De omväxlade ✅

1.7

Här är ett extra långt kapitel!

Vem är din favoritkaraktär i berättelsen?
Mitt svar: James

Ha en trevlig läsning!

***

¤ Chelsea Jones ¤

Jennifer menade verkligen det, hon ringde en taxi som skulle köra henne till flygplatsen eftersom ingen av oss ville göra det. Mamma och pappa försöker övertala henne att stanna 1 vecka till som enligt planen men enda hon gör är att skaka på huvudet och kämpar att ta sig fram mot taxin med de två stora resväskor och väskan.
Nate dyker upp bredvid mig och sneglar på mig, "Tror du allvarligt att hon gjorde det?" frågar han.

Jag tittar fortfarande på henne medan jag svarar på frågan: "Ja." Nate höjer på ögonbrynen, "Du börjar verkligen bli bitchig, det vet du va? Det har du varit sedan hon kom hit, jag tror knappt att hon stal din mobil, varför skulle hon göra det?" svarar han.

Nu har jag ögonkontakt med min bror, jag stirrar i någon sekund innan jag svarar: "Tro vad du vill, men jag tror på vad jag ser."

De säger farväl till Jennifer, det gjorde Nate och Hannah med, men inte jag. Dramat i twitter igår fick hon nog av, hon skrev offentligt till alla att det var sant, att hon kom från en annan familj och efter det fick hon skit.

Jag däremot fick en massa frågor och allt, beröm som hon hade under hela sin uppväxt. Ska jag vara ärlig, så är jag inte ens glad. Det känns verkligen som jag är tjuven här, jag stal allt från henne. Hennes status, hennes liv.

Dessutom trivs jag i mitt normala liv, jag vill inte ha en massa människor som klänger efter mitt sociala liv. Hittills har jag fått ihop minst tio tusen nya följare på Instagram och jag är inte den enda som fått så många följare under natten.
Nate och Hannah fick det med, Alison ringde till Hannah tidigare och frågade om en shoutout på instagram.
Sjukt.

När taxin körs iväg med Jennifer och hennes prylar går Nate fram till mig, jag kan inte bedöma hans ansikte. Han ser både lugn men också besviken, och pigg. "Ska vi surfa tillsammans idag då?" frågar han.
Jag höjer på ögonbrynen, där jag står med korsade armar och lutar mig mot väggen.

"Nu när Jenni drog så vill du surfa med mig. Schysst" konstaterar jag.
Nate himlar med ögonen och ger mig ett kort flin, "När ska du gå över det?" undrar han.
Jag rycker på axlarna och flinar tillbaka.

När allt har lugnat sig, och återvänt till sina vardagliga sysslor går jag upp till gästrummet. Dock ser jag att mamma är ganska förkrossad efter hennes biologiska dotter inte ville stanna kvar, pappa verkar inte heller glad ut.
Jag stiger in i gästrummet och ser omkring mig, allt är tillbaka på sina platser, den bäddade sängen och inga sminkprylar eller kläder över golvet.

Enda som är kvar av Jennifer är hennes starka parfymdoft. Jag stirrar mot fönstret där hon brukade stå och titta ut, ibland tror jag på största allvar att hon gjorde det för att spionera på Nate och inte njuta av solnedgången.

Jag går fram mot fönstret och tittar mot havet som strömmar in mot stranden, solen står klar på himlen och människor placerar sina ställen över stranden och packar upp filt, fika och alla andra saker, annars rusar de ut mot vattnet.

Fortfarande har jag inte hittat ett svar åt varför Jennifer pratade med mr Stone, vad ville de varandra egentligen? Det är ett mysterium som jag vill lösa, problemet är att Jennifer lämnade och hon lär vara borta från Torquay inom ett par timmar.