Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

kapitel 31

Daisy's perspektiv :

- Daisy vi måste prata. Hörde jag Jason säga.

Jag lyfte upp huvudet från matte boken och kollade bort mot Jason.

- Jason jag vill inte bråka men jag är trött på att du kan göra vad du vill mot mig och att du tror att du kan bestämma över mig.  Sa jag medan jag reste mig från bordet.

Jag la ihop min matte bok och räknehäftet och började gå ut ur köket. Precis när jag hade gått för bi utgången till köket tog Jason tag i min handled och drog mig nämnare honom.

- Jag älskar dig och det vet du!

-  Ja och jag älskar dig. Jag menade inte det jag sa om att du inte älskar mig och jag är verkligen ledsen. Men vi kanske kan gå någon annan stans där det är lite mer privat och prata om det här. Sa jag medan jag kollade bak mot vardags rummet där de andra killarna satt och stirrade på oss.

Jason nickade och vi gick upp till Jasons sov rum. Jag satte mig ner på Jasons säng och Jason kom strax efter och satte sig mot i mot mig och tog tag i mina händer.

- Jag tycker inte riktigt att det är okej att du tror att du kan bestämma över mig. Martina och Tony kommer vara jätte arga på mig imorgon och vad ska jag säga ? Nej men det var min kriminella pojkvän som ni alla är rädda för som körde iväg med mig , det kan jag inte säga Martina skulle flippa ur! 

- Vänta så du har inte ens berättat att du har en pojkvän ?

- eeehh , nja inte direkt. Sa jag medan jag kollade ner på Jasons och mina händer.

- Daisy vad fan håller du på med , nu kommer alla killar försöka ta dig ifrån mig. Sa han medan han släppte taget om mina händer

Jag kunde se hur Jason började bli lite smått irriterad men hela skolan skulle på riktigt flippa om de visste att Jason var min pojkvän. 

- Det är inte direkt så att jag är världens snyggaste , jag lovar att alla killar i skolan hade valt hundra andra tjejer framför mig , du har inget att vara orolig för.

- Alla hade valt dig men det kan de inte för du är min , bara min och ingen annan kille ska prata eller kolla på dig. Speciellt inte den där Tony som du pratar om.

- Jason han är min kompis och inget mer  jag lovar! Och som sagt du bestämmer inte över mig så lägg av, Jag kommer prata med vem jag vill.

- Nej nej , om någon kille ens kollar på dig mer en 1 sekund kommer han råka illa ut. Du är min tjej ingen anans.

- Men snälla Jason , jag har ett eget liv och hur ska du veta vad som händer i skolan ?

- Jag ska vara med dig och aldrig lämna dig med blicken. Sa han stolt

-  Men herre gud är du tre år eller ?  Du följer inte med mig till skolan , jag kan ta hand om mig själv! 

Nu orkade Jag inte höra på Jasons trams längre. Jag reste mig upp från sägen och gick ut ur dörren och smälte igen den. Varför måste han vara så irriterande , jag har ett eget liv. Jag gick ner för trappan och in i vardags rummet där de andra killarna satt. Jag satte mig ner bredvid Edward i soffan. Killarna kollade på någon fotbolls match vilket jag egentligen aldrig skulle kolla på men det är bättre en att sitta där uppe med Jason.

Varför tror Jason att han bara kan bestämma över mig? Jag klarar mig själv han behöver inte sitta barnvakt åt mig 24/7, jag är ju faktiskt 16. Men vad ska jag säga till Martina och Tony , jag som precis hade fått nya vänner och så ska Jason förstöra det. Allt tänkande tar kol på mig!