan stå där och fånga hennes hjärta. Så som hon har fångat mitt.

Fast, först måste jag ta mig vidare till nästa fredag. Å käre gode Gud, låt mig få en chans till. Låt oss få en chans till.

Sabinas P.O.V.

Käre gode Gud, låt oss få en chans till. Låt ingen av oss åka ut. Min idolresa vet jag kan ta slut. Men min och Feliks resa har ju bara börjat. Ge oss en vecka till. Snälla, bara en vecka till.

Mitt hjärta rusar när Feliks återigen står som en av de två sista. Och det blir inte bättre av att Cameron står som den andra. Ingen av dem får åka ut. Ingen av dem borde åka ut. Hur gick detta till?? Jag står och försöker desperat kontrollera min andning. Cameron förtjänar att vara kvar på alla plan. Men Feliks. Å Feliks! Du får inte åka. Du får inte lämna mig. Inte nu.

Låt honom inte gå.

"Den som tar den sista platsen är..."

My mind is empty, because I can't feel.

"FELIKS!"

Wow. Från att inte ha en enda känsla i kroppen, så känner jag plötsligt så mycket. Men inte exakt det jag trodde.

Smärtsam glädje. Plågfull lycka. Feliks gick vidare, men Cameron åkte ut. Jag ger Feliks en kärleksfull omfamning som han genast besvarar. Så glad att han ännu kommer finnas hos mig i en vecka till.

Därefter ger jag Cameron en lång kram. Han skulle inte ha åkt ut. Han förtjänade verkligen att vara kvar. Fy vad jag kommer att sakna honom.

------------------------------------------

Det som inte får hända händer. Jag hostar, snörvlar och min hals bränner och svider. Just nu lever jag isolerad på ett eget hotellrum och önskar mig kraft och tillfrisknad. Den här veckan som skulle vara till för Feliks och mig, rinner nu iväg medan jag sitter här och kämpar mot febern.

Oskar och Nicole får inte lov att vara i närheten av mig, och därmed inte heller Feliks. Men tänk så fin han är. Vi har skrivit till varandra hela helgen. Små, korta sms som han skickar för att hålla mitt humör uppe. Och de betyder så otroligt mycket.

Det är inte så att Nicole och Oskar dissar mig, tvärtom. Men Feliks ord är något extra. De blir som lugnande bomull för halsen och en svalkande bris mot febern. Även hjärtat virar in sig i hans ord, vilka bildar som en trygg filt runt rädslan.

Rädslan att inte kunna uppträda på fredag. För om man inte ställer upp i deltävlingen, då blir man automatiskt diskad.

Min madrass vibrerar.

Mottaget från Feliks 12.34
"Är tråkigt att spela kort utan dig. Se till att bli frisk så snart du kan!"

------------------------------------------

Kanske att jag kan sjunga ändå. Jag mår mycket bättre idag och låten jag ska framföra är inte den svåraste. På torsdag ska jag till stylisten och idag var det sångpedagogen. Det känns faktiskt helt okej.

Det här fixar du!

Jag måste klara det. Nästa vecka kommer hela gänget att åka till Gröna Lund, och om jag får önska, så vet jag två stycken som ska åka kärlekstunneln. Denna attraktion ger bra möjligheter för handhållning. Vilket jag inte skulle säga nej till. Endast två frågor ligger i vägen.

Kommer vi båda att gå vidare till nästa vecka?

Och kommer Feliks vilja hålla min hand efter att jag har varit så förkyld?

Ja, klart han vill!

Hoppas det. Så länge ingen från Idol-ledningen ser oss, så kommer det troligen att vara lugnt.

*

Godmorgon!

Ligger i sängen och känner verkligen inte för att gå upp, men skolplikten kallar!📚

Därför kommer här Dagens Ordspråk, som kan likna lite vid att studera:

"No matter how many mistakes you make or how slow you progress, you're still way ahead of everyone who isn't trying."

-Tony Robbins-

Ha det gött så ses vi i morgondagens kapitel!

Kram<3