Oscar står chockad kvar och ser på den, magiskt nog hela, och tysta mobilen som ligger vid hans fötter. Långsamt tar han upp den och stryker med högertummen över skärmen. Inte en skråma.
"Jag kommer snart", säger han med darrig röst och försvinner ut i motsatt riktning mot innergården.
Kvar står tre tysta figurer som varken vet ut eller in. Jag väntar några sekunder innan jag möter Ogges förvirrade ögon. Det är som om han funderar på ifall han ska följa efter Felix eller Oscar, för hans blick flackar okontrollerat till höger och vänster.
Klockan visar alldeles för mycket, om 15 minuter ska alla vara färdigsminkade och redo för soundcheck. Jag skakar på huvudet innan jag möter Ogges fundersamma min och nickar istället mot sminkstolen. Han sätter sig genast.
Ett nytt vibrerande hörs. Omar lyfter upp sin mobil. "Ja, hallå det är Omar. Nämen hej Lovisa."
Tystnad.
"Jaha, nej han försvann ut för någon minut sen."
'Hon letar efter Felix', mimar Omar till oss innan han fortsätter. "Han måste bara ha glömt den i bilen, är det något viktigt jag kan meddela honom?"
Paus.
"Okej, men då ber jag honom ringa direkt efter uppträdandet. Tack så mycket, hejdå!"
Omar lägger på och vänder sig mot oss. Jag hinner precis förhindra Ogge att vrida bort huvudet från mascaraborsten.
"Hon letade efter Felix, men när han inte svarade hade hon försökt med Oscars nummer", förklarar Omar. "Hon ville önska oss lycka till med uppträdandet ikväll."
Okej, ingen större grej alltså. Som nu har blivit till en krissituation där varken Oscar eller Felix är klara och Ogge precis blivit påbörjad med sminket.
Plötsligt rusar Roland in i rummet, eller nej inte Roland. Det är en ilsken tjur med hornen framåt.
"Vad i hela friden är det som händer!?"
Han ser på oss, mest Omar och Ogge, med ilsken blick. Ingen säger något. Roland är ett hårsmån från att anfalla men fortsätter istället med att väsa.
"Vi har inte tid med trams! Om den här resan ska vara till någon nytta måste ni visa engagemang och samarbetsvilja. Alla här runt omkring ser och märker att allt inte är som det ska, och även om det bara skulle gälla en dålig dag för er så måste ni genast lägga av!"
Omar och Ogge ser skamsna ner i marken. Jag lider med dem, det var ju inte deras fel att det blev som det blev.
"Jag kommer skicka in Felix igen och därefter ska ni hålla sams! Är det förstått?"
Omar nickar. Ogge stirrar åter in i spegeln, tur för honom för jag fortsätter genast med hans hår. Omar tar till orda. "Förlåt, jag hämtar in Oscar direkt", säger han och smiter kvickt iväg innan någon hinner säga emot.
"Bra", säger Roland kort och tågar sedan med bestämda steg ut ur rummet för att leta reda på Felix.
10 minuter kvar till soundcheck.
YOU ARE READING
Brothers
FanfictionJag är stum, så mitt liv är ibland ganska tråkigt. Däremot älskar jag att följa andras liv. Kalla mig stalker om ni vill, men vad ska man göra när man har fått två ögon, två öron, och en mun, men inte kan använda sina stämband? Jo, man iakttar och f...