De omväxlade ✅

0.6

skulle publicera detta igår men orkade inte finslipa hahaha okej vsg, ha en trevlig läsning!

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Senare på kvällen, när vi har ätit klart middagen ser mamma mot mig och frågar: "Har du lust att åka till stan och titta runt?"

Det låter inte dumt, dessutom måste jag köpa kläder som anpassar till vardagen. Mamma ser glatt mot mig och då börjar Hannah gnälla.
"Mamma! Jag vill också shoppa!" gnäller hon.

"Men Hannah! Du ska till Alisons födelsedagskalas om en timme och inte nog med det så ska ni ha pyjamaskväll, du får sova över hos henne" utbrister mamma till svar.
Jag sneglar på min lilla syster och det gör Chelsea med, Hannah har alltså inte berättat om att hon och Alison är ovänner.

Hon sätter armar i kors med en arg min innan hon springer upp till sitt sovrum.
Mamma suckar. "Vad är det med henne idag?" fnyser hon och ser sedan mot Chelsea, "Du får följa med Jenni till stan."

Hon ser upp mot henne, "Va?"

Mamma nickar, "Ja, ni borde verkligen umgås mer" svarar hon.
Jag stirrar på mamma också förskräckt, ingen av oss vill vara med varandra.
"Jag ska ju surfa med kompisar ikväll" svarar Chelsea.

Pappa stirrar mot henne samtidigt som han håller i gaffeln, "Du träffar dem varje dag. Ni kan göra det imorgon istället men idag borde du vara med Jenni" säger han allvarligt.

"Det är okej, jag kan gå sjä.." börjar jag men mamma avbryter mig, "Nej, kära du. Ni borde lära känna varandra."

Jag och Chelsea stönar samtidigt.

,,,,,

Eftersom Chelsea inte har någon bil och Nate vägrar låna ut sin epa till henne så får jag låna mammas cykel.
Vi cyklar hela vägen till stan,
i början trodde hon ärligt att jag inte skulle orka göra det men jag gör det utan några problem.

"Du borde skaffa en bil förresten" säger jag när jag kliver av mammas cykel.
"Jag får inte allt som jag vill ha som du får" muttrar hon och sätter dit ett lås för cykeln.

Jag gör samma sak och ser mot henne med ett svar: "Tror du att jag får precis allt som jag vill ha? I så fall har du fel."

Hon himlar med ögonen, "Säger du som har ett eget jetplan, en stor motorbåt och ett hus lika stort som hela Australien."

Då kommer jag med ett milt men inte sådant vänligt leende mot henne och svarar: "Nu överdriver du, va? Dessutom var det inte jag som önskade mig ett jetplan, en motorbåt och varken ett hus heller."

Chelsea tittar blängande på mig och då himlar jag med ögonen: "Jaja, jag fattar vad du menar. Jag har ett 'lyxliv'"

Resten av kvällen går åt att hon följer runt efter mig som om hon var min hund. Jag tittar förtjust mot en klänning som står i ett fönster och rusar in i affären.
Hon stönar ljudligt innan hon följer med mig in.

"Chelsea!" ropar jag och hon korsar armarna, "Vad?" muttrar hon. Hennes kompisar är säkert på Bells Beach och surfar på de höga vågor som (enligt nyheterna) kommer ikväll.

"Jag tycker verkligen synd om dig när du ska bara släpa runt i stan efter mig, helt ärligt. Och du behöver nya kläder så nu passar vi på" säger jag.
Chelsea höjer på ögonbrynen åt mig, "Ah, så du ska kunna ge mig förslag på de mest fulaste kläder?"

Måste hon vara så dryg?
Jag lägger händerna mot höften, och det ser komiskt ut faktiskt.
"Hör du, mode är ett av mina viktigaste vapen. Jag bjuder på pengarna" säger jag och vrider mig om mot en rad av tröjor.

"Din otacksamma flicka" muttrar jag efteråt.

,,,,,

Efter drygt halvtimme så står Chelsea där fortfarande och grinar som ett barn med armar i kors när jag väljer ut kläder åt henne.

Inte förrän nu när jag får syn på Vendela som kommer in i klädaffären. Den där bitchen som såg ner på mig när vi umgicks med Nate, Liam, Daniel och T-Dog. Hon ser mot en kille bakom kassan och blinkar flörtigt.

Det där sättet känner jag igen, det brukar jag göra bara för att slippa betala fullt pris. Killen vid kassan ger ett osäkert leende men han verkar gilla när Vendela gör det, hon går sedan mot kläder. Jag själv står vid avdelning för klänningar och muttrar över henne.

Till slut har jag äntligen funnit en väldigt sexig klänning, en armlös, sommarfärgad klänning och jag fnittrar av förtjusning.
Chelsea som står mot väggen med mobilen ser upp mot mig och suckar ljudlöst innan hon tittar ner i skärmen igen.

"Jag går till provhytten!" ropar jag till henne och skyndar mig dit, hon följer efter mig utan att säga någonting till svar.

Efter någon minut framför spegeln och en massa granskningar bestämmer jag mig att gå ut från provhytten för att visa henne, även om hon är sur. "Tycks om det?" frågar jag och poserar glatt framför henne men hon verkar inte vara intresserad utan stirrar fortfarande i skärmen.

Jag slutar posera och stirrar mot henne tills hon tvingar sig själv att titta upp mot mig, hon tittar tå till topp innan hon mumlar: "Ja, bra." Sedan ser hon ner mot skärmen igen och jag stönar, då hör vi att någon kommer ut från provhytten bredvid min.

Det råkar tydligen vara Vendela, hon kliver ut med samma klänning som jag bär. Hon ser genast mot oss och Chelsea stirrar tillbaka mot henne och märker hennes klänning.
"Din lilla slyna, hur kan du bära klänningen?" fräser Vendela när hon ser att jag har en likadan klänning.

"Ursäkta mig, men jag hade faktiskt klänningen först" fräser jag tillbaka mot henne och hon blickar mig.
"Du passar verkligen inte i den där klänningen, bäst för dig att inte köpa" kommenterar hon innan hon slänger iväg med det lockiga, blonda håret.

Jag tittar på henne, det var verkligen en förolämpning! Jag passar visst i allt.

Chelsea verkar reagera och sänker ner sin mobil och yttrar till henne: "Jenni kanske inte passar i klänningen men hon ser inte ut som en slyna i klänningen som du gör."

Vendela stirrar mot henne, och det gör jag med. Det var verkligen ett mirakel att hon försvarade mig, den sista jag trodde som skulle göra det. Vendela fnyser ljudligt mot henne, "Jag hoppades på att jag skulle slippa se några dammråttor idag" svarar hon äcklat innan hon går in i provhytten igen.

Chelsea himlar med ögonen och ser ner i skärmen igen, utan att ge en enda blick till mig.
Jag stirrar häpet på henne fortfarande innan jag säger något, "Wow. Det trodde jag inte att du skulle säga så" svarar jag och korsar armarna.

"Vadå?" svarar hon och scrollar genom instagram, "Att jag sa sanningen om henne? Jag råkar hata henne om du inte förstod det" fortsätter hon.

"Vad bra" mumlar jag och tittar bakåt mot Vendelas provhytt snabbt, "För jag hatar henne med" svarar jag.
Nu ser hon upp mot mig, med ett kort leende som jag inte kan bedöma och säger:
"Då har vi åtminstone något gemensamt."

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m