In Love With A Stranger

Kapitel 30

Jag har arbetat typ hela dan idag,och Kevin har varit på gymnasiet. Jag skulle gå härifrån 18:00 och klockan var 17:50. Jag började gå mot skåpen där alla jackor hängde och sedan gick jag hem. Jag börjar gå mot hissen. När jag kommer upp låser jag upp dörren.

" Kevin! " ropar jag.

" Kevin? " ropar jag igen. Inget svar.

" KEVIN?! " skriker jag. Jag känner hur en tår rinner ned för min kind. Jag går mot köket för att hämta glass;det tröstar mig. När jag kommer dit ser jag ett ihopknycklat papper. Och där står det att hans pappa har dött. Ånej..

~~ KEVIN ~~

Jag måste få veta. Varför dog han?! Jag springer. Jag har plötsligt ingen aning om vart jag springer,eller vart jag ska ta vägen. Men jag hamnar i en sunkig gränd. Jag sjunker ned och häller i mig några liter öl och vodka. Jag borde bli full på det. Ungefär en timme senare ser jag 4 killar komma. Jag känner igen dem. Dessa killar brukade vara mina polare tills jag drog mig ur våran pakt för Victoria. Såklart blev de arga.

" Åh,Ke,varför sitter du här? Ska du inte sitta och snyfta hos din gravida fru? " frågar han mig och skrattar.

" Nej " får jag ur mig,även fast jag kanske borde göra det,bortsätt från snyftet.

" Åh,Ke,vi kan ju alltid berätta för din kära fru om ditt förflutna,hon förstår säkert " säger han. De går närmare mig och Jazz börjar sparka och slå mig. Efter ett tag lämnar de mig med en blåtira,en del småsår och blåmärken. Jag kan knappt ställa mig upp pga alkoholen,men jag ställer mig upp. Sedan stapplar jag mot vårat trapphus,även om det är 3 km dit,så stapplar jag dit iallafall. Halvvägs ramlar jag och skrapar upp mitt ena knä och hela vänstra smalbenet. Det gör ont,men jag reser mig upp igen och börjar gå. Snart kommer jag fram till trapphuset men tar trapporna istället,osmart. Jag ramlar och skrapar upp armbågen.

~~ VICTORIA ~~

Klockan är 23:05 och jag har fortfarande inte hört från honom. Jag är påväg att ringa polisen när jag hör någon ramla i trappan. Jag låser upp dörren och springer ned,och ser Kevin liggandes i trappan,full av sår och full. Jag går långsamt ned och smeker honom på huvudet. Han stönar till men han tar min hand. Jag ler och kysser honom,sedan hjälper jag honom upp. Jag lägger honom på sängen. Jag går mot köket för att hämta first aid,och när jag kommer tillbaks har han tuppat av. Det är bra ändå,han slipper lida. Jag lindrar honom,sedan lägger jag mig brevid honom och kramar honom hårt.

2 månader senare..

Idag skulle vi på begravningen. Han hade skippat skolan men han hade pluggat lite under de 2 månaderna. Jag drog på mig en svart klänning som går ned åvanför knäna. Jag sminkar mig lite,sedan hoppar jag in i mina svarta klackskor. Jag går till vårat rum och kysser kevin. Han besvarar kyssen.

" Vet du..? " frågar jag trevande.

" Ja,han var med i en bilolycka med en lastbil " säger han.

" Åh,Kevin.. " säger jag. Jag hjälper honom med hans slips,jag verkar vara väldigt duktig på det. Sedan går vi ut ur lägenheten och sätter oss i första bästa taxi till Solna. Det är inte alls långt bort,men.. Vi går in i kyrkan och ser hans mamma sitta och snyfta. Vi går fram till henne och jag säger att jag beklagar sorgen. Vi sätter oss längst fram och efter ett tag börjar prästen.

" Bart Bass var en oerhört snäll man,men han kunde också vara grym. Därför är vi här för att hylla Bart Bass och för att visa att vi bryr oss " säger prästen. Hon tänder ett ljus och sedan får alla lägga sina blommor vid urnan,eftersom att han krimerades. Kevin och jag får lägga bland de första och vi har två mindre blombuketter där det är röda och vita rosor. Vi går ut och kramar varandra,sedan sätter vi oss i bilen. Vi åker hem. Han verkar verkligen förkrossad. Jag går efter honom med lätta steg.

" Kevin? " säger jag.

" Ja? " frågar han.

" Det är okej.. " säger jag.

" Jag vet " säger han.

6 månader senare..

Jag skulle gå till jobbet nu. Klockan var 07:45 så jag skulle gå nu. Jag slänger en blick på klockan innan jag går ut ur lägenheten. Jag går mot djuraffären. Idag skulle jag tydligen städa och mata djur. Jag fick lyfta tunga saker,det gjorde mig trött. Och sjuk. Jag lyfter en stor korg med torrfoder. Men jag klarar den inte. Jag skriker och sedan blir det mörkt.

~~ KEVIN ~~

Fan fan fan,hur fan gick dethär till?! Jag går fram och tillbaks i sjukhuskorridoren. Efter 1 timme öppnas dörren där hon ligger. De säger att hon har hamnat i koma och att det finns en liten chans att hon inte vaknar. Jag springer fram till dörren och sätter mig brevid henne. Jag tar hennes hand och jag känner hur en tår rinner ned för min kind. Sedan skriker jag hennes namn rakt ut.

" Snälla vakna,snälla lämna mig inte! " viskar jag. Men hon bara ligger där,hon lever fast ändå inte. Jag fortsätter att skrika ut hennes namn. Läkarna kommer in och säger att de måste göra kejsarsnitt. Jag tänker inte se barnet utan henne. Efter 2 timmar kan jag se henne igen,hon har fortfarande inte vaknat. Det känns som om det bara är ett halft hjärta utan henne. Klockan är 23:15 och besökstiden är slut om 15 minuter. Jag kollar på henne och sedan kysser jag henne i en lång och passionerad kyss. Jag lyfter upp huvudet i hopp om att hon ska ha vaknat,men hon ligger lika still som innan jag kysste henne. En tår rinner ned för min kind och efter ett tag är det en liten pöl med tårar på hennes tjocka täcke. Jag skriker ut hennes namn,men hon svarar inte. Efter ett tag reser jag mig upp och rör hennes hår,innan jag går ut från sjukhuset. Jag åker hem i tårar. 1 månad senare,har hon fortfarande inte vaknat. Jag har ett barn att ta hand om. Jag är inte alls stark,jag vill bara vara med Victoria. Jag skulle ta med Alexandra till sjukhuset. Jag måste besöka henne. Jag måste. Vi sätter oss på första bästa taxi och beger oss till sjukhuset.

-------------------------

Sådär!

Vad tycker ni?

Nästa kapitel kommer idag eller imorgon. Nu när det är påsklov så kommer det komma ut en del kapitel ;)

Ska Victoria börja gilla sin pappa eller ska hon fortsätta att hata honom?

Hoppas ni tyckte om det!

Puss :*