Bråkmakaren

Del 5

Palatset såg tommare och större ut än hon mindes det från festen. Det var stilrent och lugnt på något sätt. Tjänare och andra viktiga människor gick kors och tvärs genom salen. De kom från okända dörrar och valv för att sedan försvinna in i ett annat. Vakten ledde Elizabeth in genom en dörr till höger. Sedan genom några korridorer och upp för en trappa. Några till korridorer kors och tvärs och sedan en till trappa. Elizabeth hängde inte med och insåg att det inte skulle bli lätt att ta sig ut själv. Det ända hon visste var att hon var på tredje våningen. Vakten stannade utanför en dörr och knackade på. Elizabeth stod nu inför ett stor problem, vad ska hon säga till personen hon får träffa, hur skulle hon få tag på boken? Hon hade inte tänkt så långt. Inget av det här ingick i planen. Improvisera igen. En lång, lite knubbig man med fyrkantigt ansikte öppnade dörren. Han utbytte några ord med vakten och Elisabeth och vakten blev insläppta i rummet. De var stort med bokhyllor på varenda vägg förutom en. På den väggen satt istället tre fönster och mellan dem två tavlor. I mitten stod två skrivbord. Två äldre gubbar stod och pratade i ett hörn.
"Mr Fritch" sa den långa mannen som släppte in oss. "Den här unga damen vill prata med dig, hon kommer i ärende av sin mor som undervisade i historia och matte här förut."
"Åh" sa han förtjust. "Du måste vara Elizabeth, följ med mig så att vi slipper dem där." Han gjorde en skämtande gest mot de andra. Elizabeth förblev tyst och blängde på honom. Antingen ska hon förhandla, den här mannen såg ganska vänlig ut, eller så går hon direkt till att hota honom. Men om hon måste slå honom medvetslöst kan det bli problem om det bara fanns en utgång. Då skulle de andra märka när hon flydde därifrån. De gick tvärs över rummet och in i ett litet rum som låg vägg mor vägg med rummet de först varit i. Elizabeth konstaterade att det fanns en till dörr i rummet men var osäker om det var en återvändsgränd eller en flyktväg.
"Vad ville du prata om?" Sade han vänligt men Elizabeth svarade inte, för vad skulle hon säga?
"Jo..." Improvisera Elizabeth, bara säg något som låter trovärdigt " ...min mor jobbade här förut som historielärare och hade hört att ni inte hade någon lärare i det ämnet för tillfället. Hon skulle gärna erbjuda sig att undervisa så länge men är i för dåligt skick för det."
"Åh" han lyssnade spänt på henne
"Men hon har några tips för de elever som för tillfället inte har någon lärare." Elizabeth tänkt för fullt, vad skulle hon säga? "Jo.. Ni har väl ett ganska stort bibliotek här eller hur?"
"Ja, landets största"
"Jag antar att det finns rätt så många historieböcker där och eftersom historia är ganska lätt ämnet och för det mesta bra fakta så rekommenderar min mor att eleverna läser mycket, om historiska händelser och liknade." Elizabeth började slappna av, det började gå bättre nu men hon måste fortfarande få reda på var boken fanns någonstans.
"Jaja, de är klart. Mycket läsa, absolut. Säger din mor det så är det nog bäst så."
"Ni har endel ovanliga böcker i det där biblioteket va?"
"Ja, självklart. Väldigt många". Han nappade på betet. Förhoppningsvis har han inget emot samtalsbytet.
"Jag har hört om någon bok där alla invånare i landet är uppskrivna, finns den på riktigt? Här?" Elizabeth försökte låta ivrig.
"Ja de är klart att den finns. Snart kommer får vi inte plats mer och vi kommer troligtvis behöva göra en till upplaga." Han skrockade.
"Är det sant att man kan finna nästan vem sim helst och se vilka föräldrar och syskon de har?"
"Ja absolut, de står även när de föddes och dog, om de har gjort det de vill säga."
"Otroligt, finns den här?"
"Japp, i biblioteket nere på en special avdelning. Man behöver nycklar dit."
Bingo. Han sa precis de hon ville veta. Varenda ord. Nycklarna har nog någon vaktmästare eller bibliotikarie.
"Läs mycket glöm inte det" sa Elizabeth "Jag måste sticka nu, vi kanske ses." Hon gjorde en sarkastiskt honnör och smet ut.
"Tack för allt" sa han tyst och tittade på när hon gick ut. Sakta gick han ut till dem andra. "Hon fick bråttom"
"Ja" svarade den långa mannen. Vakten hade försvunnit för länge sedan. "Vad sade hon?"
"Hon berättade om ett sätt att plugga på och sa att hennes mor gärna hjälpt till men var i för dåligt skick just nu. Och så pratade vi om palatsets bibliotek och invånarboken...."
"Vad sa du om invånarboken?"
"Allt utom vem som hade nycklarna."
"Jag tror inte att Elizabeth var här för att hjälpa oss, jag tror att hon vill få tag på boken. Och om ryktena stämmer är hon en utmärkt ficktjuv. Det blir inte svårt för henne att få tag på ett par nycklar."
"Hon hittar förhoppningsvis inte här, skicka genast några vakter för att blockera biblioteket och några på att söka efter henne. Hon måste stoppas!"

Elizabeth började springa så fort hon kom ut ur rummet med de gamla gubbarna. Nu hade hon knappt om tid och hon hittade inte här inne. Påväg upp till rummet som hon nyligen varit i såg hon en tjänare gå med en trave böcker till ett rum på våning två. Förhoppningsvis var det inte från biblioteket utan till för det var de ända hon hade att gå på. Det tog ett lång tag att hitta trappan ner till andra våningen. Men när hon väl gjort det blev det lite enklare. Hon svängde vänster och hamnade efter ett kort tag i en återvändsgränd. Tillbaka och till vänster den här gången. Efter ett tag började hon känna igen den långa korridoren. Hon öppnade en dör till höger. Fel dörr. Hon prövade nästa. Också fel. Nästa. Hon ville slita upp dörren för att hon var så stressad men då skulle de låta högt och någon skulle garanterat märka henne. Där inne fanns ett litet rum på 2x3 kvadratmeter med vagnar fullastade med böcker och sedan en till dörr. Hon öppnade den med. Biblioteket. Det största i landet. Hon lät blicken glida över väggarna med böcker, alla hyllor som stod utplacerade med böcker och ett skrivbord i ett litet hörn. De stod så ensamt och öde. När hon gick fram till det såg hon att det låg några papper på bordet. Biblioteket var läskigt tyst. Hon gillade inte tystnaden. Det var som om något var fel. Hon skymtade en kort kvinna gå bland bokraderna och plocka ut några böcker. Hon bar en marinblå enkel klänning och vid midjan satt ett skärp med en nyckelknippa på. Elizabeth gömde sig bakom en hylla med böcker och väntade på att kvinnan skulle gå förbi. Hon smög tyst efter henne och insåg att kvinnans nycklar satt fast på ett så komplicerat sätt i skärpet att de skulle bli svårt att sno dem utan att hon märkte något. Kvinnan gick fram till skrivbordet och lämnade några böcker, gick sedan vidare till ett en dörr och låste upp den. Elizabeth hade tänkt ta hennes nycklar när hon låste upp dörren men när hon sedan skickade in i rummet bakom kvinnas rygg ångrade hon sig. Rummet hade en bok hylla på vänster sida och en på höger, mitt emot var det en tom väg och ett fönster. I mitten stod det ett litet bord. Elizabeth tittade på böckerna och insåg att det var nog rätt rum. Kvinna gick in i rummet och lämnade en bok i  den högra hyllan. Elizabeth ställde sig i dörröppningen och blockerade vägen för henne.
"Jag undrar bara om du skulle kunna hjälpa mig med en sak, jag behöver invånarboken. Bara kolla en sak alltså."
"Nej, du får inte läsa i den"
"Inte ens på mig själv?"
"Nej"
"Synd" Elizabeth gick fram till henne och slog till henne. Det var bara meningen att göra hennes medvetslös så hon fick lite tid att leta upp boken. Kvinna tappade sina böcker hon hade i famnen och var nära att ramla. Elizabeth slog henne igen på käken så att hon flög iväg och slog i huvudet i stenväggen.
"Dog du?" Elizabeth kollade för säkerhetens skull att hon inte var död utan bara medvetslös. Hon blödde från huvudet, men inte särskilt mycket. Snabbt kollade hon igenom de böcker hon tappat. Fel. Hon gick längsbok hyllorna och plockade ut böcker på måfå för att titta i dem. Sen föll hennes blick på en lite tjockare bok med mörkbrun ram och landets sigill inritad. Hon plockade ut den och lade den på bordet. Det stod massor med namn på den i ordning efter när de var födda. Hon bläddrade fram sitt årtal och det var flera sidor med barn som var födda samtidigt som hon. Hon hittade sitt namn; Elizabeth Ribbentrop. Hon hörde hur en dörr öppnades och en mans röst som skrek något. Flera steg hördes och hon insåg att det var vakterna som hade kommit. Hon tittade ut genom fönstret och såg att de var vatten nedanför. Förhoppningvis inte grunt, för hon hade tänkt att hoppa. Hon var dålig på att simma men hålla sig flytandes kunde hon. Och de fick räcka för det var den enda flyktväg hon hade.
När vakterna kom inrusande i rummet var de tomt. Det låg böcker utspridda överallt och i ena hörnet låg biblotekarien medvetslös. På bordet låg en stor bok uppslagen, invånarboken. Årtalet som var uppe hade inträffat för 16 år sedan. Mannen som Elizabeth pratat med innan gick fram till den. Han pekade ut hennes namn. Elizabeth Ribbentrop.