Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 17

Daisy's perspektiv :

Jag öppnade dörren till Jasons bil och satte mig på bil sätet.

- hur var skolan idag då ?

- bra, svarar jag lite osäkert.

- Daisy så du vet är du världens sämsta lögnare.

- haha så roligt, sa jag ironiskt. nej men allt var bra inga slag & inga påhopp. Grejen är bara att jag är rädd efter det som hände igår.

- Daisy jag kommer aldrig låta det hända dig igen. Jag ska skydda dig med hela mitt liv. Jag älskar dig!

- jag älskar dig med Jason.  Svarar jag medan jag lägger min hand på Jasons hand.

Idag var dagen jag skulle hem till min pappa igen eftersom jag fyllde år imorgon. Då antog jag att han ville att jag skulle vara hemma, vilket jag inte ville. Jag önskar att jag kunde stanna hos Jason hela tiden, han är den som får mig må bra.

Jason körde hem mig och nu ligger jag här på min säng och kollar upp i taket. Då slog det mig, är Vanessa & Axel mina kusiner kvar här i stan ?
Jag tog upp mobilen och ringde Vanessa, hon svarade inte. Då testade jag att ringa axel också men han svarade inte häller. Jag bestämde mig för att gå ut i vardagsrummet och kolla på tv. Det fanns inget bra på tv så jag bestämde mig för att kolla på pretty little liars på Netflix. Tiden flög iväg då jag kollade på flera avsnitt i rad. Klockan var redan 20:00 och det var konstigt att ingen hade kommit hem än. Inte min pappa , Sarah hans flickvän eller min bror. Jag blev väldigt fundersam men bestämde mig för att göra mat då jag inte hade ätit sen lunch. Jag kokade vatten för att göra pasta och skar upp lite olika grönsaker, det fick bli min middag.

När klockan började närma sig 21:30 blev jag väldigt orolig för var alla i min " familj " var. Men jag bestämde mig för att gå och lägga mig. När jag hade krupit ner i sängen kom alla tankar om vart min " familj " är. Är dom skadade , kidnappade eller har de bara lämnat mig. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonen och allt slutade med att jag grät mig till sömns.

Nästa dag :

Jag vaknade upp på min födelsedag och var helt själv. Jag skulle nog inte vara med Jason idag eftersom jag inte ville ljuga för honom mer en vad jag hade gjort. Jag gjorde i ordning min egen frukost. Jag mådde fortfarande jätte dåligt över att min " familj " inte var här. Visst jag kanske inte älskar att vara här men jag vill inget ont mot dom. När jag var klar tog jag min telefon och gick iväg till badrummet. När jag var framme i badrummet loggade jag in på min Instagram som jag inte hade varit inne på några veckor, det blev för mycket hat. Jag tvekade innan jag loggade in men till slut loggade jag in och fick synen av alla nya kommentarer.

" fulaste jag har sätt " 
" jag undrar hur McCann kan älska henne "
" bara ta livet av dig så gör du världen en tjänst"

Mer han jag inte läsa innan tårarna ramlade ner för min kind.

( självskadebeteende förekommer nu )

Då såg jag rakbladet ligga på handfatet, antagligen hade någon glömt att lägga in det i skåpet. Jag har inte skadat mig på två år. För två år sen föll allt samman och att skada sig var mitt ända sätt att glömma smärtan. Jag tog rakbladet och började dra det över armen.

Jasons perspektiv :

Jag gick ut till bilen för att åka hem till Daisy. Jag visste att det var hennes födelsedag och tänkte överraska henne. När jag var framme hos henne gick jag fram till dörren och öppnade den,som tur var den öppen så jag gick in. Jag såg inte Daisy på nere våningen så jag gick upp för att kolla om hon var där. Jag kollade alla rum och till sist badrummet. Där såg jag henne sitta på golvet med tårar rinnande från hennes kinder. Till sist riktar jag min blick till hennes arm och ser blod rinna från några sår på armen. Jag gick snabbt fram till Daisy och la henne i min famn.

-----------------------------
Sorry om det blev ett kort kapitel men jag är på konfirmations läger och vi har rast nu så tänkte skriva lite haha. Det kanske inte kommer något mer kapitel innan den 25 juli för då åker jag hem. Hoppas ni förstår och att ni gillade detta Kapitel