De omväxlade ✅

2.2

Ska man göra en fanfiction om Will Turner från Pirates of Caribbean sen? 😍

Ha en trevlig läsning!

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Jag stirrar mot pipan, det kommer ut rök och bevisar att han har avlossnat ett skott.

Mina händer darrar, det var riktat mot mig. När som helst skulle jag känna smärtan.
När som helst skulle jag falla ihop blödandes.

Men det gjorde jag inte.
Istället känner jag James varma händer som omslöt min arm, han hade dragit mig åt sidan.

Jag kastar en blick mot dörren, där den står öppen nu. Nate står där, och jag ser hur han stirrar chockandes på vapnet framför sig.

Efter några sekunder inser jag att en blodfläck har skapats på hans tröja och bildar en massa blod på tröjan.

Han hade blivit träffad precis under vänstra nyckelben.

"Nate!" hör jag Chelsea skrika skärrat, mitt hjärta galopperar vilt.
Nate faller ihop på marken med ryggen och Chelsea kastar sig över honom liksom en sköld mot ett nytt skott.

"Nate!" skriker hon igen och håller om hans kind med sin hand. Omedelbart kommer gråten och hon är helt fokuserad på vår bror att hon inte ens bryr sig om vapnet mot henne.

James kastar sig plötsligt över sin pappa och han avlossnar ännu ett nytt skott, den här gången träffar skottet taket istället.

De båda faller omkull på marken tillsammans, jag duckar automatiskt med händerna över huvudet efter det överraskande skottet.

James försöker sätta sig över mr Stone och hålla ner hans ben med lår. Han sträcker sig kämpigt efter pistolen.

Jag står här, överrumplad över allt som hände på en minut. Chelsea som håller vår allvarligt skadad bror och James som har en ursinnig strid med sin pappa.

Till slut bestämmer jag mig för att hjälpa James, jag kastar mig hastigt ner bredvid mr Stone och ser hur han flackar vilt med blicken mot mig.

Så här sjuk människa har jag aldrig sett förr.

Jag ser hur han håller fortfarande i pistolen men pipan är riktad mot en vägg.
James har tappat sina glasögon och han har en vild blick mot honom.

I desperat försök stampar jag hårt på mr Stones arm och han vrålar av smärtan, det innebär samtidigt att han släpper greppet om vapnet.

Jag sliter vapnet åt mig och stirrar på det, jag håller i en pistol.
Som kunde ha dödat min bror direkt.

Jag bestämmer mig att rikta den mot mr Stone. "Ligg still!" ryter jag åt honom. James har lossnat sitt grepp från honom.
Han reser sig upp flåsande med en hatisk blick mot sin pappa.

Mr Stone andas lika häftigt och stirrar gråtfärdigt mot taket.

"Nate, se på mig!" hör vi Chelsea säga. Hon har sina händer mot Nates kinder och kämpar med att få honom att hålla sin blick stadig.

"Ring ambulansen, någon!" skriker jag åt dem. Panikslagen över att det skulle kunna vara för sent.

James springer omedelbart mot köket, antingen för att hitta en telefon där.

Mina händer darrar, där jag håller pistolen mot mr Stone.
Jag hör hur han fnissar tyst med gråten i halsen.
Vad gör han?

"Ingenting av detta skulle ha hänt om du inte berättade för dem" viskar han med gråten.

"Ingenting var planerat" fortsätter han, "Din bror skulle inte ha blivit skadad om du lyssnade på mig!"

"Håll käften" ryter jag till svar.

"Allt är ditt fel!" vrålar han åt mig, "Ditt fel!"

Jag känner hur jag skakar. Av ilska.

Ett skott avfyras när jag trycker i avtrycket. Det träffar honom rakt i handflatan, där han ligger med utsträckta armar på golvet.

Jag hör ett plågsamt skrik som ekar i hela huset. Chelsea tittar förskräckt mot oss.
Han kryper ihop i fosterställning och börjar svära i en oändlig rad av svordomar.

Jag skakar i högsta fart och stirrar mot vapnet.
Hur tänkte jag egentligen?

Jag säkrar vapnet innan jag kastar det iväg och det glider på golvet och stannar vid en vägg flera meter bort.

"Vad var det där?" frågar James oroligt när hans huvud dyker upp i dörröppningen med telefonen i handen.

Ingen svarar, ingen orkar göra det. Inte ens jag.

Han bestämmer sig för att utföra samtalet i telefonen igen.

,,,,,

De blåa lampor flackar och kastar ett kusligt blått sken över området. Jag, Chelsea och James sitter tillsammans i en baklucka i en ambulans.

Vi sitter med egna filtar som värmer oss, och jag ser hur de har lagt Nate i sjuksängen och lagt gasmask över hans ansikte.
Bråttom har de när de skyndar med att lägga in sängen i en annan ambulans och kör därifrån mot sjukhuset.

Jag hör hur Chelsea gråter, hon har lutat sitt huvud mot James axel. Strax inser jag att jag också har tårar på kinder.

Allt detta hade hänt så fort. Och det var nog det hemskaste jag hade varit med om.

Jag hade sett en massa filmer där folk blev mordhotade, men jag trodde aldrig att jag skulle bli det själv i verkligheten också.

Chelsea noterar mig och jag märker hur hon sträcker ut en arm mot mig som en öppenhet för en kram.

Jag lutar mig fram mot henne och lägger huvudet mot hennes axel, hon stryker mig över ryggen som en tröst.

Chelsea, Nate, James och Hannah.

De är mina syskon.
Jag kommer inte låta någonting hända dem igen.

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m