Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 2

Daisy's perspektiv :

Jag började närma mig min pappas hus och det gick verkligen i mot mig att öppna ytterdörren. När jag kommer in i hallen ser jag min storebror Alexander sitta bänkad i soffan. Jag gissade på att han spelade tv-spel eller kollade på någon serie så jag struntade i att säga hej. Jag började gå till mitt rum som låg på andra sidan vardagsrummet där Alexander satt. Jag hör en röst bakom mig säga

- du hade inte tänkt att säga hej ?

Jag vände mig om och gick fram till Alexander och gav honom en kram eftersom jag inte hade sätt honom på en vecka. Alexander hade valt att bara bo hos våran pappa, vilket jag inte fattade varför eftersom jag hatade detta ställe. Jag säger hej tillbaka medan vi kramas. Vi båda släpper taget om varandra och jag fortsätter in i mitt rum. När jag kommer in i mitt rum lägger jag mig i sängen och börjar skrolla igenom mitt flöde på Instagram. Alla verkar ha sånna perfekta liv , alla har någon som älskar de , massa vänner och en perfekt familj. Mina tankar avbröts när jag hörde en hård knackning på min dörr. jag gissade på att det var min pappas flickvän så jag svarade inte utan hoppades på att hon skulle gå. Men sån tur har jag inte. Utan hon stormar in i mitt rum och jag känner på mig att detta kommer sluta illa. Jag hör hur hela hennes röst ekar i hela mitt rum

- varför har du inte plockat ur diskmaskinen ? Frågar hon argt och bestämt

Jag bestämmer mig för att inte svara och istället himlar jag med ögonen. Vilket jag ångrar att jag gjorde. Sekunden efter jag hade himlat med ögonen känner jag en enorm smärta mot min kind. Efter det är hon ute ur mitt rum och jag inser att hon precis hade slagit mig. Jag känner hur tårarna börjar rinna.

Några timmar senare

Jag hör hur min pappa ropar att maten är klar och jag går långsamt ut till köket. Där ser jag min pappa , Alexander och Sarah min pappas flickvän sitta. Jag tar min mat och sätter mig vid bordet och börjar äta. Det var helt tyst tills min pappa valde att bryta tystnaden.

- Daisy varför var du så otrevlig mot Sarah idag ?

Jag svarar inte och fortsatte äta min mat.

- varför svarar du inte ? Säger min pappa med en högre ton.

Jag bara himlar med ögonen och kollar ner på min mat. Jag hör hur min pappa nästan skriker ut över hela köket

- KAN MAN HA EN SÄMRE DOTTER ELLER ?!

Jag känner hur jag får en klump i halsen och hur mina ögon fylls med tårar. Jag ställer mig hastigt upp från stolen och springer ut till hallen och öppnar ytterdörren snabbt och springer rakt ut. Jag har ingen aning om vart jag ska , det ända jag vet är att jag ska bort här ifrån. Mina tankar avbröts när jag krockar in i någon eller något. Jag ramlar ner på marken och kollar upp på det jag krockade i och det visade sig vara en kille. Han hade svarta jeans, en svart huddie och svarta solgalsögon. Jag reflekterade inte över att han hade solglasögon på sig när det var mörkt ute, utan jag bara fortsatte att sitta på marken och gråta. Han lyfter upp mig från marken och torkar bort mina tårar. Efter det svartnar allt, jag gissar på att jag somnade av utmattning. Nästa gång jag öppnar mina ögon bländas jag av ljuset och hör hur mitt alarm låter. Jag var tillbaka i mitt rum.

------------------------------------------
Detta var då det andra kapitlet. Hoppas ni vill fortsätta läsa. Sorry om detta kapitel bara blev i Daisy's perspektiv men jag hoppas att det inte gör något.

Som sagt kan det vara stavfel i denna novell eftersom jag har dyslexi men Aa 💗