De omväxlade ✅

1.6

två andra kapitel står beredda!
Ha en mysig fredag

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Solen tränger sig genom fönstret och riktas mot mig medan jag ligger och gråter i min kudde, mitt ansikte trycks mot den slitiga kudden, den obekanta men ändå bekanta lukten träffar mig i ansiktet. Jag saknar doften där hemma, rent och stiligt. Fan vad jag har detta ställe.
Hur kan de tro att jag hade stulit Chelseas mobil? Efter jag hade försökt hjälpa dem, någon försöker verkligen sätta dit mig.

Långsamt trevar min hand efter mobilen som ligger på nattduksbordet och tar den, jag knappar in mammas mobilnummer och ringer till henne. Det varar cirka några sekunder innan hon svarar samtalet.

Hon hör genast min röst som är full med gråt, "Vad är det? Älskling? Har något hänt?" frågar hon oroligt. Jag drar ihop andan och suckar ljudligt, "Jag vill hem" viskar jag och börjar gråta återigen.

"Berätta, vad hände?" frågar mamma oroligt i telefonen, jag snyftar och torkar bort några tårar och berättar allt.
Berättar om mobilen.
Berättar om Chelsea.

,,,,,

När jag har pratat klart med mamma, slutat gråta och sminka mig så att jag ser helt ny igen, går jag ner till köket för att äta middag med familjen. Min familj. De allihopa ser mot mig när jag dyker upp i dörröppningen, James har stannat för att äta med oss.

Mamma ser mot mig, hon verkar tveksam över vad hon ska göra eller säga, istället tittar hon ner och lägger ner kycklinglåda på bordet. Pappa stirrar på mig och suckar mjukt innan han ser bort också. Hannah pratar hela tiden i mobilen och Chelsea ger mig en hatisk blick.

Jag går fram lugnt och sätter mig ner på den lediga stolen bredvid James, han tittar snabbt mot mig. Nate kliar sig i nacken och kollar bort från mig när jag försöker ha ögonkontakt med honom. Mamma sätter ner sig och tittar omkring sig: "Varsågod, plocka för er nu" säger hon lugnt och Hannah lägger ner sin mobil.

James blir den första som får plocka mat, sedan är det min tur och efter är det resten av familjen. Det blir så pinsamt, tystnaden svävar ovanför oss som en tung och tjock dimma. Det som hörs är när gafflar och knivar slår mot varandra eller mot tallriken.

"Nåväl, vad tänker du göra efter skolan?" frågar mamma och tittar på James, han lägger ner glaset och tittar mot henne och tänker en stund. "Jag skulle vilja arbeta med konst och fotografi, men jag tänkte börja med industri först" berättar han.
Pappa lyssnar intressant på honom, Chelsea fortsätter att äta medan jag petar i maten med gaffeln. 

"Mamma?" frågar jag plötsligt och ser upp mot henne, hela familjen ser mot mig och hon nickar. Jag stirrar ner på maten och lägger ner gaffeln, därefter tar jag ett djupt andetag och ser mot henne.
"Jag tänkte åka hem tidigare än planerat, om det är okej?" frågar jag.

Nate verkar vara förvånad, han höjer blicken mot mig och tittar frågande på mig, det gör mamma och pappa med. "Åh, kära Jenni" börjar mamma, "Vad fick dig att vilja komma hem?" frågar pappa oroligt.

Jag skakar lätt på huvudet och svarar: "Jag har bara hemlängtan." Pappa granskar mig som om han hade aningar bakom det hela, "Har det hänt något?" undrar han. Chelsea har tydligen inte berättat för dem om mobilen i min väska.
Ska jag vara ärlig, så har jag inte gjort något egentligen. Jag vet inte ens hur den hamnade där.

"Nej" svarar jag kort, Chelsea stirrar på sin mat medan James noterar mig, "Jag vill inte såra er, jag bara.. känner mig lite borta från detta" förklarar jag och harklar tyst.
"Men" börjar Hannah och tittar förvirrat mot mig, "Menar du verkligen det?"

Jag biter mig lätt i underläppen och nickar smått.

Chelsea suckar ljudligt och lägger ner bestick och börjar prata: "Jag hittade min mobil i hennes väska tidigare idag, så jag antar att hon inte ville stanna kvar efter vi avslöjade henne."
Jag blänger mot henne, "Jag har ju sagt att jag inte hade tagit den!" försvarar jag.

Hon stirrar mot mig, "Hur kom det sig att den låg i din väska då?" frågar hon. Inget svar har jag att komma med, istället tystnar jag och stirrar på henne.
Nate tittar förvirrat mot oss, "Vad pratar ni om?" frågar pappa och ser mot mig, "Var Cherrys mobil hos dig?"

Jag suckar ljudligt, "Ja, den låg i min väska. Jag vet inte hur det hände" förklarar jag. Mamma stirrar på mig, hon verkar tro på mig och det känns skönt.

"Någon försöker säkert sätta dit Jenni i klistret" börjar mamma och ser mot resten som sitter vid bordet.
"Mamma?" utbrister Chelsea.

James tittar bort och verkar vilja sticka från denna kaotiska situationen.

"Ni vet väl att jag och Jenni bråkar jämt?" säger Chelsea och rynkar på ögonbrynen med irriterad min, "Det är tillräckligt nog att hon skulle göra sådant här."

Nu blir jag verkligen irriterad, jag kastar blicken mot henne och fräser: "Betyder det att jag stal mobilen? Tror du verkligen jag är sådan?"

"Vem annars då?" ryter hon tillbaka, Nate drar händerna genom håret och lägger sig i samtalet: "Tjejer, ni borde tagga ned" ryter han och stirrar allvarligt på oss.

Pappa lägger sig i samtalet med: "Cherry, sänk din ton! Vi ska ta ett snack om saken." Så tittar han mot mig, "Du kan gå upp till ditt rum."

Jag biter mig i läpparna innan jag reser mig upp från stolen och stirrar på allihopa, Nate vägrar möta min blick och Hannah stönar. James sneglar mot mig.

Så ser jag mot Chelsea, som blänger ilsket mot mig. "Visst, jag ska låta er vara ifred" muttrar jag och kollar snabbt mot mamma innan jag ser mot Chelsea igen. "Jag ska i alla fall hem imorgon, jag är trött på att bli anklagad" fortsätter jag och vänder mig om.

,,,,,

När jag är uppe i gästrummet tar jag min mobil och ringer ett samtal till min personliga assistent, det varar bara några sekunder innan hon svarar.
"Ja, Jennifer?" börjar hon.

Jag harklar tyst innan jag svarar: "Jag vill att ni skickar jetplan till Torquay, jag ska hem till London imorgon."
Assistenten är tyst en stund innan hon frågar: "Vet miss Ewing om det?"
"Nej" börjar jag och tänker lite, "Hon behöver inte veta. Jag står inte ut att vara här i Australien."

"Okej, ska bli" svarar assistenten, "Jetplanet kommer ungefär ett på dagen" berättar hon. Jag stänger samtalet och lägger ner mobilen och drar ihop andan. Jag kommer verkligen slippa dem nu, genast rusar jag mot mina resväskor och packar.

Men det varar inte länge förrän jag hör min mobil plinga, jag hämtar den och ser att jag har fått en ny notis från twitter.

TheRealMadison: visste ni att @jennewing är ingen äkta Ewing?

Jag märker även att Grace har kommenterat hennes inlägg:
GraceA1: London vet! Hon som lekte bidrottning här 😂🙄
wucci642: rly!? är hon inte melodys dotter 😱

Den där wucci är inte den enda som har kommenterat, ännu fler människor blev förvånade över nyheten.

ChenJones: lmao madde
NateJones: Var du tvungen att lägga ut detta eller?
StacyStacii: @ChenJones är det sant att du omväxlades med jennifer?? 😍

Nate försvarade åtminstone mig, jag känner hur tårar nästan tränger ur ögonen. Huvudet exploderar av tusentals tankar, hur vågar Madison göra så här? Lägga ut offentligt inför alla och hänga ut mig?

Plötsligt får jag ett privat meddelande av någon i Instagram, jag kollar in för att läsa.
Vendyyy: såg du twitter? det är varför jag hatar chelsea och hennes kompisar :)

Måste vara Vendela.

Jennewing: snacka inte med mig din bitch
Vendyyy: oj, mad elr? trodde vi kunde bli kompisar efter det

Jennewing: troru jag skaffar mig vänner som du?
Vendyyy: aja, ångrade mig ändå, orka umgås med någon som leker stor men egentligen kommer från en smutsig familj
Vendyyy: lycka till i london, slyna

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m