De omväxlade ✅

0.8

Tja folk läget? ;)) more adventures incoming

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Idag ska hela familjen visst åka till någon djurpark, för att umgås och det inkluderar mig då. Helt ärligt vet jag inte om vad jag tycker om sådana djurparker. Men det är ju också lugnt där, så länge jag slipper se ormar och spindlar.

Igår när vi hade jakten på Hannah kändes det som jag och Chelsea kom närmare varandra lite, men det känns som hon fortfarande avskyr mig. Jag gillar inte henne heller men om jag tänker efter så har jag faktiskt varit snällare mot henne vad jag har varit mot mina egna vänner.

Hon ska ju vara tacksam för det.

"Jenni!" ropar mamma, "Är du klar?" frågar hon. Jag placerar solglasögonen på näsan och vänder mig om mot dörren, "Kommer!" ropar jag tillbaka och hämtar min väska. Jag kollar i den om allting är i sin ordning, mobilen, mobilladdare, vattenflaska, lite godis, pepparsprej och så där.

Varför tar jag med pepparsprej? Det har jag ingen aning om, det kan vara bra isåfall något djur skulle anfalla mig. Pärlorna som hänger från taket dinglar när jag går genom, hela familen är redan i sin bil, eller nej. Nate och Chelsea sitter i hans bil, pappa vevar ner fönstret och ser mot mig.

"Du kan följa med Nate och Chelsea om du vill, eller så kan du sitta med Hannah i baksätet" säger han och jag sneglar mot mina syskon. Chelsea tuggar tuggummi och stirrar på mig med kisande ögonen på grund av solljuset medan Nate väntar på mitt svar, hans vänstra armbåge vilar över det nervevade fönstret.

Hannah kikar ut genom den lilla springan i fönsterrutan och kikar ivrigt mot mig. Jag skulle vilja vara med min lillasyster men det lär bli långtråkigt att sitta och prata med ett barn, eller hon kan ju saker om mode men..

"Jag följer med Nate och Chelsea" säger jag och Hannah visar ett besviket ansikte som ger mig dåligt samvete medan jag går till Nates bil. Eftersom de två sitter i framsäte så sitter jag i baksätet ensam.

Jag hör hur Chelsea tuggar och det äcklar mig, med litet grimas sätter jag fast bältet medan Nate startar igång sin EPA. Vi följer bakom föräldrarnas bil och under några minuter är vi dödstysta.

Nate verkar märka det och startar igång musik i radion för att lätta stämningen, men det verkar inte gå bra då Chelsea stirrar på honom irriterat. "Vad?" undrar han och ser tillbaka, "Det är min bil. Du får leva med det."

"Men vi är faktiskt dina gäster, och jag gillar inte din musiktyp" kommenterar hon tillbaka. Nate himlar med ögonen samtidigt som han håller i ratten, "Och jag gillar inte hur du tuggar tuggummi" svarar han.

Chelsea trycker på knappen och musiken stoppar, Nate trycker på den igen och musiken kommer tillbaka. Så fortsätter de i en minut innan de börjar argumentera.

Jag kommer med ett kort flin, fortfarande tyst. Efter fem minuters syskonargument fräser Chelsea: "Jag spottar ut tuggummit, du stänger musiken."

Nate stönar och morrar tillbaka, "Det kommer ju bli dödstrist utan musik. Orkar du ens åka så här i en timme?" Jag suckar och lutar mig framåt mot dem, "Hörni" lägger jag mig i.

"Vad sägs om att du stänger mun medan du tuggar?" säger jag till Chelsea innan jag tittar in i Nates oceanblåa ögon i några sekunder innan han tvingar titta mot vägen igen, "Och ta en låt som vi tre gillar?" frågar jag.

Han nickar belåtet, "Bra idé" säger han och ler. Jag ler tillbaka och Chelsea himlar med ögonen innan Nate sätter igång en annan låt som enligt mig är mycket bättre.
Efter det har hon slutat tugga med öppen mun och låten blir så mycket bättre.