Perfect strangers (Feliks Parik)

Del 4

Det går snabbt. Ett litat smack på hans nästipp och så är det avklarat. Långsamt öppnar han ögonen och möter mina.

En stöt går genom min kropp. Som om något forsar genom alla mina blodådror på mindre än en tiondels sekund, och tillslut träffar mitt hjärta med farten av en skjuten pil. Det pirrar till i mellangärdet som genast bestämmer sig för att börja dansa vals och oförberett köra en trippelvolt med dubbelskruv.

Hela jag ryser.
Är det det här som kallas för att känna fjärilar i magen?

För det känns underbart. Underbart spännande, och underbart skrämmande.

---------------------------------------------

"Så, hur mycket gillar du Feliks på en skala 1-10," frågar Nicole.

Jag sätter nästan tandborsten i halsen av förvåning.

"Va? Hur vet du att..."

"Girl," avbryter hon mig. "Jag kände igen den där blicken du gav honom. Kom igen nu, hur mycket?"

Jag spottar ut tandkrämen i handfatet för att ge mig lite extra betänketid. "Lovar du att inte säga nåt till de andra då?"

"Lovar."

Hon ser att jag inte är lättövertygad.

"På hedersord," säger hon lugnt. "Tro mig, kärlek är bara tungt att bära ensam."

Jag suckar och går ut från badrummet.

"Jag gillar honom lite, kanske."

"5? 8? 11?," frågar hon.

"6, typ."

"Det är väl inte så lite," skrattar hon. "Du borde satsa!"

"Aldrig!" Utbrister jag. "Det vågar jag inte."

"Hör här," säger hon och blir med ens allvarlig. "Om kärlek inte vore läskigt, då hade det inte varit lika spännande. Och utan spänning, ingen dragningskraft, och utan dragningskraft, ingen attraktion. Utan attraktion, ingen förälskelse. Och slutligen, utan förälskelse ingen sådan blick som du gav till Feliks. Allt hänger ihop."

"Okej... Jag tror inte jag fattar helt."

"Kärlek ska vara läskigt! Det ska vara spännande, obehagligt, underbart och skrämmande. Vi dras till det okända och det vi är rädda för."

"Så du försöker säga att jag borde ge det en chans?"

"Om du ska? Ja, klart du ska!"

"Men jag är inte så modig av mig..."

"För det första. Du har nyss sjungit inför hela Sveriges befolkning, i princip, och för det andra. Att göra galna saker gör dig inte modig. Att vara modig innebär att du gör sådant du egentligen inte vågar."

Jag tänker över hennes ord.

"Du har rätt. Tack!"

"Lugnt, du kommer klara det. Tro på dig själv bara, och kör järnet!"

---------------------------------------------

Ikväll var det dags för den andra fredagsfinalen och jag ska köra mitt sista genomdrag innan eftermiddagens genrep. På vägen in mötter jag Charlie. Som nyss sjungit igenom Just like fire.

"Grymt," säger jag och han tackar och ger mig en high-five.

"Kör hårt," hinner jag höra honom säga innan han försvinner ut till logerna.

"Känns det bra?" Kapellmästaren ser menande på mig.

"Yes," svarar jag glatt och ger honom tummen upp.