Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 24

Daisy's perspektiv :

2 flugor i en smäll, vad menar han med det ? Vad skulle hända nu ?

Allt jag visste var att jag ville bort här ifrån just nu. Jag nästan kände på mig att detta skulle sluta illa eftersom alla här är kriminella. Vad skulle liksom Jason göra på sina uppdrag om det inte innehöll våld och kriminella saker. Vad gjorde Jason egentligen här ? jag fattar att han är här på ett uppdrag men vad för uppdrag och vilka var de andra killarna ? Antagligen skulle jag aldrig få veta det häller , Jason är inte direkt det personen som öppnar sig för andra människor.

Mina tankar avbröts när de killen som hade pratat tog tag i mig och började dra mig bort från Jason. Som tur hade Jason ett stadigt grepp om mig så killen som vi nu får kalla för killen med det blonda håret eftersom han var blond fick aldrig bort mig från Jason.

- Rör henne inte. Röt Jason medan han drog mig närmare honom, men killen med det blonda håret hade fortfarande ett stadigt grepp om min handled.

Efter några sekunder som kändes som minuter släppte killen med det blonda håret taget om min handled och bakade mot de andra killarna.  Innan jag hann tänka mer slängde en av de andra killarna fram en rökbomb så hela korridoren fylldes med rök. Jag kände hur någon drog mig bort från Jason och efter det svartnade allt.

Alexander's perspektiv :

Vi hade äntligen hittat Jason. Även fast jag inte gillade honom var jag ändå glad att vi hittade honom, jag hade inte klarat av att se Daisy så här nere som han har varit. Fast jag inte vill erkänna det vet jag att Jason tar bra hand om henne så jag tänker ge honom en chans.

Mina tankar avbröts när någon tog tag i mig bakifrån och satte en hand mot min mun och en ögonbindel för mina ögon. Innan jag visste ordet av det var jag ute mitt i en skog och byggnaden syntes inte till.

Jason's perspektiv :

Jag kände hur de drog bort Daisy ifrån mig men jag kunde inte göra något åt det, det störde mig så otroligt mycket. Efter några sekunder känner jag hur någon tar tag i mig bakifrån och efter det svartnar det för ögonen.

-

Jag öppnar ögonen och ljuset bländar mig.  Det tog ett tag innan jag kunde avgöra vart jag var eftersom synen inte riktigt var tillbaka. Men efter en stund var synen tillbaka och jag insåg att jag var i en skog och såg inte byggnaden där Daisy är. Jag vände mig om för att se om jag såg något spår som kunde leda mig tillbaka till byggnaden. Jag tänker inte lämna Daisy där helt ensam, om något händer henne kommer jag aldrig förlåta mig själv. Mina tankar avbröts när någon knakar mig på axen, det var Alexander.

- Vi måste hitta Daisy ! Var det första och ända jag sa till honom. Detta var första och sista gången jag skulle samarbeta med någon från ett annat gäng, men det handlar om Daisy och jag gör allt för henne.

Daisy's perspektiv :

Jag öppnar ögonen och möts av ett mörkt rum, jag hatar mörker det är något av det värsta jag vet. Det var mer läskigt med mörker nu också eftersom jag inte visste vart jag var eller vilka som befinner sig i den här byggnaden. Jag satte mig upp på sägen någon hade lagt mig på och försökte kolla runt i rummet men det verkade tomt förutom sängen jag sitter på.

-

Det känns dom att jag hade suttit i detta rum i timmar nu. Allt det här är mitt fel, om jag inte hade kommit hit hade detta aldrig hänt. Jason klarar sig , vad tänkte jag med egentligen ? Han har gjort detta så många gånger , så klart han skulle klara sig.

Mina tankar avbröts när lamporna i rummet helt plötsligt tändes och någon kom in i rummet. Det var killen med et bloda håret, han kom närmare och närmare mig och jag kröp längre och längre upp i sängen.

- Var redo om 10 minuter , vi ska äta. muttrade han och vände sig sedan om för att gå ut genom dörren igen.  

- Om jag inte vill äta då. Viskade jag med hopp om att han inte skulle höra. Men som vanligt har jag aldrig sån tur.

Innan jag han tänka mer var han bara några centimeter från mitt ansikte och han såg inte direkt glad ut om man säger så. Han tog tag i min handled och bara stirrade in i min själ.

- Du kommer äta med oss för du har inget val! Om du inte är vid matbordet om tio minuter kommer du ångra dig. Fräste han innan han slog mig hårt i ansiktet.

Jag hann inte tänka så mycket mer innan jag hade spottat honom i ansiktet. Det var verkligen inte menat , det hände bara. Jag hann inte riktigt fatta att jag gjorde det och jag ångrar redan att jag gjorde det eftersom han inte såg så jätte glad ut nu. Han torkade bort spottet och kom närmare mig igen.

- Tio minuter okej !! viskade han innan han slog mig i magen. Efter det gick han ut ur rummet och smällde igen dörren.

Jag kände hur tårarna tryckte bakom ögon locken och hur de helt plötsligt rann ner för mina kinder. Efter några minuter när smärtan hade lagt sig ställde jag mig upp och torkade bort tårarna. Därefter gick jag ut ur dörren och bort mot rummet där jag hörde mest ljud ifrån. Jag hade visst rätt om vart jag skulle  för där satt det 6 personer runt ett matbord, jag gick fram till bordet och satte mig ner på den lediga platsen. Vid bordet satt fem killar och en tjej , ingen av de såg speciellt trevliga ut.

-

Efter några timmar fick jag äntligen gå tillbaka till mitt rum. När jag kom in i " mitt " rum började tårarna rinna ner för mina kinder igen. jag la mig ner i sängen och stirrade upp i taket.

- Snälla rädda mig Jason. Viskade jag medan tårarna blev fler och fler.

----------------

förlåt att det har tagit så lång tid för detta kapitel att komma ut men jag hoppas ni gillar det.

tack för all fin respons på boken , det betyder så sjukt mycket för mig.