De omväxlade ✅

1.5

hm, kom på en väldigt bra story där det är en blandning av tonårsroman och skräck, ska man göra den sen?

Ha trevlig läsning!

***

¤ Chelsea Jones ¤

Jag tänker fortfarande på vad jag hittade i Jennifers mobil tidigare, vad har hon i kikaren med mr Stone? Det kommer onda aningar, och känslan att behöva berätta för James blir större, han kanske skulle kunna veta något.

Problemet är att jag inte har min mobil och jag kan inte låna andras mobiler, de skulle se vem jag ringde till eller till och med tjuvlyssna. Telefonen i vardagsrummet är också upptagen, jag hör hur mamma babblar med någon väninna ända från undervåningen.

Med en suck reser jag mig upp från min säng, jag skulle träffa Madison snart. Väckarklockan tickar, svagt och behagligt. Jag tittar mot en hoodie som hänger från handtaget och greppar tag i den.
Vägen nerför trappan tar jag kämpigt på mig hoodie, håret blir trassligt och jag stoppar ner mina fötter i VANS skorna. Jag går ut och plockar upp min gamla cykel från gräsmattan och sätter mig på den och börjar trycka på pendlarna.

Med hög fart och vinden sliter tag i mitt bruna hår åker jag nerför den smala vägen från huset och förbi stranden, jag ser Nate med Liam, Daniel och T-Dog och deras surfbrädor, de simmar ut i havet och strax efteråt ser jag Alison som kommer gående på vägen.

Jag stannar cykeln och tittar mot henne, hon sänker farten och ser på mig med. "Ska du träffa Hannah?" frågar jag henne, hon nickar. "Hon är i stan just nu" berättar jag, och Alison suckar ljudlöst.

"Jag kan ta dig dit" tillägger jag, och ett kort leende dyker upp i hennes ansikte, det syns på henne att hon skäms fortfarande efter vad som hände tidigare mellan henne och Hannah.

Hon sätter sig på bäraren bakom mig och kramar mig samtidigt som jag trampar igång pedalerna igen.

,,,,,

Alison kliver från min cykel, "Tack" viskar hon fram och det blossar röda kinder. "Inga problem" svarar jag och börjar cykla igen, det är inte långt till deras hus. När jag är framme ställer jag cykeln bredvid de andra och går mot ytterdörren.

Som alltid öppnar jag dörren utan att knacka, hela familjen anser mig som en del av dem och de har inga problem med att jag inte knackar. Ibland tror jag att de skulle vara helt okej med att jag går in i deras hus klockan två på natten.

Jag går in i Madisons rum, hon sitter där på sin stol och hon är inte ensam. Marcus ligger i hennes säng och surfar på mobilen, "Hej" får jag fram. De ser mot mig, "Hej" svarar de samtidigt.
"Har du hittat din mobil ännu?" frågar Madison, jag skakar på huvudet, "Nej." Marcus verkar vara upptagen med att surfa vidare, eller skriva i en chatt om man ser hur han petar på skärmen med tummarna.

"Synd" mumlar hon och rynkar på pannan, "Har du aldrig någonsin tänkt på att det kan vara Jenni som tog din mobil?" frågar hon. Nu väcks Marcus till liv och båda vi ser på henne, "Vad menar du?" frågar jag.
Hon rycker på axlarna och tystnar i två sekunder innan hon svarar: "Liksom ni gillar inte varandra, och hon kan ju ha varit tjuven."

Jag blänger på henne, "Jag pratade med henne innan jag gick ut och blev rånad, hon kan inte ha bytt kläder så fort och sprungit efter mig" svarar jag och korsar armarna, Marcus reser sig så han sitter istället.
"Men om hon hade någon som hjälpte till? Någon som hatade Chelsea?" undrar han och ser mot Madison, jag tittar mot honom.