Perfect strangers (Feliks Parik)

Del 8

Sabinas P.O.V.

Ikväll är det den tredje fredagsfinalen och jag känner mig otroligt nervös. Det har jag gjort hela dagen. Antagligen för att jag ska sjunga en svårare låt den här veckan som verkligen inte sitter till hundra procent. Därför har jag typ varit ett nervrak de senaste timmarna.

Cameron och Rebecka var därför snälla och tog med mig ut på en shoppingrunda på Stockholms gator. "Det får en att slappna av och tänka på annat," hade Rebecka konstaterat och jag var ivrig att få testa och se om det fungerade. Och tro mig det gjorde det.

Fast inte riktigt på det sättet som jag hade hoppats på. Men andra tankar i huvudet än kvällens show hade jag definitivt efter det som hände.

Rebecka hade hittat ett par snygga jeans som hon bestämde sig för att prova. "De är lite för långa," sa hon inifrån provhytten. "Hade ni kunnat hämta en storlek mindre?"

Som den nya i gänget utsåg jag mig genast som frivillig och sprang iväg för att hämta dem, medan Cameron stod kvar utanför provhyttarnas dörrar.

"Det är bara att komma in," ropade Rebecka när hon hörde mina skyndande steg tillbaka mot omklädningsdelen.

Och sagt och gjort. Utan att tveka drog jag draperiet åt sidan som hängde på hennes provhytt. Trodde jag. Cameron hann precis ta ett steg fram och ropa mitt namn när jag insåg mitt misstag.

För med ryggen mot mig stod inte Rebecka. Där stod någon som endast kunde liknas vid Snygg-Erik från 'Paradise hotel'. Och han var inte glad.

Han hade ju inte behövt skrika så på mig, men jag kan ju erkänna att inte heller jag hade uppskattat om någon okänd öppnade provhyttsdörren när jag stod i bara underkläder.

Efter några inte så vackra ord, drog den liknande Snygg-Erik argt igen skynket som jag under hela utskällningen stått och hållit om i ett krampaktigt tag. Jag blev totalt stum. Rebecka, som vid det här laget hade kikat ut ur den provhytt jag egentligen skulle gått till, försökte febrilt att kväva skrattet som mycket tydligt bubblade upp. Även Cameron stod bakom mig med händerna för munnen för att förhindra skrattattacken som var påväg att svämma över.

Jag klandrade dem inte. Jag hade gjort detsamma om jag vore dem. Så
där stod jag, som den kompletta klantskalle jag är och reflekterade över min finfina tabbe. Jag hade gjort bort mig inför en av Stockholms, antagligen, snyggaste hunkar.

Hastigt gav jag Rebecka byxorna och kort därefter rusade Snygg-Erik-hunken ut från provrummet. Han gav mig en ilsken blick och jag ville bara sjunka genom golvet.

Så fort han försvunnit utom synhåll så brast vi, alla tre. Vi skrattade så att tårarna rann. En gammal dam som kom in till omklädningshörnan tittade förvånat på oss, men jag kunde inte stoppa skrattvågorna som sköljde genom kroppen. Tack och lov drog vågorna även med sig en bit av skammen, som annars fick mina kinder att se ut som två solröda tomater.

När vi äntligen lugnat oss sa jag, i ett försök till att låta allvarligt. "Snälla berätta inte detta för dem andra."

"Nej, klart inte," lugnade Cameron mig.

"Men bli inte förvånad om jag brister ut i spontangarv nån gång under kvällen," flinade Rebecka skämtsamt.

"Du skulle bara våga," skrattade jag till svar.

Vi fortsatte med att traska runt på stan i någon timma till. Det var skönt att hänga med Cameron och Rebecka. De hade rätt, jag kände verkligen att jag kunde slappna av och släppa tankarna på kvällens delfinal.

Men tiden gick inte att stoppa. Så nu sitter jag här med mindre en timma kvar tills jag ska upp på scenen och leverera.

Om jag är nervös? Jag vet typ inte vart jag ska ta vägen. Mitt hjärta dunkar fortare och fortare för var minut som går.

Fokus Sabina, fokus.

Jag blundar. Andas in djupt genom näsan och ut genom munnen. Måtte det gå bra.

--------------------------------------------

Det kommer gå bra, bara du fokuserar på vad du ska göra. Just hit that high note. You can do it! This girl is on fire!

En efter en nailar de andra deltagarna sina nummer. Själv sitter jag och försöker hitta någon form av styrka inom mig, men den sitter alldeles för långt inne idag.

Liam pustar ut när han kommer tillbaka efter ett kanonframträdande. Aldrig att jag kommer att kunna lyfta arenan så högt som han nyss gjorde.
Även Feliks återvänder efter en fin insats och jag känner hur nervositeten vänder sig i magen. Alla lyckas. Kommer även jag att få ingå i 'alla' ikväll?

När det är min tur kan jag inte låta bli att vända mitt huvud mot Feliks. Han ser min oroliga blick, men ger mig ett skinande leende till svar. Det är precis vad som behövs. Lugnet lägger sig inom mig och jag känner mig redo. Om Feliks tror på mig, då har jag ingen anledning till att tveka.

--------------------------------------------

Renaida kramar om mig när jag återvänder till soffan.

"Så jäkla grym!" säger hon och jag känner mig alldeles svimfärdig av lättnad över att ha sjungit klart, men också glad av att ha fått bekräftat att det gick bra. Dessutom, hur coolt är det inte att få beröm av Renaida? Definitivt en av dem jag ser upp mest till här i gänget. Hon är ju grym om någon!

"Tack, detsamma!" säger jag och sätter mig ner på hennes högra sida. Feliks finns på hennes andra och jag hinner skymta ett värmande leende på hans läppar innan det är dags för nästa att gå upp på scen.

Min lycka vet inga gränser och jag tar verkligen in stunden. Blickar ut över publiken.

Njut nu. Det här kommer du kanske inte att få uppleva fler gånger. Idag kan vara din sista.

Jag sväljer. Hur vet jag att jag inte åker ut ikväll? Det vet jag inte. Jag kan ryka vilken sekund som helst. Bokstavligen vilken sekund som helst.

"Oddsen ligger väl på 15-20 år".

Jag skakar på huvudet. Bort. Bort. Försvinn! Tänk nu. Bara nu.

*

Godkväll! Hoppas att alla mår bra och att dagen har varit lite varmare hos er än hos mig, för här har det bara varit kallt, kallt, kallt🍂

Nåja, man ska inte klaga. Nu kan man ju äntligen dra på sig alla cosy tröjor som har legat och väntat hela sommaren🤗 (eller bara göra som jag, krypa ner under täcket och gå i dvala tills våren kikar fram igen😂)

Dessutom, eftersom det här är andra delen för dagen så kommer här ett litat extra Dagens Ordspråk:

"Att veta vad man inte vet, är dock ett slags allvetande."

-Piet Hein-

Sov så gott så ses vi i nästa del!

Kram<3