De omväxlade ✅

0.5

Så trött.

***

¤ Chelsea Jones ¤

Jag kommer aldrig glömma igår, kvällens drama med häxan. När vi kom hem genomblöta och våra föräldrar sprang fram till oss och tittade oroligt på oss och sedan skällde ut mig för jag tog med Jennifer till båten.

Den där stunden kände jag mig verkligen inte som en familjemedlem.

Jennifer hade helt enkelt tagit min plats.

När jag går nerför trappan och kämpar mig fram till köket medan kroppen värker efter igår, så startar morgonen med att jag möter Jennifers blick direkt. Hon sitter vid bordet med min familj och jag bara stönar av smärtan.

Mamma ser upp mot mig, "God morgon, Cherry. Kom hit så får du bacon och ägg" ropar hon och fortsätter att steka bacon.
Jag sneglar på henne, hur kan hon bete sig normalt efter igår? Jennifer verkar inte ens bry sig och tittar bara ner på sin tallrik och äter ägg.

Hon sitter fortfarande på min favoritplats och då slår jag mig ner i annan stol som förra morgonen, Nates huvud dyker upp i dörröppningen och han ropar till mamma: "Jag ska ut till stranden och surfa med kompisar!"

Pappa sänker ner sin morgonstidning och stirrar mot honom: "Vad sägs om att Jenni följer med?" Jag orkar inte ens lyfta på huvudet men i glimten ser jag hur tveksam hon blir och bränner fram ett falskt, trevligt leende mot pappa.

"Jag har andra planer" säger hon. Ha, hon kan inte ens surfa.

Nate kollar mot mig och ropar till mig, "Tänkte du skulle kunna hänga med oss men du tog en sådan lång sovmorgon. Och hör du, synd att du missade din egen strandfest igår, den var suverän."

Jag gör en plågsam grimas av smärtan, men delvis också åt Nate. "Påminn mig inte" fräser jag tröttsamt samtidigt som vi allihopa hör hur telefonen från vardagsrummet börjar ringa.
Mamma går raka vägen dit och lämnar baconen på spisen.

"Oj, verkar ut som du inte har fått tillräckligt med skönhetssömn" yttrar Jennifer och stirrar på mig, jag gör inte ens ögonkontakt och petar i ägget med gaffeln så den gula börjar rinna över tallriken.

"Håll käften" muttrar jag till svar och då sänker pappa ner tidningen med en allvarlig blick mot mig.
"Cherry, vi använder inte svordomar i detta hus" säger han.

Mamma dyker upp i dörröppningen och viftar med telefonen, "Det är James!" ropar hon och då vaknar jag äntligen till liv.
Jennifer verkar också vara nyfiken och jag går mot mamma för att ta emot telefonsamtalet.

För att familjen inte ska höra mig går jag mot vardagsrummet och lutar telefonen mot örat, "Det är Chelsea" säger jag.

På andra sidan kan jag höra James röst, "Hej. Hörde att något hände igår kväll, hur är det med dig?" frågar han. Jag kliar mig snabbt i håret, hur mycket vet han ens om det? "Jag, öh.. ja det är bra" svarar jag.

"Det är bara jobbigt att ha Jenni här i huset" fortsätter jag och ger ett kort och torrt skratt.
James är tyst en stund innan han pratar igen: "Jag är klar med fotoalbumet, skulle du vilja komma hit och lägga några åsikter?"

Helt ärligt så är jag den sämsta på att kommentera eftersom varje gång någon frågar om min åsikt svarar jag alltid bara "bra" men jag tänker inte missa chansen att få vara med honom.

,,,,,

Jennifer har verkat vara skum under hela morgonen efter mamma hade sagt att James ville prata med mig.

Men jag har inte tid att bry mig om henne just nu. Jag placerar min cykel mot husets vägg och knackar på dörren efteråt.
James pappa öppnar och han ser glatt mot mig, "Åh, Chelsea, det var ju länge sen du kom hit!"

Jag ler mot honom och tvingas krama tillbaka, jag tycker inte illa om honom och han är rolig.
Men han är mitt ex pappa och det känns ganska konstigt just nu.

Jag får komma in och går hela vägen till James sovrum, huset är normalt stort som räcker till tre personer men det är bara James och hans pappa som bor där.

Jag kikar in genom dörren och ser honom sitta där framför sin dator och redigera några saker. Han hör mig och ser mot mig.
"Bra att du kom hit" säger han och ler samtidigt som jag stiger in.

Jag hämtar en stol som stod på andra sidan av rummet och sätter mig ner bredvid James.
Hela tiden pratar vi om skolans album, det måste vara färdig inom några dagar innan han kan ge ut album med bilder från året till alla elever på skolan.

Men då frågar han, "Vad tycker du egentligen om Jennifer?" Jag suckar, måste han verkligen prata om henne just nu?
"Jag gillar inte henne" mumlar jag till svar och håller kvar blicken mot datorskärmen.

"Vem är det egentligen? Jag vet bara att ni blev omväxlade" undrar han. Jag biter ihop i ett tag innan jag berättar för honom bara att få detta överstökat.

"Jennifer Ewing, från London eller egentligen Los Angeles i början. Min biologiska mamma var på semester i Australien när hon födde mig" berättar jag och pausar en kort stund, "Jag vet inte så mycket om henne egentligen, vi snackar inte ens med varandra. Jag vet inte vart min biologiska pappa är, och Jennifer måste vara ensambarnet."

Nu sneglar jag mot James, det går inte att bedöma hans ansikte men han verkar vara en aning nervös och försöker hålla tillbaka någon hemlighet.
"Vad är det?" frågar jag då.

Han skakar bara på huvudet lite innan han ser bort mot datorn, "Ingenting. Jag undrade bara" svarar han.

Jag stirrar mot honom i ett tag innan min blick glider iväg mot skärmen och det blir en konstig tystnad efteråt.

Kan han ha intresse för Jennifer?

,,,,,

När jag kommer hem så ser jag min bror med hans kompisar på stranden med Jennifer. Jag går ner till stranden för att träffa dem.

Nate är den första som ser mig och vänder sig mot mig. Jag ser hur blöt han är och under armhålan bär han sin surfbräda.
Hans kompisar simmar ut mot havet redan och Jennifer ligger och solar några meter bort.

"Ska du hänga med oss eller?" frågar min bror och då tittar jag mot honom igen. "Jag orkar inte surfa just nu, kanske senare" svarar jag lågt.

Han nickar mot mig innan han beger sig ut till vattnet efter sina kompisar, ännu en gång till tittar jag mot Jennifer som inte ens märkt att jag har kommit.

Hur kan James gilla henne?

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m