Brothers

Del 47 - ...men ännu finns några i sjön

"Roland skrev precis", säger Ogge och plockar upp sin mobil. "Möte på hotellets restaurang om 30 minuter."

"Ja han har ju ett och annat att förklara", fnyser Felix och plockar bort en sten som fastnat under hans skosula. "Fegisen drog ju."

Vi fortsätter vår promenad under tystnad. Japp, efter att Felix störtat in i danssalen så gick Roland inte att finna någonstans. Puts väck var han.

"Det var höger här va?"

"Ja, du ser taket där."

Oscar följer Omars pekande finger. Inte långt kvar till hotellet och det ödesdigra sammanträdet. Eller det beror ju på vad som kommer tas upp antar jag.

Väl vid bordet ställer Felix deras manager mot väggen.

"Varför försöker du splittra oss som grupp?"

Roland ser skeptiskt på honom.

"Nu förstår jag inte vad du menar?"

Felix ögon smalnar.

"Inte? Jo jag undrar varför du vill starta en solokarriär, först för Omar, men när han inte går med på det, frågar mig?"

"Det där är förutfattade slutsatser. Det var endast ett erbjudande, ingen order."

"Men någon tanke hade du väl ändå med ditt så kallade erbjudande?" säger Felix vasst.

"Nåja", harklar sig Roland. "Nu tycker ju jag att vi ska lägga gamla dispyter bakom oss och istället blicka framåt."

"Varför kan du inte svara?" frågar Omar irriterat. "Vad har du emot oss fyra som ett team?"

"Nu tycker jag att ni kastar ur er falska anklagelser. Jag har ingenting emot er fyra."

"Men oh my god!" Felix reser sig förargat upp. "Inte oss fyra personligt. Oss fyra som grupp!"

"Lugna dig", beordrar Roland tonlöst.

"Men svara då!"

"Vi blir snart utslängda om du fortsätter i den där tonen", väser Roland mellan sammanbitna tänder.

Långsamt sätter sig Felix ner utan att släppa blicken från sin manager, som i sin tur fortsätter.

"Tack. Festivalen imorgon kväll. Känner ni er redo?"

Inget svar. Jag biter mig nervöst i läppen. Kollar snett upp mot killarna som alla ser åt olika håll. Överallt, men inte på Roland.

"Jag omformulerar mig lite", fortsätter han med högmodig stämma. "Gick sista timmans repetition bra?"

"Det hade du veta om du varit där", svarar Felix spydigt utan att kolla fram.

Roland ignorerar honom.

"Det är ni som ska uppträda, inte jag. Därför frågar jag en sista gång. Finns det något mer att öva på inför festivalen imorgon?"

"Nej", suckar Ogge. "Vi är redo."

"Bra. Tack för ditt svar Oscar. Imorgon får ni sova ut..."

"Nämen oj", avbryter Felix och vänder blicken mot Roland. "Vi tackar och tar emot."

Roland flinar. "Jag kanske glömde nämna att det inte gäller dig min unge man."

Felix ansikte blir genast nollställt. "Nähä? Eller, va?"

"Och tyvärr därmed inte heller dig Oscar."

"Va?" Oscar vänder upp huvudet så fort att det ljusa fluffet studsar till. "Varför då?"

"18.35 ska ni stå på scenen", säger Roland utan att svara. "17.05 är det soundcheck, och då ska ni vara färdigsminkade och ombytta, för därefter blir det uppsjungning etcetera. Är det förstått?"

Han ger mig en frågande blick och jag nickar gemensamt med de andra.

"16.00 avgår bilen. Inte en minut senare. Några frågor på det?"

"Eh ja? Varför får inte vi ta sovmorgon?" undrar Felix förvirrat och pekar mellan sig själv och Oscar.

"Jag kanske ändrar mig om ni ber om ursäkt", svarar Roland kallt.

Felix fnyser.

"För vadå?"

"Nej ingenting", får han till svar. "Bra jobbat idag, vi syns ikväll vid middagen."

"Men hallå?"

Felix försök till respons är meningslös. Utan ett ord reser sig Roland och går.

"Jag fattar inte?" säger Omar förvirrat.

"Kanske bara bäst att göra som han säger i fortsättningen", suckar Oscar och ger Felix en menande blick.

"Den surgubben? Pfft, mannen det kan du glömma. Jag menar vad ska han göra? Det var säkert bara ett tomt hot. Jag ska sova ut imorgon, oavsett om han vill det eller inte."