Bråkmakaren

Del 12

De hade gått i säkert tre timmar nu och marken under dem plattades ut. Ändå hade de en bit kvar tills de var framme i staden. Framför dem såg de hur människor gick in och ut ur staden. Gatorna som gått mellan husen övergick till leriga stigar. Vart man än tittade såg man inte mer än ängar, kullar och hav. Något enstak träd som någon planterat syntes till.
Helt plötsligt blev Elizabeth orolig. Tänk om de kommit hit förgäves? Tänk om de aldrig skulle finna hennes far? Tänk om han var död?
Hon stannade några hundra meter ifrån de första husen. Bara tittade på dem. Lät blicken vandra över stenen och träet som någon satt ihop för att få tak över huvudet. Sedan tittade hon på Chris och tog ett djupt andetag. De började gå.

Gatorna var fulla med folk. Ljudet av röster, vagnar, hästhovar och lekande barn fyllde deras öron. Elizabeth som i vanliga fall hatade småbarn tittade nu nyfiket på dem, de var så glada och fridfulla.
Chris stoppade en liten påse med pengar i hennes hand och sade:
  "Ta och skaffa dig lite ordentliga kläder, vi möts på Den Döva Ankan om två timmar." Hon hade ingen aning om vad Den Döva Ankan var för något men antog att de var en sorts krog eller liknade.
Chris som nyligen hade gått bredvid hennes sida var nu borta. Helt ensam gick hon på gator hon aldrig sätt förut. Läste på skyltarna som satt utanför affärerna och tittade in genom deras fönster. Plötsligt gick hon förbi ett högt och smalt hus ihop trängt mellan två andra. På skylten stod det: Den Döva Ankan. Utan att tänka gick hon bara förbi det men stannade sedan upp och vände sig om. Hon studerade skylten noga som om hon inte förstod vad det stod på den. Men visst hade hon läst rätt. Det stod verkligen Den Döva Ankan på skylten som hängde ut över gatan bredvid dörren.
  Det var alltså här de skulle mötas som någon timma. Sedan tittade hon på den lilla påsen i hennes hand och insåg hur hemsk hon troligtvis såg ut. Hur illa hon luktade och hur smutsig hon var.

Hon smet in en klädaffär i närheten. Köpte lite kläder för kvällen och en borste. Sedan gick hon vidare till en annan affär och köpte en skjorta och ett  par mörkt bruna byxor. I en tredje affär hittade hon ett provrum med en spegel. Genast smet hon in för att byta om till några nya kläder. Men när hon kom in och tittade i spegeln var det inte hon själv som hon såg. Den Elizabeth hon såg hade magrat något enormt och håret var trassligt, hennes käkar var mer synliga än förut och hon såg otroligt klen ut. Sakta bytte hon om till de nya byxorna och en ny tröja hon hittat. Men sin slitna kappa behöll hon på. I säkert en evighet stod hon och försökt reda ut sitt oändligt trassliga hår.
När hon gick ut från affären kastade hon sina gamla kläder i en papperskorg som fanns precis intill en parkbänk. Hon satte sig på den och vilade. Tittade ut över folkvimlet. Det var människor överallt. Människor som hade hemligheter, som ville något. Hon kände inte igen någon av dem.
Plötsligt kom en pojke fram och satte sig ner bredvid henne. Kort där efter insåg hon att det var Chris, han hade inte bytt kläder som Elizabeth men hon såg att hans ryggsäck var lite mer full än den varit förut.
"Är du klar här eller?" frågade han.
"Jag är klar. Vart ligger Den Döva Ankan egentligen?" Hon visste vart den låg men hade gått vilse när hon handlade nya kläder.
"Inte så långt härifrån faktiskt. Jag ska visa dig." Han tog hennes hand och de gick tillbaka till den skylt Elizabeth stått och stirrat på förut.
"Stadens bästa värdshus, om du frågar mig" förklarade han samtidigt som han släpade in Elizabeth. Hon stannade tvärt så fort hon kom in genom dörren. Det påminde lite om Frigges krog men var mycket större, vildare och mer likt en resturang. Chris hade gått fram till en dam i svart klänning. De stod och samtalade om något och Chris gav henne lite pengar. Sedan kallade han till sig Elizabeth och visade henne uppför en trappa.
"Jag beställde ett rum för oss i två nätter. Men det behövs nog egentligen mer.." sade han och visade Elizabeth genom en korridor. "Rum numer 14, det borde vara här" Han stoppade inte nyckeln han hade i handen i nyckelhålet och dörren gled ljudlöst upp. Rummet var mörkt. Snett till vänster framför dem stod en byrå med några ljus på. På varsin sida om byrån satt två fönster omringade av vackra, mörka gardiner. Till höger om Elizabeth och Chris stod ett skrivbord, en stol och en helfigurs spegel. Intill samma vägg som dörren satt på, mittemot byrån, stod en dubbelsäng med röda och bruna mönster på lakanen. Trägolvet knarrade när de gick på det.

"Jag delar inte säng med dig" var det första Elizabeth sa när hon fick se rummet.
  "Då får du sova på golvet" svarade Chris och slängde sin väska på sängen. Sedan plockade han fram några tändstickor och tände ljuset som stod på byrån. "Vad sägs om att vi äter en liten finare middag idag för att fira att vi kommit fram?" Elizabeth nickade och började packa upp hennes kläder. Hon studerade Chris när han tog med sig några kläder och smet in genom en dörr hon inte sett tidigare. Troligtvis var det ett badrum där.

I första affären hon varit i hade hon för ovanlighetens skulle köpte en finare klänning. Den var lätt och rörlig. Tyvärr ingick det bara att man skulle ha på sig korsett. Elizabeth hade bara haft det gång tidigare och hatade det men sade till sig själv att idag var en speciell dag.
Chris kom ut från badrummet. Han hade bytt om till ett par svarta, eleganta byxor och en vit skjorta, med gult mönster, som var nerstoppade i dem.
  "Behöver du hjälp?" frågade han och nickade mot korsetten som Elizabeth höll i handen. Hon tvekade men lät honom sedan hjälpa henne.

"Säg till om det gör ont" viskade han i hennes öra och drog åt banden på ryggen.
  "Det ska göra ont." Svarade hon.
  "Du måste fortfarande kunna andas"
  "Det kan jag"

En stund senare stod de båda två uppklädda i deras rum och kollade på varandra. Över den vita korsetten hade Elizabeth en klänning som bestod av en mörkt vinröd kjol och en tröja som var så pass urringad att den visade stora delar av korsetten. Men det var vackert.
   De båda två nickade åt varandra och gick ner en våning. Folk sjöng och dansade, vissa åt middag och andra hade bara kommit dit för att ta en öl eller två. De satte sig ner vid ett bord och en liten flicka med blå klänning kom fram skuttandes mot dem.
"Vill ni beställa något?" frågade hon glatt.
"Stelt anka och saltpotatis, tack" svarade Chris och vände blicken mot Elizabeth.
"Jag tar detsamma" sa hon nervöst och log mot flickan. Chris skrattade åt hennes. "Det är inte direkt jag som varit här förut och vet vad de har på menyn." fnös hon till honom. Han fortsatte skratta.
"De har allt, tro mig."

Den lilla flickan kom tillbaka till dem med deras mat och två glas rödvin.
"Smaklig måltid, mr och mrs" sade hon glatt.
"Miss" rättade Elizabeth henne tyst när hon lämnat dem. Chris började flina igen. "Värst vad bra humör du var på då" sade hon och smakade en bit av ankan. Den var utsökt.
  Under en lång tid åt de under tystnad. När Elizabeth försökt fråga Chris om hans familj övergick tystande från en låt-maten-tysta-mun-tystnad till en obehaglig tystnad där hon genast ångrade vad hon sagt.

Deras tallrikar hade stått tomma ett tag och deras magar var mätta när Chris drog Elizabeth ur hennes stol och de gick fram till någon sorts bar.
"Två öl tack" sade han skrattade åt något Elizabeth sa. Han lutade ryggen mot bänken och tittade på några som dansade till musiken som spelades. Elizabeth gav honom hans öl som han hade beställt.
"Kan du dansa?" frågade han Elizabeth.
"Nej verkligen inte" svarade hon och tittade underligt på honom.
"Jag lär dig" sa han och drog ut henne på dans golvet.
"Jag tror inte det här är någon bra idé."
"Det är bara för skojs skull slappna av"

Det var faktiskt roligt. Och visste kunde hon slappna av, även om dansen gjorde henne yr.
Skrattandes staplade de tillbaka till bänken de stått lutade mot tidigare. Chris babblade på om något stort bråk han starta på ett torg i närheten men Elizabeth lyssnade inte. Hon hade ögonen på en muskulös kille med blont uppsatt hår som nyligen kom in genom dörren. Ett antal damer en bit kom genast av sig i deras handlingar och tittade drömmande på honom. Han blinkade åt dem och gick fram och beställde en öl från samma kvinna som hjälpt dem med rummet.
"Akta dig för honom." Sa Chris och nickade mot honom. "Han är farlig"
"Han ser inte ens ut att kunna slå någon med ett svärd, så farlig kan han väl inte vara."
"Han är inte farlig på det sättet. Han har säkert krossat hälften av alla stadens kvinnors hjärtan. Ändå följer de honom som om han vore deras alphahane. Får han tag på dig kommer han få dig att tro att du är lyckligare än någonsin och sedan kommer ha ta ditt hjärta och riva det i tusen små bitar innan du vet ordet av det."
"Jaha..."' Elizabeth skulle definitiv se upp för den där manen. Hon ville inte att något sådant skulle hända henne. Ändå hade hon svårt att slita blicken från honom.