In Love With A Stranger

Kapitel 29

~~ KEVIN ~~

Jag går raka vägen mot matsalen. Hon sitter säkert och skrattar för att hon fick ned henne. Men hon kommer inte att skratta när jag får ned henne. Jag har precis satt min fot i matsalen och sedan ser jag henne. Jag går raka vägen mot henne. Jag tar henne löst i armen,och drar henne mot poolen där ingen är just nu. När antal personer minskat håller jag hårdare och hårdare om hennes arm. Hon säger åt mig att släppa men jag ignorerar henne.

" Jag sa ju åt dig att hålla dig borta från henne! " fräser jag åt henne.

" Kom igen,vi alla måste få ha lite kul " säger hon och hånflinar åt mig.

" Steffany,nu får det vara nog! " skriker jag åt henne.

" För vadå? För att jag ska få se killen som jag fortfarande älskar älska någon annan?! " skriker hon åt mig.

" Du får ju leva med att du släppte mig! " skriker jag.

" Men det var inte mitt fel! Det var ju bara Noel's fel alltihop! " skriker hon.

" Varför var det Noels fel?! Va?! " skriker jag åt henne.

" Noel fick mig att älska honom,fast att han älskade inte mig. Han fick mig gravid när jag var 15! Jag behöll inte ens barnet! Jag gjorde abort! " skriker hon.

" Jag hatar dig,Steffany. Och det får du fanimig leva med! Du kan inte komma tillbaks och tro att du ska få tillbaks mig,och tro att jag inte har glömt! Fan dig! " skriker jag och ger henne en örfil. Hon håller handen för det röda märket medan jag ger henne en till örfil samt att knuffa ned henne på marken. Jag ser att tårar rinner ned för hennes kinder. Men det bryr jag mig inte om. Jag säger inte ens hej då åt henne. När jag kommer tillbaks har Victoria kommit ur badkaret och klätt sig i en lätt,kort,genomskynlig klänning. Hon ligger på sängen. Hon skrattar. Jag vet vad jag känner för henne. Jag älskar henne.

~~ VICTORIA ~~

Jag hör dörren öppnas och sedan kommer han. Jag ligger på sängen och skrattar. Han ler,sedan lägger han sig på sängen. Vi hånglar ett tag,fast sedan känner jag hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre,sedan somnar jag.

2 veckor senare..

Imorgon skulle vi hem. Jag hade stannat hemma hela dan,jag mådde inte så bra. Först trodde jag att det var kycklingen som jag åt igår kväll,men sedan mindes jag. Jag var ju gravid. Jag hade legat i sängen hela dan,förutom att gå till badrummet och toaletten. Men annars var sängen min bff. Efter ett tag hör jag hur någon öppnar dörren och stänger den tyst efter sig. Jag märker att det är kevin. Jag stänger mina ögon och låssas sova. Han sätter sig på sängen och stryker sin hand över mitt huvud. Sedan hör jag hur han går mot garderoben och öppnar den,lägger alla kläderna i resväskorna och sätter båda mobilerna och ipaden på laddning. Sedan kryper han ned i sängen brevid mig och håller om mig.

Nästa dag vaknar jag av det starka solljuset som kommer in i rummet. Jag slår upp ögonen och fajtar för att komma upp. När jag väl har satt mig upp märker jag att Kevin också harr satt sig upp.

" Åh,kevin.. Men jag måste verkligen till badrummet snart.. " säger jag och försöker få ur mig ett plågat leende. Han nickar och jag flyger mot badrummet. Jag sätter mig ned framför toan och andas,innan det kommer. Jag håller på så i 10 min,sedan reser jag mig upp,dock är det redan svårt. Jag hukar mig i handfatet och sköljer mitt ansikte med vatten. När jag kommer ut har han rest sig upp för att hjälpa mig.

" Du skakar.. " säger han.

" Jag vet.. " säger jag. Han bär mig försiktigt till sängen igen. Vi måste ha checkat ut vid 17 tiden,så jag måste försöka repa mig.. Jag kryper ned under täcket.