De omväxlade ✅

0.7

Varsågod! Ett extra långt kapitel bara för det är fredag!

***

¤ Chelsea Jones ¤

Igår med Jennifer på shoppning var en mardröm, det var precis som att sitta barnvakt åt Hannah. Men det kändes faktiskt lite bättre när jag fick reda på att vi hatade samma person, Vendela som jag kallar för klistret.

Hon klänger efter varje het kille i området och Nate kan inte heller undkomma från henne, största horan någonsin.

Jag blir väckt vid sju på morgonen fastän jag hade chansen att ha sovmorgon, Jennifer kommer inrusande i mitt rum och då rycker jag till ur min vackra sömn.
"Vad är det?" ryter jag, arg över att jag inte kunde få min sovmorgon.

På Jennifers ansikte syns det förtvivlan och panik, vad är det som pågår nu? Jag gnuggar mig i ögonen och drar ner täcket lite, hon stirrar på mig samtidigt som hennes händer glider genom hennes strandblonda hår.

"Hannah var inte hos Alisons fest igår" svarar hon och då blir jag klarvaken, vad menar hon?
Hade hon inte sovit hos Alison?

Jag följer med Jennifer nerför trappan till köket, där ser jag min mamma och pappa som sitter tillsammans oroligt och pappa håller i mammas hand medan hon pratar i telefonen med någon som jag antar är nog Alisons mamma.

"Vad händer?" frågar jag och stirrar mot dem, Nate verkar ha blivit väckt också eftersom han ser sömndrucken ut och hans kaotiska hår avslöjar att det inte var länge sedan han klev ur sängen.

"Hannah är försvunnen, hon kom till Alisons födelsedagskalas men försvann under natten. Vi fick inte veta det förrän nu, hennes föräldrar märkte inte det heller förrän på morgonen" berättar pappa, hans röst låter hård och orolig.

Vad i sjutton har min lillasyster gjort nu? Jennifer biter sig lätt i underläppen, jag vet inte om det är för hon är orolig eller av nervositet av Nates morgonlook.

"Ska vi meddela alla i området om de har sett henne igår eller idag?" frågar jag och mamma nickar.

Så alltså startar min morgon med att hela familjen inklusive Jennifer, har mobilerna framför sig och ringer eller meddelar alla på kontaktlistan. Inte nog med det så svarar alla samma svar: Nej, jag har inte sett till henne.

Jag stönar frustrerat när den sista personen i kontaktlistan svarar ett samma svar, "Ingen har sett henne" muttrar jag och Jennifer ser tveksam ut över vilka hon ska fråga.
Det är klart, hon känner inte så många här i Australien.

Vi hör att någon knackar på ytterdörren och då skyndar mamma sig dit, i hopp om det är Hannah. Men när vi ser personerna utanför dörren är det inte hon utan Madison, Marcus och James.

"Hej, är Cherry hemma?" frågar Madison och då flyttar mamma på sig så de ser mig, jag vinkar till dem tröttsamt, fortfarande sitter jag i min pyjamas.
Mina kompisar kliver in och Jennifer granskar dem, Nate kliar sig i håret och reser sig upp. "Jag går upp till mitt rum" mumlar han sömndrucket och går.

"Vi tänkte hjälpa till att leta efter din syrra" berättar Marcus när de kommer in i köket, sedan ser han mot Jennifer en snabb stund, "eran syrra" rättar han sig själv. Jennifer nickar, lite för glatt, "Det är snällt" säger hon och ler kort.