De omväxlade ✅

2.1

God jul, läsarna! Tack för ni supportar mina böcker 💕

Ha en bra läsning!

***

¤ Chelsea Jones ¤

"Vad gör ni?" frågar Jennifer efter att ha sett mig och James kyssa i hans säng.
Herregud.. Så pinsamt.

"Eh" börjar jag och sneglar på honom, han tittar tillbaka.
"Jag och James hade tänkt.. Komma tillbaka till varandra igen" berättar jag och han kliar sig i nacken.

Jennifer stirrar förskräckligt på oss med en blandning av äcklad blick. "Vad är det?" frågar James och stirrar på henne.

"Herregud.." viskar hon för sig själv och gnuggar ansiktet med händer innan hon stönar.
"Det här kan inte vara sant" viskar hon efteråt.

"Men vad är det?" frågar jag irriterat, varför beter hon sig så konstigt?
Jennifer lägger ner sina händer och sätter ner sig i stolen som står vid skrivbordet.

"Lova mig att inte flippa ut, okej?" säger hon tröttsamt. Jag och James tittar frågande på varandra innan vi ser mot henne.

"Om du tänkte berätta om att du hade smsat med hans pappa, ja han vet redan om det" svarar jag.

Jennifer himlar med ögonen, "Det vet jag väl!" svarar hon och ser allvarligt mot mig efteråt, "Jag ska berätta varför vi gjorde det."

Hjärtat dunkar snabbare, här kommer sanningen fram. James har sträckt på sig och noterat henne ordentligt.
"Berätta" säger han istället för mig.

Hon biter sig i underläppen och stirrar upp mot taket i några sekunder, vilket gör mig otålig.

"Ni är syskon" berättar hon.

,,,,,

Mina händer är svettiga, hela jag är kallsvettig. Jag skulle darra så mycket om bara de inte var här.
Vad menar Jennifer?

James verkar inte heller fatta, "Vad snackar du om?" frågar han förvirrat. Jennifer suckar, "Ni är syskon" upprepar hon.
"Det förstår vi väl" svarar han irriterat och stirrar på henne, "Men hur kan vi vara syskon?"

Hon suckar och börjar förklara: "Jag berättade ju tidigare att jag hade en bror som försvann med vår pappa, du var sonen. Mr Stone var pappan." Hon tittar sedan mot mig och det måste synas tydligt att jag inte har smält in nyheten.

"Du har träffat din biologiska pappa och bror under hela livet" förklarar hon lugnt. Ännu ett slag mot ansikte.
Så hon menar alltså att jag har dejtat min biologiska bror i ett år och crushat honom sedan jag var fjorton år?

James verkar också ha tänkt den tanken, vi sneglar på varandra. Min bild på honom är helt annorlunda nu, här ser jag en kille som är min bror. Och en kille som jag är kär i.
Herregud.. hur värre kan det inte bli?

Jennifer börjar prata igen: "Jag fick reda på det eftersom efternamnet Stone lät bekant, mamma hade berättat om det för länge sedan.
Sedan visste jag också att vår bror hette James, så jag beslöt mig att söka mer efter informationen" förklarar hon.
"Mr Stone fick ta reda på det samtidigt också, han ville dock inte berätta till någon av er."

"Varför inte?" frågar jag henne.

Jennifer tittar mjukt mot mig, "Det fanns en anledning till att han stack med James."

James tittar ner mot golvet sakta och viskar, "Jag har små minnen av mamma och.. dig." Sedan stirrar han upp mot henne, "Men pappa sa att jag hade inbillat mig. Att min mamma var död och du existerade inte."