In Love With A Stranger

Kapitel 9

Jag vaknade. Jag kollade mig runt och kände mig lite lost, men sedan möttes min blick av Adrian.

" Adrian.. " viskade jag.

" Ja? " frågade han.

" Jag tror att vattnet har gått.. " sa jag

Vi gick i de kläderna vi var i. Jag hade på mig en för liten t-shirt och ett par mjukisbyxor. Adrian hade på sig en t-shirt och ett par jeans. Han tog med sig en kudde och sedan gick vi till hans motorcykel. Jag stannade upp och tvekade om jag skulle gå på motorcykeln, men jag gjorde det endå. Han stoppade ned kudden i ett fack på motorcykeln och sedan åkte vi.

När vi kom fram till sjukhuset kunde jag knappt gå. Jag kände hur mina ben darrade. Jag rös till. Adrian hade sprungit och hämtat en rullstol. Han satte kudden i stolen och lät mig försigtigt sätta mig i rullstolen. Han rullade den mot sjukhuset och jag vände mig om mot honom. Jag kysste honom i en passionerad kyss och han besvarade den. Han rullade in mig på sjukhuset. Allt var väldigt stimmigt inne på sjukhuset men när vi kom mot förlossnings avdelningen så blev det mindre och mindre folk. Alltså lugnare. Adrian gick mot receptionen och han rullade rullstolen dit.

" Öhm, hej, jag är Adrian Boom och detta är Nellie Green och hon ska, öhm, föda " sa han.

" Okej, vi har ett singelrum därborta " sa hon och pekade mot ett rum. Vi gick mot rummet och jag la mig ned i sjukhussängen. Jag mötte Adrians blick och sedan kysstes vi i en lång och passionerad kyss. Vi slutade när läkaren kom in i rummet och stirrade på oss.

" Ja,ehm, ska vi börja? " frågade han och jag nickade långsamt.

Ham började att undersöka och sa sedan att det var 10 cm kvar. Jag darrade, jag skulle föda ett barn idag. Och pappan var adrian, min kille. Jag log och kollade mot Adrian. Han hade sin hand på mitt lår medans han höll på med mobilen. Skulle jag fråga honom? Skulle jag fråga honom om han.. Kunde stanna hos mig för evigt? Det villsäga att vi kanske skulle kunna gifta oss. Fast kanske inte ett så stort bröllop utan bara han och jag, eller jag vet inte. Det var ju jag som hade ganska många i familjen, inte han. Hans mamma var tydligen död och hans pappa stack från honom när han var 5. Så att det skulle inte bli så mycket till stort bröllop. Men tänk om han skulle lämna mig med barnet? Jag vaknade upp ur mitt dagdrömande när Adrian satt på sjukhussängen och klängde sig fast på mig.

" Nelli! " sa han.

" Öhm, va? " sa jag.

" Jag sa att.. " började han.

" Jag tycker att vi borde.. Gå till något större " sa han och syftade på att han ville att vi skulle gifta oss.

--------------------

Känner att jag kommer in i berättelsen, goodie!

Kapitlet blev lite kort men farofyllt. Skriver nästa kapitel imorgon!

Puss :*