De omväxlade ✅

2.4

Ledsen för en seg uppdatering! Mycket har hänt, nyårsafton, julafton och dessutom åkte jag till Umeå.

Ha en mysig läsning och gott nytt år i efterskott!

***

¤ Jennifer Ewing ¤

Natten har varit lång och hemsk, ingen i huset kunde sova efter vad som hände i James hus.

Mamma och pappa har bestämt sig att övernatta i en avdelning, i närheten av Nate.

Så jag, James, Hannah och Chelsea bor helt själva, min andra mamma bor i ett hotell.

Vi sitter tillsammans i  vardagsrummet med en massa filtar och ljus.
Hannah har filten ända upp till hakan och hon suckar ljudligt.

"Jag vill sova men jag kan inte" gnäller hon, "Det kan inte vi andra heller" muttrar Chelsea.

Jag sätter mig närmare Hannah och kramar henne lite, "Gå upp till ditt sovrum och försök sov lite" säger jag.

"Jag vill inte gå upp ensam" svarar Hannah.
Chelsea och James tittar mot varandra som om ingen av oss visste vem som ville följa med henne.

"Jag kan göra det" säger jag plötsligt och ser mot de andra.
"Ni två borde prata lite själva."

De nickar instämmande och jag följer med Hannah till hallen och går upp till hennes sovrum.

Det är riktigt mörkt men jag vågar inte heller tända lampan.
Vi gör dock det när vi är i hennes sovrum, lampan som står på bordet vid sängen ger ut ett mysigt och svagt sken över rummet.

Hon drar undan täcket och lägger sig, jag drar täcket över henne ordentligt och ler.

"Stanna här med mig" ber Hannah.
Jag nickar och sätter mig ner bredvid henne.

"Hur var det.. När det hände?" frågar hon.
"Vi ska inte prata om det" svarar jag bestämt och suckar lite.

"Jag menade inte det om idag" säger hon snabbt och tystnar i några sekunder,
"Jag menade när du fick veta att du och Chelsea var ombytta" förklarar hon.

I en stund tänker jag i tystnad, innan jag bestämmer mig att svara:
"Det kändes sjukt, jag kunde inte tro."

"Jag kunde inte acceptera att jag hade en underbar familj i Australien" berättar jag och ler mjukt.
"Men nu är jag tacksam för det."

Hannah tittar undrande på mig, "Vad fick dig att ändra dig?" frågar hon.

"Jag fick veta den sanna jag, jag fick lära mig hur man levde med en stor familj.
Jag fick träffa mina fyra syskon" svarar jag.

,,,,,

När Hannah hade somnat går jag ner till vardagsrummet.
Jag dyker upp när Chelsea och James sitter tillsammans med händerna på varandra.

"Hur hade ni tänkt då?" är det första jag frågar, jag vet exakt vad de hade pratat om.

"Vi tänkte berätta för mamma om vårt förhållande" svarar Chelsea och ser mot mig.

"Hon skulle ändå ta reda på det en dag" förklarar hon.
Jag nickar förstående, "Tänker ni behålla förhållandet?" undrar jag.

James tittar ner mot sina händer, "Vi vet inte riktigt" svarar han.
"Jag vet ju inte vart jag ska bo, och det lär inte bli lätt för oss när vi ska bo under samma tak" förklarar han.

Jag sätter mig ner i soffan, "Tror du inte mamma vill ta emot dig i vårt hem?" säger jag.

Han rycker på axlarna, "Hade varit roligt i London. Men jag vet inte riktigt om jag vill lämna Torquay" svarar han.

Därefter tittar James mot Chelsea och de tittar intensivt i ögonen på varandra att jag är tvungen och harkla.

"Okej. Ni får prata med mamma om det först, sen får vi se vad vi kan göra" svarar jag.

De nickar och efter det hade hela natten varit lugn.

,,,,,

På morgonen städar vi bort alla madrasser och saker som vi tog ner till vardagsrummet innan föräldrarna kommer.

Madison hade också tänkt komma hit, inte för att träffa mig utan Chelsea och James.

Klockan ett dyker hon upp, jag sitter i soffan med Hannah och James när Madison går in i rummet med Chelsea.

"Madde" säger James när han får syn på henne.
"Tja" svarar hon och ler innan hon noterar mig. Jag fnyser tyst.
Efter hon hängde ut mig på Twitter hade jag inte riktigt gillat henne.

"Sjukt att ni är syskon" utbrister Madison och tittar på både James och Chelsea.

Hon nickar instämmande, "Vi vet. Det är mycket att smälta in" svarar hon.

Madison flinar mot henne, "Det är inte slutet" säger hon och jag rynkar på pannan.
"Det finns mer som du måste få veta."

"Vadå?" Chelsea är lika nyfiken, hon tittar frågande på sin bästa vän.

"Vendela tänker delta i surftävlingen också" berättar Madison.
"Allvarligt?" svarar Chelsea förvånat och korsar armarna, "Hon vet inte ens hur man står på en bräda!"

Madison himlar med ögonen också, "Jag vet! Sjukt" säger hon och skakar på huvudet.
"Men sedan hon och Daniel började dejta hade han lärt henne hur man surfade" berättar hon.

"Och hon lärde sig riktigt snabbt?"
James deltar i samtalet och jag granskar honom.
Madison nickar, "Ja. Hon är faktiskt duktig på det."

"Wow" muttrar Chelsea.
Hannah pausar filmen i tvn och tittar på oss allihopa, "Men du har surfat i flera år, hon kan inte precis klå alla i tävlingen" säger hon.

Chelsea ler bara lite mot henne.

"Har du och Alison blivit vänner igen?" frågar Madison och tittar på vår lillasyster.

Så passar jag på att gå till Chelsea och dra med henne till hallen.
"Vad är det?" undrar hon.

"Varför känns det som Vendela tänker utmana oss.. Jag menar dig?" mumlar jag.
"Känner samma sak" svarar hon och tittar mot James.

"Det är något lurigt på gång" säger hon och jag granskar Hannah som fortfarande pratar med Madison.

Vi går tillbaka, då hör jag vad de pratar om.
"Sedan det som hände med Nate och så hade jag fått mer än fem tusen följare till" berättar Hannah.

"Klart" svarar Madison, "Alla vill veta de nya uppdateringar från närvarande personer till offren."

Jag blänger hatiskt på Madison, hur kan hon vara en sådan?
Chelsea däremot inte märker hur illa de snackar, går fram och deltar i samtalet.

"Men jag vill inte ha något mer drama, särskilt inte i sociala medier" säger hon.

"Och prata gärna inte om detaljer som hände hos James inför alla" tillägger jag.

Madison höjer på ögonbrynen åt mig, "Vi är inte sådana. Vad tror du?" svarar hon.
"Man vet aldrig med dig" svarar jag och korsar med armarna.

Förra gången avslöjade hon varför jag var i Torquay.

Hon tittar bort och James reser sig upp från soffan.
"Eh" harklar han och ser mot oss, "Ni glömmer väl inte att vi ska träffa vår mamma hos hotellet snart?"

"Melody Ewing eller Charlotte Jones?" frågar Madison snabbt och nyfiket.

"Det behöver du inte bry dig om" fräser jag, med en aning irriterad röst. "När vi säger 'mamma' menar vi båda."

Så lämnar jag vardagsrummet, med fyra blickar på min ryggtavla.

🌹 Gilla och kommentera gärna för fler uppdateringar! 🌹
/m