Do you really love me ? ( Jason McCann ) Swedish

Kapitel 4

Daisy's perspektiv :

Jag står förstelnad som en staty och kollar in i killen från skolgårdens ögon. Massa tankar snurrar runt i min hjärna. Ska jag säga tack för att han räddade mig från att få ett till slag i ansiktet. Ska jag bara stå kvar där och inte säga något ? Eller ska jag bara vänta tills han går ?

- tack, säger jag tyst.

Och ja jag bestämde mig för att säga tack. Man kan inte vara så oförskämd. Om inte han hade kommit och räddat mig hade jag antagligen legat på marken just nu. Mina tankar avbröts när jag hör killen säga

- allt för dig och förresten du kan kalla mig Jason.

Jag bara stod där och nickade. Mina ögon fastnade i hans ögon igen, dom var så fina. Efter ett tag kom jag på att svara Jason

- jag heter....

- Daisy , jag vet

Jag han inte säga mitt namn innan Jason sa det. Jasons röst ekade i mitt huvud. Hur visste han mitt namn ?
Efter ett tag inser jag att hela korridoren var tom.

- Jag borde nog börja gå hem nu.

Sa jag medan jag kollade ner i golvet. Jag ville egentligen inte gå hem eftersom jag visste vad som väntade mig där hemma. Ennu mer slag och tårar.

Jason's perspektiv :

Jag hör hur Daisy säger att hon borde gå hem medan hon kollar ner i golvet. Jag lyfter upp hennes haka med hjälp av mina fingrar. Vi har nu ögon kontakt igen . Jag ser att en tår faller ner för hennes kind och jag torkar bort den.

- ska jag följa dig hem ? Säger jag mjukt

Daisy bara nickar till svar och vi böjar gå ut ur skolan.

Daisy's perspektiv :

Vi gick en bit under tystnad. Jag valde att bryta tystnaden eftersom det var väldigt tråkigt att gå tyst.

- hur gammal är du Jason ?

- 18 , Säger han med ett leende på läpparna.

- Okej , jag är 15 och ska fylla 16. Men går du i skolan ?

Jag måste verkligen vara den sämsta personen på att ställa frågor. Går du i skolan ?! Var det det bästa jag kunde komma på. Tydligen var det det.

- nej,jag har hoppat av. Säger Jason

- aha , säger jag tyst

Precis i den stunder kommer jag på att vi har matte prov om 2 dagar vilket får mig att slå mig själv i pannan.

- Eyy , varför slår du dig själv ?

Hör jag Jason säga.

- Jag kom precis på att jag har matte prov om två dagar och jag är nog den sämsta personen ever på matte.

- jag kan försöka hjälpa dig, om jag får ? Säger Jason och kliar sig bak i nacken.

Ska jag verkligen släppa in en främmande kille i mitt hus ? Jag vill inte be min pappa om hjälp och inte hans flickvän. Det hade varit mardrömmen. Alexander kan inte häller hjälpa mig eftersom han var i väg på fotbolls cup. Och jag behöver all hjälp jag kan få och Jason kanske är jätte bra på matte. Efter allt tänkande kom jag äntligen fram till ett beslut.

- ja , jag behöver all hjälp jag kan få så varför inte.

Vi kom fram till mardröms huset och jag plockade fram min nyckel. Jag hoppades med hela mitt hjärta att ingen var hemma och som tur var ingen hemma. Jag välkomnar Jason hem till mig och vi går in i mitt rum. Jag tar fram mina matte böcker och Jason börjar förklara algebra för mig. Tro mig eller ej men detta var nog första gången jag förstod matte.

- tack för hjälpen förresten, säger jag med ett stort leende på läpparna.

- Allt för dig som jag sa innan, säger Jason med ett lika stort leende på läpparna.

Nu stirrar vi rakt in i varandras ögon igen. Jag vet inte vad som händer med mig när jag kollar in i Jasons ögon. Jag försvinner bort i en annan värld. Mina tankar avbröts när jag hör en hård knackning på min dörr. Det är väll antagligen pappa eller hans flickvän. Jag suckar tungt och säger kom in så tyst jag kan. Dörren öppnas hastigt och jag ser att det är min pappa.

-------------------------------------------

Blev inte jätte nöjd med detta kapitel men hopas ni gillar det