De omväxlade ✅

Prolog.

Hej, läsare!
Det här är min andra tonårsroman som blivit publicerat, jag hoppas att du kommer fastna för berättelsen. Berättelsen kommer ha några karaktärer med sig från min förra bok: Bakom våra murar. Men det är inte viktiga saker och ni kommer inte alls behöva läsa boken för att förstå denna!

Hur många gånger kommer jag uppdatera under en vecka vet jag inte exakt.
Det brukar variera mellan tider.

Tack till SagoChob som hjälpte mig med idéer mm till omslaget!

Här är en kort prolog som inledning, och jag hoppas att ni blir intresserade!

Ha en trevlig läsning.

***

• Jennifer Ewing •

Jag ler med glädje när jag äntligen får ta emot min CHANEL påse, i den ligger en silvrig kortklänning som jag har köpt. Jag vänder mig om mot mina kompisar som står vid utgången och väntar på mig.

"Du kommer se så sexig ut i den!" yttrar en av tjejerna, "Jag önskar jag kunde få en sådan också!" Jag tittar stolt mot henne, jag vet exakt när folk smörar.
"Åh, ja visst. Du skulle passa i klänningen om du tappade ett par kilo till" svarar jag och ler.

Innan jag vänder bort blicken kan jag se hur hon tappar sitt leende. Jag börjar gå ut från affären och solen träffar mitt ansikte.
Här i London är det vanligtvis molnigt så idag är det en perfekt dag att gå runt i stan med solen på sin sida.

"Hörni, tjejer" säger Grace, en av mina kompisar. Jag stannar och vänder mig om mot henne med en frågande blick, "Jag lovade morsan att komma hem tidigare för att hjälpa henne med några saker" berättar Grace och blickar mot mig.

Jag suckar ljudligt så kompisarna ser mot mig, "Visst. Gå du och diska med din mamma, du kommer missa det roliga" muttrar jag och vrider mig om.
Tjejerna sneglar på henne, innan de skyndar sig efter mig.

Det varar bara några minuter innan jag hör min mobil ringa. Jag plockar upp den från fickan och tar emot samtalet.
"Ja, mamma?" svarar jag. Det är sällan att mamma ringer till mig, hon är alltid så upptagen med jobbet.

Min mamma är en berömd skådespelare och måste därför resa överallt för att signera och skådespela.
"Hej, älskling" hör jag mamma säga på andra sidan av luren. "Är du upptagen? För jag måste berätta någon viktig nyhet" berättar hon.

Jag sneglar bakåt mot kompisarna som stirrar mot mig. "Nej, jag är inte upptagen" svarar jag och lägger ner mobilen och håller den med andra handen.
"Ni kan sticka vart ni vill, jag är upptagen" säger jag till tjejerna innan jag omedelbart lämnar dem bakom mig.

"Vad är det, mamma?" frågar jag, nervös inför nyheten. Kanske skulle jag få följa med henne till något varmt land, få semester eller vad som helst.

"Jo, för ett tag sedan fick jag reda av BB sjukhuset som du föddes i, att du var inte mitt barn" börjar hon, jag stannar precis mitt i torget och känner hur hjärtat börjar galoppera.
Vad menar hon?

"Du och mitt biologiska barn blev omväxlade. Hon bor med din biologiska familj i Australien" fortsätter mamma.

Sedan tystnar hon i en stund innan hon börjar igen: "Jag pratade lite med dem, eftersom jag tänkte att jag åker bort för mycket och du är ensam hemma. Så tyckte jag att du skulle kunna åka till Australien och bo hos dem i några veckor. Samtidigt kan du lära känna dem."

"Är du seriös?" frågar jag, då
märker jag att jag har hållit andan. "Ja, jag är allvarlig" svarar mamma och hennes röst låter bestämd.
"Jag skulle vilja träffa dem också men jag har inte tid, du däremot har det så du ska få träffa dem. Vi kommer skicka dig dit med vår privatjet, låter det bra?" säger mamma.

"Men mamma! Jag vet inte om jag är redo att träffa dem" utbrister jag, men när folk tittar åt mitt håll sänker jag rösten, "Jag vet inte om jag kommer trivas där."

Det känns som mamma ler mjukt på andra sidan, "Du kommer inte vara där hela livet, hjärtat. Det kommer gå bra."

Så lägger hon på samtalet, jag sänker ner min mobil och stirrar mot den tomma skärmen.
Omväxlad.

Det här kan inte vara på riktigt, vi kan inte ha blivit omväxlade.

Det här är inte sant.

❄ Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar ❄
/m