De omväxlade ✅

0.1

• Chelsea Jones •

"Kom igen, sådan är du inte!" envisas mamma, jag sitter kvar i vår röda bil och korsar armarna.

Jag vill verkligen inte följa med och träffa den där tjejen, vad nu hon hette.
Nyheten om att vi hade blivit omväxlade kom som en chock. Jag är inte ens beredd och jag har knappt smälta in nyheten.

Och bara på en vecka så ska hon komma hit? Mamma stirrar envisades på mig tills jag stönar och går ur bilen.
"Cherry, jag vet att du känner dig obekväm men det skulle alltid vara bra om ni fick lära känna varandra."

"Jaja" mumlar jag och börjar gå, pappa och Nate, min bror, är redan vid ingången och väntar på mig och mamma.
Vi kommer till dem, Nate tittar på mig och lägger armen om mina axlar, "Bra att du kom till slut" säger han.

Jag suckar bara, tanken på att jag och Nate inte ens är riktiga syskon är det mest som stör mig. Vi har exakt lika personlighet och vi matchar verkligen, skillnaden är bara ett år mellan oss.
Så ska han få träffa sin riktiga syster, och jag oroar mig verkligen.

Vi går tillsammans förbi en massa människor, jag har fått reda på att hon där tjejen kommer hit med eget jetplan så vi ska ut på flygplatsen och träffa henne där ute.
Vi möter en assistent som leder oss till en port som tar oss ut från byggnaden.

Vi vandrar över den gigantiska asfalten, hit och dit ser jag flygplan. Men när vi kommer ut på den öppna asfalten ser jag att det står ett lagom stort jetplan, hur rik är hon och min biologiska mamma egentligen?

"Här är hon som ni har väntat på, sir" säger flygvärdinnan och vänder sig mot min pappa. Han nickar mot henne.
Jag ser hur dörren börjar öppnas och en trappa åker ner till marken. Det här är för överrumplat och jag stirrar mot den vita trappa som dykt upp tills jag hör att någon kommer ur jetplanet.

Vi ser upp och då får jag syn på en blond tjej i min ålder. Hon står på det första trappsteget och är klädd i sådana där överdrivet dyra, sommarkläder som får henne att se ut som en överklassisk turist.

Omedelbart får jag en känsla att det kommer inte funka bra mellan oss. Hon ser ner på oss en stund innan hon går nerför trappan. Mamma och pappa går några steg fram mot henne.
Tjejen har solglasögon på sig så vi ser inte hennes ögon, när hon enbart är en meter från mina föräldrar drar hon ner solglasögonen och kisar med ögonen mot oss.

"Mamma? Pappa? Är det ni?" frågar hon, jag sneglar mot min mamma som nickar med ett överlyckligt leende.
"Åh, Jennifer!" utbrister hon, "Så vacker du är!"

Jag inser att hon har samma strandblont hår som resten av min familj, eller också hennes familj om jag ska rätta mig själv.
Jag själv har brunt hår med mörkblonda slingor.

Jag ser hur Jennifer och föräldrarna kramar varandra, Nate sneglar mot mig och jag tittar tillbaka med en tydlig min som säger att jag är obekväm.

"Här är din biologiska bror, Nate" säger mamma och vänder sig så Jennifer kan se honom.
De tittar mot varandra på ett sätt som jag tycker är obehagligt och därefter går Nate fram till henne.

"Jennifer" börjar han, och jag ser hur hon tittar mot honom som om hon hade bestämt sig att stämpla honom som crush nummer ett.

"Oj, jag trodde inte att du såg ut så" yttrar Jennifer och ger ett sådant nervöst leende.
Jag stirrar på henne som om hon var en idiot men det märker hon nog inte eftersom hennes ögon limmar sig i Nate.