Perfect strangers (Feliks Parik)

Del 7

Sabinas P.O.V.

Söndag. Nästan en hel helg har gått och jag och Feliks har fortfarande inte pratat med varandra. Nicole undrar hur det går mellan oss, men jag undviker frågan.

Den här gången behöver jag klara upp tankarna själv. För det känns som att den spända lina som just nu hindrar mig och Feliks från att komma nära varandra, bara handlar om oss två.

Ehm... No shit Sherlock?

Jag menar inte så. Jag menar att det här är inget som kan lösas genom att jag pratar ut om det, om jag inte pratar med Feliks så att säga, och jag vet att detta inte heller är någon spänd situation som jag bara inbillar mig. Nej, det är något som inte står rätt till, och som inte heller kommer redas ut ifall vi fortsätter att låtsas som att den andra inte finns. Jag och Feliks MÅSTE prata, bara vi två. Och det måste GÖRAS. NÅGOT måste göras! NU!

Men chilla lite med dramat nu va?

Nej, hela livet är ett drama. Ett skådespel utan ett färdigskrivet manus. Och nu är det dags för en karaktärsutveckling. Eller iallafall för min del.

Tja... han sitter ju förmodligen i rummet bredvid, så det är väl bara att traska över till honom då?

Nej absolut inte! Det rätta tillfället måste dyka upp först.

Och det kommer...?

När det kommer. Det är bara att vänta och fånga det innan det passerar.

Men...

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Klyschigt.

Jag vet, men det stämmer rätt bra.

--------------------------------------------

Fråga ingenting om vad som hände mellan er i fredags. Bara låtsas som att allt är bra, så kommer det att lösa sig.

Jag tar ett djupt andetag innan jag går fram till Feliks. Han sitter ute i publiken med näsan i sin mobil medan Liam kör sin låt inför nästa delfinal som är om tre dagar.

"Hej," säger jag försiktigt och slår mig ner bredvid honom. Han kollar upp och snart sprider sig ett leende över hans ansikte.

"Hej!" säger han glatt.

Jag blir genast lugnare. Känslan när att han visar sig glad över att se mig värmer i magen.

"Allt bra?" Frågar jag.

"Jovars, själv?"

"Jodå, det funkar. Har du kört ditt genomdrag än?"

"Ja, jag var precis innan Liam. Men hade inte så mycket att göra efteråt så satte mig här," säger han och ler blygt. "Har du kört ditt?"

Jag skakar på huvudet. "Nej, är efter Jesper och tror det är två till däremellan."

Feliks nickar.

Tystnad. Vi lyssnar på sista delen av Liams framträdande innan musiken sakta avtar och vi applåderar. Feliks ska precis resa sig upp, men hindrar sig plötsligt i sin rörelse.

"Ska du göra nåt särskilt efter genomdraget?" Han ser frågande på mig.

"Nej. Hurså?" Frågar jag och gör allt för att inte låta alltför nyfiken.

"Jo...," börjar han. "Jag, Liam och Oskar tänkte dra ut på stan och käka efteråt. Vill du hänga på?"

Andas Sabina, andas!

"Vi ska fråga Nicole också," tillägger han snabbt.

Och så svarar du lugnt.

"Visst, jag hänger gärna på."

Perfekt.

Feliks ler. "Härligt. Då ses vi sen."

Därefter krånglar han sig förbi mig och skyndar upp till Liam som är påväg av från scenen. Jag hinner se Liam växla en misstänksam blick mellan mig och Feliks, innan de gemensamt försvinner ut.

Jag ler. Det är så otroligt skönt att den stela stämningen mellan mig och Feliks inte känns längre. På bara någon minut så försvann den. Poff! Borta.

Hastigt reser jag mig upp. Vill smita iväg innan nästa kommer in och undrar vad jag gör här. Jag slinker ut genom publikens utgång, samma väg som jag kom in, och börjar genast min vandring mot logerna.

Väl utanför kan jag knappt bärga mig. Jag måste få prata med Nicole, nu!

"Värst vad du ser glad ut," säger hon och skrattar när hon ser mig komma gåendes . "Vad har nu hänt?"

"Allt känns bra," svarar jag drömmande. Det känns nästan som att jag svävar på små fluffiga moln. "Just nu känns allt bra."

*

Tjenare! Lillördag idag aka äntligen tillåtet att ta lite choklad! Har längtat sedan helgen😍

Nej vem försöker jag lura, kan inte låta chokladen ligga mer än några timmar, sen tar mina cravings över😂

Aja, that's life. Och på tal om livet så kommer här Dagens Ordspråk:

"Life isn't about waiting for the storm to pass.
It's about learning how to dance in the rain."

-Vivian Green-

Ta hand om er så ses vi i nästa kapitel som kommer ikväll!

Kram<3