In Love With A Stranger

Kapitel 31

Innan så vill jag bara säga att jag ändrade det förra kapitlet lite.

Hon ligger lika stendöd som när jag besökte henne igår. Jake står brevid mig med hans föräldrar. Jake ser inte ut att ha sovit på flera dygn.

~~ JAKE ~~

Jag står och kollar på henne. Hon har ett sjukhus linne på sig. Hennes långa hår är lockit och utsläppt. Håret ligger vid hennes sidor. Jag kollar på hennes klarblåa ögon. Jag kan inte släppa blicken från henne. Klockan är 22:00 och jag och Kevin sitter kvar i rummet. Helt plötsligt börjar hennes kropp skaka och röra på sig. Jag kollar mot kevin och ser hans orofyllda blick mot henne. En massa läkare springer in i rummet. Efter ett tag säger de att det var ett normalt ryck som gick igenom hennes kropp. Jag märker fortfarande av kevins orohet. Tanken slår mig att hon kanske inte vaknar. Hon kanske kommer att ligga i koma i flera år. Jag bara sitter och håller på med hennes hår. Sedan kollar jag på mina ögon - illröda och trötta. Jag har inte kunnat sova. Jag ställer mig upp. Jag skriker hennes namn och fajtar för att hon ska vakna. Kevin tar tag i min arm. Jag stannar till men drar mig ur hans grepp. hur kan han vara så lugn?! Hon måste vakna! Jag kämpar för henne,men när det inte går längre,då går det inte längre.

~~ KEVIN ~~

Jag sitter brevid henne på golvet. Jag böjer mig ned för att kyssa henne,att få henne att vakna upp av en kyss,som i törnrosa. Men hon vaknar inte. Hon vaknar inte. Jag skulle aldrig ha låtit henne slita så mycket. Det var först jobbet och sedan städade hon varje dag. Nästan. Hur kunde detta hända?! Det går flera månader. Och hon har fortfarande inte vaknat. Jag börjar bli ganska galen,vilket Jake också blir. En vintermorgon i Januari året därpå,ringde sjukhuset. Jag svarade fort,och de sa att hon kanske skulle kunna vakna. Jag drog fort på mig ett par jeans och en sexig t-shirt och Jake och Alexandra fick följa med.

~~ VICTORIA ~~

Jag fajtar för att vakna. Och jag vaknar. Jag vågar inte slå upp ögonen,rädd för att det ska finnas något farligt bakom ögonlocken. Men när jag känner Kevins beröring,så känner jag mig säkrare. Jag låter mina ögonlock fladdra upp,och det första jag ser är Kevin. Sedan ser jag Jake och.. Alexandra. Och mina föräldrar. jake ser inte ut att må bra alls. Det ser ut som om han inte har kunnat sova. Alls. Jag kollar på Kevin och funderar på vem jag ska börja med. Tillslut blir det kevin. Jag drar mina armar runt hans rygg så att mina händer nuddar hans axlar. Jag andas in hans lukt. efter ett tag så känner jag en tår rinna ned för min kind,och då kan jag inte hejda mig själv. Tårarna rinner ned och de vill inte sluta rinna ned. Kevins ögon är röda,varför skulle de inte vara det? Jag menar,han var påväg att förlora sin fru. Jag bara sitter och rufsar till hans hår om och om igen. Efter ett tag avbryter jag kramen och mina steg leder till Jake. Jag kramar honom hårt.

" Jag vill aldrig förlora dig igen. " viskar han åt mig.

" Det kommer du inte. " säger jag och ler lite bakom tårarna,fast alla vet att det inte är ett riktigt leende. Bakom det är det smärta. Jag kramar honom hårdare och då förstår jag att detta är riktig syskonkärlek. Jag avbryter kramen och kollar in i hans illröda ögon.

" Det kommer du inte. " säger jag igen medans han nickar. Sedan går jag till mamma och ger henne en lätt kram.

" Jag.. " börjar hon. Jag nickar trevande.

" Jag.. jag ä..ä.. " säger hon. Men hon kan inte säga det. Hon kan inte säga jag älskar dig. Jag vänder mig och sätter mig i sängen igen. Jag vet inte om detta är så kul för nån,te.x jake,men jag gör det ändå. Jag lägger mina armar på Kevins nacke och Kevin lägger sina händer på min midja. Jag önskar att de bara kunde glida ned till min rumpa.. Men inte när de står och kollar på. Jag kollar in i hans röda ögon. Allt jag ser där är smärta. Jag kysser honom i en lång och passionerad kyss. Efter ett tag avslutar vi kyssen och kollar in i varandras ögon. Jag känner hur en rår rinner ned för min kind. Han kollar in i mina ögon och torkar bort den med tummen.

" Jag kunde ha dött.. " säger jag med darr på rösten.

" Ja,men det gjorde du inte. Du är här nu och det är allt vi borde bry oss om nu,att du lever. " säger han stadigt. Jag nickar men gråter fortfarande.

" Shh. " säger han medans han tar tag i mitt anskkte med hans hand.

" Det kommer bli okej,jag lovar. " säger han sen. Jag nickar och kysser honom igen. Det är nu jag inser att alla inte har gått. Jake står still och bara lyssnar på oss. Jag reser mig långsamt och går fram till honom.

" Jake,jag vet att.. " säger jag.

" Nej jag vet,jag ska vara okej med att du trycker in din tunga i hans mun precis efter att du har vaknat upp från koma! " säger han. Jag bara kollar på honom och skakar sedan på huvudet.

" Jake,jag vet vem kevin är. " säger jag.

" Jag vet,men vet jag? " frågar han.

" Jo kanske. " säger jag till honom. Jag går ut ur rummet. Jag bara orkar inte med honom. Jag går och tar ett glas vatten. Det kanske kan få mig att lugna ned mig. Jag dricker ett par klunkar men känner fortfarande ilskan och sorgen inom mig.

-

Hej!

Förlåt för en liten försening,men jag har hållt på och skriva en ny berättelse, " Du och jag till döden " heter den. Jag släppte den igår,och den handlar om kärlek mellan en människa och en vampyr. Hoppas ni gillar den!

Hoppas också att ni tycker om detta kapitel,kanske lite kort men aja.

Puss! :*