Love is not easy - The Fooo novell

Love is not easy - Kap.18

Detta har hänt:
Vi tittar mot dörröppningen där Ogge stog, men han stog inte där längre.
***************
~ Ogge's perspektiv ~

- Det är lungt, kom hit, säger jag och kramar om Wilma.

Hon har vaknat och gråter, det rinner floder nedför hennes kinder. Jag kramar henne ännu mer. Jag börjar sjunga , Be alright med Justin Bieber och hoppas på att det ska uppmuntra henne. Det gör det , hon släpper taget om mig och tittar in i mina ögon. Jag torkar hennes tårar och hon böjer sig fram och kysser mig. Hon ler med sina blanka kinder. Vi kramas en lång stund till.

~ Wilma's perspektiv ~

Jag hör fotsteg och släpper taget om Ogge. Först kommer Omar med världens största leende på läpparna, sedan Oscar, Felix och mamma. Jag känner tårarna komma igen, Ogge kramar mig bakifrån och pussar mig på kinden. Mamma sätter sig på sängkanten. Jag trycker mig mot Ogge och han kramar mig ännu hårdare
- Jag vill bara att du ska veta att jag inte är arg för att det är fyra okända killar allafall för mig i huset. Jag vill bara att du ska må bra. Säger mamma
Det känns bättre då och jag går fram och kramar henne. Sedan går hon iväg.

- Jag är så ledsen, jag var påverkad Säger Felix
- Av vad? Avbryter jag honom
- Kaffe, säger han och skrattar.

Han kommer närmare mig och ger mig en kram, jag börjar skaka och jag känner att det bränner när tåranarna börjar rinna nedför mina kinder.
- Det är lungt, säger han och stryker handen över min rygg. Han släpper taget om mig, jag sitter fortfarande och skakar och en tår rinner nedför min kind.
- Jag måste få lite frisk luft, säger jag och går nedför trappan.

Jag sätter på mig skorna och går ut genom dörren. Det snöar ute och det är kallt och jag hade ingen jacka på mig. Jag gick till den parken som jag satt med Ossie och pratade med honom när han var ny, det var då han blev en av mina bästa vänner. jag satte mig på bänken, samma bänk. Det var ungefär 1 och en halv månad sen.

~ Ossie's perspektiv ~

Jag är ute på promenad, det snöar. Jag älskar verkligen snö. Jag ser avfarten till lekplatsen som jag och Wilma satt och pratade i för 1 och en halv månad sen. Jag svänger in på vägen och ser Wilma sitta på bänken.
- Eyyo Wilma! Ropar jag och hon tittar upp på mig med en sorgsen blick. Jag springer mot henne. Hon tittar på mig och jag ser att tårnar rinner nedför hennes kinder.

- Vad har hänt? Frågar jag även om jag visste att hon inte skulle svara.
- Du har ju ingenting på dig, säger jag och tar av mig min jacka över hennes axlar.
- Snälla berätta för mig, säger jag och kramar henne.
Hon släpper mig och hon torkar sina tårar.
- jag kysste Felix eller han kysste mig, men det var så fantasikt. Jag känner mig inte bra efter det även om Ogge har förlåtit Felix. Säger hon och tar ett andetag och fortsätter berätta allt som hänt.
Jag kramar henne allt kommer bli bra tillslut. Jag kan förstå att Felix är bra på att kyssas men igen är underbare än Ogge.
- Kan jag sova hos dig inatt? Frågar hon. Jag ler och hon förstår vilket svar hon får. Vi går hem och bäddar bäddsoffan så vi kan sova brevid varnndra.
- Tack! Säger hon och vi kryper ner i sägen. Jag kramar henne i evigheter och vi sitter och pratar i timmar.

~ Ogge's perspektiv ~

- Är du säker att det är löst mellan oss? frågar Felix.
- Ja, det var ju inte ditt fel! Säger jag och ger han en brokram.
- Men var är Wilma? Säger vi båda samtidigt. Vi är nästa som tankeläsare ibland.

Vi går ut och går runt på gatorna nära huset men hittar henne ingenstans. Vi äter och sedan går vi ut ingen. Nu är klockan runt åtta och det är kolsvart ute.
- Vad ska vi göra? Säger jag med gråten i halsen.
Det blir tyst i några sekunder och jag känner tårarna rinna nedför mina kinder.
- Jag vet!, vi går till Ossie. Säger Omar och kramar om mig.

Vi tog bussen och sedan fick vi gå en bit innan vi var vid hans hus. Omar ringde på dörrklockan. Jag stog och darrade av väntan, tänk om hon inte var här. Vart var hon då?
- Hej Omar och Company säger Ossie's pappa när han öppnar dörren och skrattar.
- Ossie du har besök! skriker han.
Jag hör hans steg i korridoren jag springer fram till honom och frågar honom
- Vet du vart Wilma är?
- Ehh, ja.. Den riktigta världen stoppades och hoppet tändes inom mig..(tillbaka till verkligheten) hon ligger och sover i gästrummet.

Jag visste inte var gästrummet var men jag raskare snabbt iväg i korridoren och öppnade varje dörr så försiktigt jag kunde för att inte väcka Wilma om hon var sär inne. Jag såg nog vädigt konsigt ut eftersom Ossie och dom andra killarna stog där, kollade på mig och skrattade ihjäl sig. Därför kunde dom inte säga något.

När jag öppnar den sista dörren så för jag syn på henne, hon ligger och sover så sött. Jag stänger dörren, slänger av mig strumporna och byxorna, rufsar till håret lite och myser sedan ner mig brevid Wilma i sägen där ett täcke och kudde redan ligger.
Jag omfamnar hennes varma kropp och kysser hennes panna.
- Godnatt sötnos! Säger jag
Efter ett tag sticker Ossie in huvudet genom dörren.
- Visste du att jag skulle komma, sängen var ju redan bäddad?! säger jag
Ossie skrattar.
- Förresten ha kul med boysen och godnatt! Säger jag och vi skrattar ännu mer.

***************
Finally!, hoppas ni gillar det. Ge gärna feedback i kommentarerna ;).

Nattmackor// Kajsa <3