De omväxlade ✅

2.5

4 andra kapitel står redo så ni kommer inte alls behöva vänta längre!

Ha en mysig läsning

***

Chelsea Jones

Vad är det med Jennifer idag?
Först har hon en sådan attityd och sedan stampar hon iväg, vad har Madison gjort?

Hon vägrar dock prata om det medan vi åker till hotellet för att besöka vår mamma.
James och jag har inte riktigt varit mer inne i förhållandet efter vad vi fick veta.

Men vi kommer inte backa undan när vi berättar on det till mamma.

Hotellet är ett höghus med glasdörrar, vi stiger in och tittar omkring oss. Jag ser genast en fotograf som är iklädd som en normal individ.

En ung man i röd kostym dyker upp framför oss, "Ursäkta. Miss Ewing, er mamma väntar på er i restaurangen" säger han och niger artigt åt oss.

Jag och James sneglar på varandra i några sekunder medan Jennifer lämnar oss genast för att träffa henne. Vi skyndar oss efter henne.

När vi stiger in i restaurangen ser vi vår mamma som sitter vid ett stort fönster, vid bordet finns tre andra tomma stolar och vi går dit.

"Hej, mamma" säger Jennifer och sätter sig ner genast vid bordet. Mamma ser mot henne först förvånat, sedan ler hon och märker oss.

"Vad trevligt att ni kom!" utbrister hon och granskar oss där vi står, "Sätt er" säger hon.

Jag och James sätter oss ner bredvid Jennifer och tittar på varandra.
"Sov ni bra igår natt?" undrar mamma.

Jennifer rycker på axlarna, jag skakar på huvudet och James svarar: "Inte särskilt mycket sömn."

Mamma nickar förstående innan hon gör en kort grimas, "Jag sov inte heller bra" svarar hon och rättar sig på stolen.

"Men nåväl" börjar hon, "Hur låter det om ni kommer och besöker oss en annan gång också?" frågar hon och då inser jag att hon syftar på mig och James.

"Ja, självklart" säger jag snabbt och tittar mot James som nickar motvilligt.

"Vad bra" säger mamma och ler men det varar inte länge innan hon granskar James och frågar: "Är det något du har i tankar?"

Han skakar bara på huvudet, jag suckar ljudlöst och tittar på mamma igen.
"Vi har något att berätta för dig" säger jag lugnt.
Skrämmande lugn att det gör mig rädd.

"Ja, flicka min?" svarar hon nyfiket.
Jag drar ihop andan innan jag bestämmer mig för att få detta överstökat.

"Jo, jag och James hade dejtat sedan flera år tillbaka och vi inledde ett förhållande." förklarar jag och biter mig i underläppen.

Jag har inte lust att berätta att vi gjorde slut och blev ihop igen nyligen.

Mamma tittar förvånat på mig innan hon ser på James också och därefter Jennifer.

"Oj" viskar hon och rynkar på pannan, "Det här var verkligen krångligt."

Jag skulle vilja andas ut för hon inte tog det så stort. Hon förstod oss.

"Är ni fortfarande ihop?" undrar hon, jag och James sneglar på varandra.
"Helt ärligt vet vi inte, vi fick ju ta reda på att vi var syskon" svarar han.

Mamma nickar smått, "Men det förändrar inte era känslor, eller hur?" säger hon.
Jag och James nickar lite.

"Vi behöver inte lösa det" säger mamma och ler mjukt, "Låt era känslor leda ert förhållande och se hur det går."

,,,,,

Sedan besöket hos mamma och hennes råd har jag tänkt på det hela tiden, hon är faktiskt klok om man tänker efter.
Nate lägger huvudet lite snett och ler mjukt mot mig, där han ligger i sjuksängen.

"Vad tänker du på?" frågar han nyfiket.

Jag vaknas till liv och tittar snabbt på honom, han är blek och mörka ringar syns under ögonen. Ett gigantiskt bandage täcker över halva axeln och bröstkorgen. Vi fick en egen tid tillsammans själva och det enda jag gör är att dagdrömma.
Dåligt samvete.

"Öh, bara på vad som hände" svarar jag viskandes.

"Det är över, han sitter bakom galler. Du behöver inte oroa dig" säger han.
"Jag vet" svarar jag snabbt, "Det är inte det."
"Vadå?" undrar han, och jag suckar.
"James är min biologiska bror" berättar jag. Han tittar förvånat på mig.

"Verkligen? Hur kommer det sig?" frågar han.

Och jag berättar allting.

,,,,,

Ungefär åtta på kvällen möter jag Marcus på stranden, vi ska surföva tillsammans och Nate har dragit sig ur tävlingen så det är enbart vi och flera till.

I början ställer han en massa frågor som "Hur mår du?" och det enda jag gör är att nicka eller skaka på huvudet.
Till slut tystnar han och blickar ut över solnedgången, "Vågorna är bra. Vi kan börja nu" säger han och jag har inget emot det.

Vi börjar simma ut i vattnet mot vågorna.

"Vendela och Daniel ska delta i tävlingen" säger jag plötsligt medan blicken fastnar framför mig fortfarande.
Jag ser hur han iakttar mig, "Verkligen? Jag trodde inte Vendy var inne i sådant" svarar han.

"Inte jag heller" muttrar jag till svar och efteråt är det tyst igen.

Efter några minuter är vi uppe på vågen, jag balanserar på min surfbräda och koncentrerar mig på mig själv.
Marcus är bakom mig med sin surf och vi glider längs vågen, och den blir större och större och snart ser det ut som den skulle svälja oss.

Jag dras åt sidan och åker upp ända till toppen, så far jag upp i luften och jag gör ett snurr med brädan innan jag landar ner i vattnet igen.

Marcus gör samma sak men den här gången gör han en volt och landar smidigt.
Han har en stor chans att vinna.

Jag gör en till volt och det gör han med, och vi fortsätter tills vågen är på väg att svälja oss.

När vi kommer tillbaka till stranden är det Madison som står där och väntar på oss, vi tar oss upp från ytan och stirrar på henne där hon håller i sin kamera mot sitt ansikte och hon gör ett stort leende.

"Kolla hur duktiga dem är! Kom och stötta dem i tävlingen på Fredag!" säger hon, "Missa inte nästa uppdatering, puss puss."
Hon gör en slängkyss innan hon stänger kameran, Marcus ler kort mot henne.

"Du vet väl att du inte kan lägga ut filmen när vi surfar, va?" säger han.
Det är förbjudet, folk kan få inspiration till tävlingen.

"Ja, klart att jag vet!" säger hon och korsar armarna med ett flin mot honom, "Ni ska få se sedan videon där jag dreglar åt era fantastiska tricks" fortsätter hon.
Jag skrattar lite och drar undan mitt blöta hår från ansiktet. "Vad gör du här då?" undrar jag.

Madison sneglar på Marcus och då tittar jag på honom istället, han ler kort mot mig.
"Jag ska ta ut henne på dejt ikväll, jag måste tyvärr gå" förklarar han och jag börjar le ännu större.

"Är det något på gång mellan er?" utbrister jag ivrigt och ser på Madison, hon rycker på axlarna.
"Kanske" svarar hon och fnissar åt mig.
Marcus drar handen över halsen och skakar smått på huvudet, "Jag ska gå. Ha ert tjejsnack" säger han och lämnar stranden.

Och jag tjuter tillsammans med henne.

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m