De omväxlade ✅

1.4

Fler som kör Episode? Älskar appen helt ärligt

Ha trevlig läsning!

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Vi åker till mataffär, Chelsea stirrar ut genom fönstret, hon är tomhänt. Jag noterar henne en stund innan pappa ropar till oss: "Vi är framme! Vad vill ni ha?"
Chelsea svarar inte, jag tittar ner mot mina vita skor innan jag svarar: "Yoghurt, och en vattenflaska, tack." Pappa nickar och ser mot Chelsea och frågar: "Du då, Cherry?"

Chelsea mumlar tyst och blundar, hennes tinning är lutad mot fönstret. Pappa stirrar fortfarande på henne tills hon till slut svarar, "Bara vattenflaska" mumlar hon och vaknar återigen.
Pappa kliver ur bilen och går mot mataffären medan vi sitter kvar i bilen. Tanken på att Vendela hade vetat hela tiden att vi gömde oss var obehagligt. "Hur länge har du och Vendela känt varandra?" frågar jag henne.

"Sedan elva år gamla" svarar hon segt. Hade de känt varandra i nästan sju år och hatat på varandra sedan dess? Jag frågar henne och med svar kommer hon: "Ja, typ. Vi gillade samma kille."

"James?"
"Nej"
"Vem då?"
"Marcus"

Jag flämtar till, menar hon samma Marcus som hon brukade umgås med, tillsammans med Madison? "Är det inte typ Madisons kille nu?" undrar jag. Hon tittar på mig tröttsamt, "Nej. De är inte ihop och dessutom gillar jag inte honom på samma sätt längre."

Att Chelsea kan vara så här öppen mot mig, det trodde jag inte om. Visst, hennes humörsvängningar kan vara en berg -och dalbana. "Otroligt att ni allihopa har växt upp i Torquay så länge" viskar jag.
"Vadå?" undrar hon.

Jag rycker på axlarna, "Jag föddes ju i Sydney, vi bodde där en väldigt kort stund innan mamma bestämde sig att flytta tillbaka till Los Angeles, och nu bor vi i London. Dock funderar mamma på att flytta till Island i några månader" berättar jag och rynkar på pannan, "Hon hade alltid älskat Island, vi besökte dit kanske sju gånger tidigare."

Chelsea lyssnar intressant på tills jag tystnar, då pratar hon: "Mina, jag menar våra eller dina egentligen, föräldrar var på resa till Sydney när jag, nej, du föddes" mumlar hon. Jag tittar på henne, här är min halvsyster. Flickan jag växlades med.

Jag suckar, "Det är faktiskt lite krångligt" säger jag, för att vara ärlig. Det här är jobbigt, Chelsea hatar mig säkert och jag hatar att hon har en sådan fin familj som bryr sig, min mamma däremot aldrig hade tid med mig.
Som tur kan hon inte läsa mina tankar och nickar bara.

,,,,,

Vi åker hem, pappa har kastat två stora kassapåsar till oss som vi hjälpte att bära in till huset. "Det är nog bäst att vi kollar i GPS nu" säger pappa och tittar mot oss, Chelsea nickar och startar sin dator.

Hannah dyker upp med sin mobil mot örat, "Cherry!" ropar hon och då vänder Chelsea blicken mot henne. "Madison vill träffa dig idag" berättar Hannah, "Kommer ikväll" svarar Chelsea och tittar mot skärmen igen.
Hannah försvinner igen och Nate dyker upp med Daniel, Liam och T-Dog. De hade jag träffat tidigare när jag skulle följa med Nate till stan. "Tja, Jenni" ropar Daniel och blinkar med ögat, "Hej" svarar jag och ler.

"Hur är läget?" frågar Liam och sätter sig ner bredvid mig, han kastar en snabb blick mot Chelsea innan han ser mot mig igen. Nate kramar henne bakifrån men hon slinker sig undan, "Akta dig" utbrister hon.

Nate gör en ledsen grimas, "Varför är du inte kramgo?" gnäller han, jag sträcker fram armarna mot honom och han kramar mig istället. Chelsea himlar med ögonen.

"Vad gör ni då, tjejer?" frågar T-Dog och kikar fram mot skärmen nyfiket, Chelsea trycker på ikon och svarar: "Kollar vart min mobil är nu, senaste gången vi kollade i GPS var det på skolan. Vi träffade Vendela och tjejerna på skolgården."

T-Dog lyssnar intressant och jag kikar mot skärmen som laddar upp en karta över Torquay. "Vilket svin som rånade dig" konstaterar Liam och lägger armen över mina axlar, jag har inget emot det men.. är det inte lite obehagligt?
Och jag råkar gilla min egen bror mer än honom.

Daniel granskar blåmärket som tydligt visas på Chelseas högra kind. Hon tittar irriterat tillbaka så han kollar bort. Skärmen har laddat klart och en hel karta syns, den röda pricken lyser som en laser.

Chelsea använder datormusen för att zooma in kartan och se närmare adressen.

Alla flämtar till när alla ser vart mobilen finns.

Det är här. I huset.

"Vem fan har min mobil?" ryter Chelsea och flackar med en ilsken blick mot killarna, allihopa höjer upp händerna oskyldigt. "Vi har inte ens rört dig" svarar T-dog.

Nates ögon mörknar, sedan skakar han på huvudet. "Omöjligt. De är inte sådana" viskar han för sig själv och noterar den röda pricken igen, Chelsea fnyser åt honom: "Hur hamnade pricken här då?"

Jag slinker mig undan från Liam och sneglar på honom.

"Visa era fickor" ryter Chelsea och alla drar ut sina fickor, det är tomma fickor om inte så än deras egna mobiler, nycklar eller annat som inte tillhör henne. "Skumt" mumlar jag, Daniel blänger på mig. "Tror du att vi skulle göra så här? Mot vår egen kompis lillasyster?" svarar han och tittar mot Chelsea.

"Jag har känt dig sedan du föddes, tror du på största allvar att jag skulle göra det?" yttrar han irriterat, hon tittar på honom en kort stund men svarar inte. Hon vänder sig om istället och kollar mot T-Dog.
"Jag svär på att om någon av er har gjort det, så ska jag fan ta itu med er" fräser hon.

Nate greppar tag i hennes axel och tittar allvarligt på henne, "Cherry. Lägg av, du ser ju själv att de inte har någonting." Hon vrider sig om mot honom, "Säg mig då hur pricken hamnade här!" utbrister hon ilsket tillbaka.

Jag rycker till smått och blundar för en kort stund, därefter gör jag en ljudlig suck och ser mot dem. "Chelsea, har du ens lösenord på din mobil?" frågar jag. Hon tittar på mig och nickar som om jag vore en idiot.

"Någon kan ju alltid hacka in och ändra på GPS" berättar jag och kliar mig i armen, hon stönar. "Har du blivit en tekniknörd nu?" kommenterar hon och Liam blänger.
"Nu är du verkligen inte schysst, Chelsea. Hon försökte faktiskt hjälpa dig" säger han.

Nate tittar ner mot golvet och sedan mot mig, jag möter hans blick och det varar några sekunder innan jag bryter vår ögonkontakt. Den här känslan.. den är varm, genom att jag bara såg på hans oceanblåa ögon.
"Liam har rätt" mumlar han och ser mot Chelsea, "Du borde ta det lugnt nu."

"Men tagga ned, varför ska ni jämt försvara henne?" ryter hon och tittar mot mig snabbt innan hon irriterat stirrar på killarna. "Jag kan klara mig själv, jag bad aldrig om hjälp" fortsätter hon och börjar gå.

Hon lämnar köket och lämnar våra blickar till den tomma dörröppningen. "Oj.. din syrra är verkligen" börjar T-Dog men Nate avbryter honom, "Snacka inte om henne. Hon är arg." Jag tittar mot skärmen och ser hur den röda pricken fortfarande är kvar på kartan, där vi är just nu.

"Detta är skumt" muttrar Daniel och kliar sig i håret.

Jag stirrar på den röda pricken och mot honom efteråt, "Jag tror det inte är något fel på GPS" svarar jag.

"Jenni" börjar Nate, "Vem tror du har den då?" frågar han.

Jag rycker på axlarna och funderar en stund i tystnad, "Det ska vi ta reda på" svarar jag.

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m