Brothers

Del 39 - Fyra dansande lågor

"Vänta, jag hör inte vad du säger! Malin kan du pausa?"

Lydigt stänger jag av musiken som dunkar ut ur högtalarna.

"Tack", Felix vänder sig återigen till Omar. "Så vad sa du?"

"Jo, jag sa att du måste komma upp snabbare. Vi andra står redan när du bara är halvvägs på fötter."

"Vadå snabbare?" fnyser Felix irriterat. "Jag gör det på ettan, då ska vi upp. Om ni redan står så gör ni det ju på åtta."

"Nej vi ska stå på ett, du får bara öka takten lite, annars blir det ojämnt", svarar Omar sturskt. "Kolla själv i spegeln så får du se."

Oscar himlar med ögonen.

"Men vad är det ni ens tjafsar om? Vi ska upp OCH stå på ett."

"Ja? Jag vet väl det!" snäser Felix. "Det är bara Omar som inte fattar."

"Jag!? Du gör ju inte som du ska!" utbrister Omar förargat.

"Jo det är precis vad jag gör!"

"Nej för då hade vi inte behövt avbryta från början!"

Felix ögon smalnar.

"Det var ju DU som avbröt!"

"För att DU klanta dig ja!"

"Nä nu..."

Felix avbryts av Rolands bittra röst.

"Men för i helsike killar. Lägg ner tramseriet och jobba klart så vi kan komma vidare nån gång."

"Men det var ju inte jag..."

"Det gäller dig också", svarar Roland, pekandes med hela handen mot den uppretade Felix som genast stänger munnen och tjurigt lägger armarna i kors.

"Please", ber Ogge. "Vårt street performance är om två timmar, så vi behöver bli klara."

Han fortsätter utan att ha fått någon respons.

"Det gick ju bra igår? Så kan vi köra igenom det utan tjafs en gång och sedan gå vidare att öva inför i övermorgon?"

"Jaja", muttrar Felix surt. "Om Omar kan sluta hacka nån gång."

"Jag hackar inte", försvarar sig Omar. "Jag bara..."

"Men seriöst", stönar Ogge. "Bara tysta båda två så löser det sig."

Felix och Omar ser stint på varandra under tystnad, men nickar sedan mot Ogge som ger mig en blick som säger att de är redo att sätta igång igen.

Kvickt trycker jag igång karaoke-versionen av deras låt Summer Love från början, och de går genast in i sina scenroller. Den här gången ska de faktiskt stå på en mindre scen utomhus. Samma koncept som igår, men förhoppningsvis med ännu mer folk i publiken. Sen i övermorgon ska de nämligen uppträda igen på en lokal stadsfestival. Som en liten treat inför den stora festivalen här i februari.

Deras fortsatta genomdrag fungerar smärtfritt. Ända tills Felix råkar slå till Oscar över ansiktet.

"Aow! Ta det lugnt." Oscar rör ömt vid sin högerkind.

"Oj förlåt", säger Felix besvärat. "Det var inte meningen. Få se?"

Oscar ler stelt till svar.

"Äsch, det är ingen fara."

"Vill du jag ska blåsa?" flinar Felix mot honom, vars kinder genast blossar upp.

"Nej det är bra", mumlar han med blicken fäst i marken.

Felix ger Oscar en vänskaplig dunk i ryggen.

"Nämen men seriöst, sorry bro." Han vänder sig sedan mot Ogge och Omar. "Jag sa ju att vi skulle ha varit i erat rum istället. Ni har mer plats än oss."

"För att ert ser ut som ett bombnedslag ja, ain't our business", kontrar Omar och får genast ett medhållande från Ogge.

"Exakt, du låg ju och sov när vi knacka på, så då får du skylla dig själv", säger han och ger Felix en menande blick.

"Säger han som volta sönder sin näsa igår."

Ogge svarar Felix genom att skrattandes slå till honom på armen. Roland skrattar däremot inte.

"Vad säger du!? Volta var?" Han spänner ögonen först i Felix och sedan Ogge.

"Eh...", börjar Ogge. "Alltså..."

"Han skulle bara visa en sidovolt, för att göra lång historia kort", fyller Oscar i.

"Jaha?" Roland ser fortfarande oförstående ut. "När då?"

"Igår, kväll, typ?" svarar Ogge nervöst.

"Men vi avslutade ju middan vid elva!" utbrister Roland. "Sa inte jag att det var läggdags då?"

"Jo", mumlar killarna med blickarna i golvet.

"Hur sent var ni uppe igår kväll?"

Knäpptyst. Inget svar.

"Hur sent?" upprepar Roland skarpt.

"Det tror jag inte du vill veta", säger Omar med ett försök till att komma vidare.

"Åjo, jag vill gärna veta hur många timmars sömn ni har att ta igen inatt."

"Tolv", ljuger Felix, och ser Roland oskyldigt i ögonen. "Vi somna tolv."

Han lyckas hålla kvar hundvalpsblicken så pass länge att Roland köper det.

"Ni måste sova på nätterna", suckar han. "Hur ska ni annars orka med att jobba?"

"Förlåt", mumlar Oscar och forsätter envist att studera sina strumpor. De alla fyra verkar noga med att inte göra Roland upprörd.

"Aja, det få bli en tidig kväll efter fotograferingen idag då", säger Roland allvarligt. "Är det förstått?"

"Ja", suckar de motvilligt till svar, men jag tvivlar starkt på deras löfte.