De omväxlade ✅

2.3

här kommer en hedersgäst i kapitlet! ;)
en karaktär från "bakom våra murar", någon ni bör känna igen om ni har läst den!

Ha en trevlig läsning!

***

¤ Chelsea Jones ¤

Vi åker till polisstationen med polisbil, våra föräldrar skulle träffa oss där och vad jag hade hört hade min biologiska mamma tänkt åka hit direkt.

Mamma och pappa sitter i väntrummet när vi dyker upp, de reser sig hastigt upp och kramar mig och Jennifer omedelbart.

"Åh, stackarna!" utbrister mamma och ser mot mina ögon. "Mår ni bra?" frågar hon oroligt.

"Bara lite omskakad" svarar jag mjukt och suckar smått. James tittar ner mot golvet och mamma märker det.

Hon lägger hand över hans axel och säger: "Jag vet att detta är svårt för dig, vi finns här."

James nickar och de kramar, det här måste vara jobbigt för honom. Att hans enda förälder höll på att döda någon.

Lyckligtvis kommer vår biologiska mamma hit ikväll.

Pappa kramar mig, riktigt hårt faktiskt. Mamma kramar Jennifer och jag försöker slinka mig ur pappas grepp.
"Du kväver mig" utbrister jag och han släpper mig.

"Förlåt" svarar han snabbt, "Det är svårt att tänka tanken att du kunde ha dött för någon timme sen."

Jag ler en kort stund.

En man och en kvinna i polisuniformer dyker upp.
"Ursäkta mig, men jag skulle behöva prata med era föräldrar. Ni tre kan väl följa med henne?" säger mannen och nickar åt kvinnan.

Mamma och pappa nickar och ser mot oss, "Ta hand om er. Vi ses snart" säger pappa och de börjar gå efter mannen.

Jag, Jennifer och James går efter kvinnan.

,,,,,

Först trodde jag ärligt att vi skulle komma in i ett litet, mörkt rum med en lampa som lyser bara mot ett bord. Ett sådant rum där poliserna intervjuade personer.

Men rummet var annorlunda, det är ljust och de vita persienner täcker fönstren.
På mitten finns ett långt bord med 10 stolar.

Kvinnan sätter sig ner i en stol som står precis vid slutet av bordet. "Sätt er" säger hon mjukt.

Vi slår oss ner i stolarna på andra sidan av bordet.

"Jag skulle vilja fråga er om detaljer. Vad som hände i huset" säger hon och tittar allvarligt mot oss.
"Kan ni berätta?"

Vi tre tittar mot varandra.
Jag har verkligen inte alls lust att berätta vad som hände. Det är för mycket.
Jag höll i min bror när han var på väg att dö, det var allt.

Jennifer bestämmer sig att berätta först, efter gjorde James det.
Medan jag satt här i tystnad.

,,,,,