Brothers

Del 36 - Skrattattack och spökhistorier

"Oh my god, jag dör!"

Ogge ser surt på Felix som chippar efter luft på golvet.

"Helt underbart, snälla jag får ta en bild till My Story", flamsar Omar och lutar händerna mot knäna för att hålla sig upprätt.

Oscar kiknar nästan av skratt. "Ja den skulle bli viral!" tjuter han mellan skrattsalvorna.

Ogge räcker ut tungan åt dem. "Det gör ni så lagom heller", svarar han täppt och ser hjälplöst upp på mig.

Jag kämpar tappert för att inte brista ut i garv. Han ser urkul ut där han sitter med blicken upp mot taket och en tampong uppstoppad i den högra näsborren. Visst, lite synd tycker jag om honom, men bara lite. Det var inte jag som försökte mig på en volt från sängen, så han har bara sig själv att skylla.

"Det blöder åtminstone inte längre", muttrar han bittert och putar ut underläppen mot sina kvidande bandmedlemmar. "Så ni har kvar lite toapapper till imorgon bitti, var glada för det."

"Absolut, överlyckliga", flämtar Felix och sätter sig upp.

Oscar torkar bort tårarna som flutit över av allt skratt och tar ett djupt, lugnande andetag. Men det räcker med en blick på Felix, och sedan en mot Ogge så ligger båda på golvet igen.

"Snälla sluta, jag kvävs", frustar Omar, hållandes för magen av skrattkramper.

"Vi. Försöker", hickar Felix till svar.

"Tss", fnyser Ogge. "Barnsliga ni är."

"Har du sett dig själv eller?"

Ogge blänger på Felix och lutar ner huvudet för att ta sig en titt i spegeln. En knallrosa rodnad och ett kvävt leende sprider sig över Ogges ansikte när han får se sin söta spegelbild.

"Äh", svarar han, och biter sig i läppen för att inte börja skratta.

Jag himlar med ögonen och lutar leendes tillbaka hans huvud så näsan pekar upp mot taket. Tar sedan en av de limegröna handdukarna som ännu ligger fint vikta på badrumshyllan. Sköljer den under vatten och går ut ur badrummet för att försöka skrubba bort de få blodfläckarna som hamnat på golvet.

Sakta men säkert börjar de tre skrattlisorna att sansa sig, och jag går tillbaka för att skölja av den fläckiga handduken.

"Sorry bro", pustar Oscar och ger Ogge en klapp på axeln. "Det ser inte så hemskt ut ändå."

"Nä tack det märkte jag", svarar Ogge med ett flin.

"Gör det ont?"

Omar studerar den utslagna figuren framför honom.

"Nej, inte längre", ljuger Ogge.

Trodde han inte jag skulle genomskåda det?

"Bra", svarar Felix som sväljer hans svar med hull och hår. "Så vad gör vi nu då?"

"Kuddkrig!" föreslår Omar upphetsat.

"A men visst", stönar Ogge.

Omar himlar med ögonen. "Men ta det lugnt, jag skämtade bara", säger han med ett rogivande leende.

"Spökhistorier?"

"Glöm det!" Felix tittar förskräckt på Oscar. "Inte en chans."

"Nähä? Kom på något du då."

Vad sägs om att sova?

Felix suckar. "Jaja, låt gå för spökhistorier då."

"Jippi", tjoar Oscar och Omar i samlad trupp.

"Jag är på", säger Ogge och sneglar ner mot de andra. "Sovrummet eller?"

"Blir perfekt", svarar Omar och gnuggar händerna av förtjusning. "Är du på Malin?"

Jag funderar en kort stund. Den sömniga känslan har ännu inte kommit tillbaka, hur mycket jag än vet att jag behöver gå och lägga mig. Därför nickar jag glatt och hänger handduken på tork.

Oscar hämtar fram värmeljuset som står på ena nattduksbordet och tänder upp det i mitten av rummet, medan Omar släcker taklampan och hämtar fram täckena, och en mysig filt som ligger hängd över soffan.

Försiktigt reser sig Ogge, drar långsamt ut tampongen ur näsan för att slänga den och slår sig sedan ner under det ena täcket med Oscar. Omar lägger det andra om honom och Felix. Själv tar jag filten och virar den tätt omkring mig. Därefter börjar de berätta och det märks tydligt att Oscar och Omar är de som njuter mest av ögonblicket.

De stirrar intensivt på varandra under historierna, och under de mest skrämmande delarna flyttar de över sina blickar på Felix. Han gömmer sig under täcket när de värsta partierna kommer på tal, medan Ogges ögon lyser av iver och beundran över vad som berättas.

De är duktiga på att dra in en i storyn. Verkligen. Själv sitter jag och drömmer mig tillbaka. Minns hur det var när jag var liten. När även jag kunde berätta spännande historier, för den som förstod mig.